9-åring har svårt att ta kontakt med andra

Ingrid Gråberg svarar:

Eftersom barn, och även vuxna, har olika preferenser när det gäller socialt umgänge och fritidsaktiviteter så kan man i ditt fall inte bara utgå ifrån vad som gäller generellt för 9-åringar. Jag uppfattar det också som att du har försökt att få klarhet i huruvida din son saknar mod eller vilja att ta kontakt med kompisar. Det du har fått fatt i är att han kan vara rädd för att bli avvisad om han tar initiativ till en kontakt, men du verkar osäker på om det är hela förklaringen.

Allt kanske inte handlar om rädslan för att få ett nej. Det jag undrar är vad din pojke gör när han är hemma. Verkar han tillfreds med tillvaron? Är han bra på att sysselsätta sig själv? Om det är så att han hör till den typen som trivs i sitt eget sällskap, och gillar lugn och ro, kommer saken nämligen i en annan dager än om det är rädsla och osäkerhet som styr hans liv.

Det kan förstås vara bra att träna på att ta kontakt med andra även om man inte känner någon direkt längtan efter att utöka sitt sociala umgänge, men om du ska försöka motivera din son att träna så underlättar det om du vet ifall han själv ser det hela som ett problem eller inte. Är det modet och inte viljan som saknas behöver ni både tackla rädslan och hitta sätt som underlättar för sonen att skapa och underhålla relationer.

Undersök rädslan lite närmare. Är det värsta som kan hända att han blir besviken? Och i så fall, vad är det värsta som kan hända om han blir besviken? Finns det andra känslor med i bilden? Vad tänker han att det betyder när någon säger nej? Att kompisen aldrig vill leka med honom? Hur ofta har han fått ett nej?

Om det är svårt att uppbåda tillräckligt med mod för att ringa till en kompis kan ni rollspela hemma och på det sättet träna in användbara repliker. Växla mellan att ge positiv och negativ respons när sonen ställt sin fråga. Vid ett nej kan ni prata om hur det kändes och hur man kan tolka det. Om det ändå känns som ett stort steg att lyfta telefonluren kan ni diskutera alternativa sätt att ta kontakt. Kanhända är det lättare att fråga öga mot öga i skolan. Eller skriva sms eller mejl?

När det gäller deltagande i olika aktiviteter utanför skoltid bör man naturligtvis respektera 9-åringens egna önskemål. Det finns ju inget som säger att man måste gå på disco eller spela fotboll till exempel. Samtidigt kan man inte veta om man gillar något utan att först ha provat. Balansgången mellan att visa respekt för barnets egen vilja och att uppmuntra till att prova nya saker kan vara svår ibland. Misstänker man att en aktivitet skulle kunna vara uppskattad, om det inte vore för den där osäkerheten, så kan man erbjuda sig att vara med. Man kan anmäla sig att vara föräldrarepresentant på discot eller bli lagledare åt fotbollslaget.

Även om ingen aktivitet verkar falla din pojke i smaken behöver du inte ge upp. Utan att pressa honom kan du då och då komma med nya uppslag. Förr eller senare kanske du får napp. Tänk på att utbudet är otroligt stort – i alla fall om man bor i eller nära en större stad. För den som inte är särskilt road av att bollsporter eller springa, hoppa och skutta finns det mer stillsamma alternativ såsom luftgevärsskytte, bowling, teater, schack, körsång och scouterna.

Glöm heller inte bort att alla barn får social träning fem dagar i veckan då de går i skolan. Berätta om dina farhågor för läraren och be läraren vara lite extra uppmärksam på hur din son interagerar med klasskamraterna – både på lektionstid och under rasterna. Deltar han aktivt i grupparbeten och lekar eller intar han alltid en passiv roll? Svaren kanske kan lugna dig och om så inte är fallet kan det finnas anledning för skolan att fundera över vad de kan göra för att få din son att våga ta för sig mer.

Vänlig hälsning,