7/24/2013

Vad har en otrogen pappa för rätt till spädbarnet?

Min fråga gäller min dotter 34 år. Hon är gift sedan 9 år och efter mycket längtan efter barn, hos båda två, gick hon igenom provrörsbefruktning som efter 4 försök äntligen lyckades. Allt såg ut att bara vara frid och fröjd, men i 3-4 mån började hennes man att strula till det. Han var och är otrogen.

Mycket lögner, om ev. övernattningar hos arbetskamrat, som behövde hjälp m.m. Det visade sig finnas en annan kvinna i bilden. Min dotter födde för ett par månader sedan en duktig flicka och då med mannen närvarande som lovade bot och bättring. Det höll dock inte och han fortsätter som förut.

Han bor inte hemma längre, men kräver att få träffa sin dotter, vilket han också får ibland. Men nu vill han ta med henne längre tider och på hans villkor.

Han kräver att min dotter ska sluta amma. så han kan ha dottern längre tider. Min dotter är väldigt ledsen och bedrövad, eftersom ju flickan är hennes allt och hennes man säger elaka saker, som att han aldrig älskat henne m.m. och ska ta dottern från henne.

Min dotter har en bra utbildning och är skötsam på alla vis. Hennes man 'är också välutbildad med bra jobb, som han kanske också sabbar i.o med allt strul. Han har fått flera varningar på jobbet.

Vi som föräldrar och även hennes mans pappa och fru försöker hjälpa till så gott vi kan, men vi är inte så unga längre och detta tar på oss väldigt, det känns som hjärtat ska brista när vi ser hur hon har det i vardagen.

Flickan är 2 mån nu, nöjd och trygg, men känner av när det blir oroligt. tacksam för svar,


Ingrid Gråberg svarar:

Om din dotter fortfarande var gift när barnet föddes så blev båda föräldrarna automatiskt vårdnadshavare, det vill säga båda fick skyldigheter och rättigheter att bestämma om barnets personliga förhållanden.

Att pappan varit otrogen fråntar honom inte de rättigheterna. I normalfallet leder inte heller en skilsmässa till att den gemensamma vårdnaden upphör, men man utgår alltid ifrån vad som är barnets bästa. Har föräldrarna stora samarbetssvårigheter, eller om någon av dem inte förmår att erbjuda barnet en trygg och hälsosam tillvaro, kan domstolen besluta om enskild vårdnad och om hur barnets umgänge ska se ut med den förälder som inte är vårdnadshavare.

Bland det mest tragiska man kan uppleva som barnpsykolog är när föräldrar använder sina barn som redskap i sina konflikter. Det finns allt för många exempel på hur föräldrar växelvis ansöker om enskild vårdnad så att striden fortgår år efter år. I värsta fall är det ingen av föräldrarna som har barnets bästa för ögonen. Ibland är det dock befogat att ansöka om enskild vårdnad, till exempel om barnet far illa hos den andre föräldern eller om det förekommer hot och våld riktat mot en själv.

Utifrån den beskrivning du ger är det lätt att förstå om din dotter inte har alltför varma känslor för barnets far. Har han dessutom hotat med att ta barnet ifrån henne finns det väl också ett visst mått av oro inblandat. Det här hindrar dock inte att mannen kan vara en bra förälder.

Så länge din dotter inte har anledning att oroa sig för att det förekommer omsorgsbrist eller rena övergrepp mot barnet, eller är rädd för att pappan ska röva bort barnet, så är det bra om hon klarar att sätta sig över sina känslor och försöka samarbeta kring umgänget. Eftersom det förmodligen är lättare sagt än gjort i det här fallet rekommenderar jag att hon och mannen tar hjälp av socialtjänstens familjerätt, som kan erbjuda föräldrarna samarbetssamtal.

Ett fungerande samarbete mellan föräldrarna är guld värt för barnet. Umgänget ska varken ske på den ena eller den andre förälderns villkor, utan ska alltid utgå ifrån vad som är barnets bästa. Sedan är det inte alltid enkelt att avgöra vad som är barnets bästa. Det ändras också beroende på barnets ålder och föräldrarnas aktuella livsvillkor.

För så här små barn är det extra viktigt med trygghet och kontinuitet. Då kan man inte tänka i termer av växelvis boende varannan vecka för att det ska bli rättvist för föräldrarna. Det är heller inte rimligt att sluta amma efter två månader för att den andra föräldern ska kunna utöka sitt umgänge med barnet. Däremot är det fullt rimligt att pumpa ut bröstmjölk så att det går att ge mjölken i flaska vissa måltider. Vänlig hälsning,