8/23/2013

Hur ska jag hantera min ångest för sex?

Jag är en tjej på 18 år som har väldigt starka ångestkänslor förknippade med sex. Jag anser det som något fel och smutsigt, och har väldigt svårt att förstå hur jämnåriga kan vara så intresserade av det hela tiden. Jag har väldigt svårt att både prata och tänka på sex och har ofta stora skuldkänslor när jag onanerar.

När jag var 8 år gick min farfar över gränsen och försökte ta mig på brösten och började prata om opassande saker, vilket jag berättade för mina föräldrar som stöttade mig fullt i detta och bröt kontakten totalt med honom. Jag skickades till olika psykologer och det blev en väldigt stor grej av att jag "aldrig skulle låta någon röra min kropp om jag inte ville."

Något år senare ringde min fröken mina föräldrar eftersom jag onanerade i skolan, något jag får stark ångest bara av att tänka på eftersom det känns så fruktansvärt äckligt och FEL och jag därför vägrat prata om det hela min uppväxt. Men känslan av äckel och fel har varit med mig hela tiden och jag tycker fortfarande sex är något skamligt.

Min 3 år yngre syster har sedan 1 år tillbaka en sexuell relation och jag mår extremt dåligt av att tänka /prata om detta, vilket har gjort att min syster som jag annars har ett väldigt bra förhållande med anser mig orättvis mot henne och har svårt att förstå mig.

Nyligen hade jag sex för första gången med min bästa kompis som jag inte riktigt vet vad jag känner för, även detta har gett mig stark ångest. Hur ska jag hantera ångest och min inställning till sex?


Jenny Klefbom svarar:

När jag läser ditt mail så slås jag av hur olyckligt dina olika tidiga erfarenheter av sexualitet har kommit att kopplas ihop. Och hur hoptrasslat och komplicerat allt har blivit för dig delvis på grund av detta.

Först och främst får jag bilden av att det som hände med din farfar var någonting mycket olämpligt, men ändå något du själv förmådde att hantera, förstå och kunde lägga bakom dig. Åtminstone på det viset att du tydligt förstod att du inte hade någon del i detta utan att det var han som hade gjort något fel.

Du läkte så att säga själv ditt trauma, om det ens var ett trauma för dig, så som vi människor faktiskt ofta gör. Vi klarar mer än vi tror helt på egen hand. I ditt fall låter det som att det i stället blev behandlingen som satte igång komplicerade tankar hos dig.

Det är ju helt rätt att ingen ska få röra en om man inte vill, men att upprepa sådana uttalanden många gånger kan också skicka signalen att det är helt fel om någon rör en. Eller att det krävs en väldigt stark önskan hos en själv för att någon ska få röra en. Eller att det krävs att man tänker efter väldigt noga innan man låter någon röra en. Eller att det finns en massa människor där ute som står ständigt beredda att begå övergrepp om man inte är på sin vakt. Eller vad det nu kan vara för tankar som väckts hos just dig.

En annan signal du kanske fick av behandlingen var att det du varit med om, och som du inte upplevde som så dramatiskt, var mycket värre än du egentligen förstod. Varför skulle man annars göra en så stor sak av det.

Nästa erfarenhet du gjorde gällande sexualitet är att din egen lust och njutning är något så fel och opassande att man måste slå larm till föräldrar. Jag vet inte hur din onani i skolan gick till; det förekommer att barn har ett tvångsmässigt förhållningssätt till onani och gör det inför alla andra, kanske ibland utan att vara helt medvetna om det. Men det kan ju också ha varit så att din lärare kom på dig när du själv upplevde att du hade en ”privat” stund.

Hur det än är så är det förstås oerhört kränkande att få sina sexuella beteenden diskuterade över sitt huvud då man är så pass gammal som du var. Kanske fanns det skäl för din lärare att göra som hon gjorde. Men jag förstår verkligen vilken skam detta väcker hos dig.

Nu beskriver du att du har en oerhört kluven inställning till sex i dagsläget, vilket jag tycker är förståeligt bara med utgångspunkt i de erfarenheter du tar upp. Du har ju så många gånger, fast på olika sätt, fått höra att det är fel med sexuella beteenden. Jag förstår dock också att du ändå har sexuella behov, eftersom du skriver att du faktiskt ägnar dig åt vissa sexuella aktiviteter, trots att du har så svårt att förstå dina jämnårigas intresse för sex.

Jag tror att det skulle vara värdefullt för dig bara att sortera i allt du har varit med om, hur du har upplevt det och hur det påverkar dig i nuet. Någonstans i ditt mail anar jag att du i grund och botten vet att sex inte är något ”fel och smutsigt”, även om det är precis så det känns för dig.

Eftersom du är en ung tjej så har du möjlighet att få en samtalskontakt på Ungdomsmottagningen, där man är duktiga på frågor som rör relationer och sex. Känner du att du behöver ännu mer specifik hjälp, så finns det psykologer med vidareutbildning inom sexologi. På psykologiguiden kan du söka dig fram till någon med den specialutbildning som du känner skulle vara rätt för dig.

Vänlig hälsning,