Förskolebarn som inte vill vara sig själv

Jenny Klefbom svarar:

Jag tolkar det som att du är personal på förskolan där denna pojke går och det får mig att förstå att du både har utbildning i hur barn kan vara i olika åldrar, och kanske också stor erfarenhet av detta. Och nu har du reagerat över denna pojkes djurlek, och upplever den som oroande. Det kan jag förstå att du gör, när du samtidigt skriver att han aldrig vill vara sig själv.

Ditt mail är dock kort, och jag får till exempel inte veta om det här är ett beteende som har dykt upp plötsligt hos denna pojke. Har han varit en helt vanlig kille tidigare? Eller vet ni egentligen inte hur han är när han ”är sig själv”? Du skriver att beteendet har pågått en längre tid, men med längre tid kan man ju mena alltifrån flera veckor, till hela hans tid på förskolan.

Jag undrar också över hur hans djurlek påverkar era rutiner och aktiviteter på förskolan. Deltar han i allting, är lugn och följsam, men är hela tiden ett djur? Eller uppstår det problem i sådana situationer som till exempel måltider och samlingar? Vägrar han ofta att vara med i gruppaktiviteter och uppstår det mycket krångel då det ställs krav på exempelvis att gå på två ben, svara på frågor eller klä på sig regnkläder – allt sådant som inte direkt hör ihop med att vara ett djur?

Jag tänker som så att om allt egentligen fungerar ganska bra på förskolan så har ni mindre anledning att trycka på att föräldrarna gör något. Men om djurleken däremot påverkar hela livet på förskolan negativt så har ni större anledning, helt enkelt för att man då kan anta att djurleken är ett uttryck för ett större, bakomliggande, problem.

En annan fråga är om ni upplever denna pojke som sent utvecklad i något avseende. En sak som jag särskilt tänker på är hur han fungerar på det språkliga och kommunikativa planet. Gör han sig förstådd och har ett språk även då han är ett djur?

Ett sätt att inleda en dialog med föräldrarna är att prata om vad BVC gjorde för bedömning av pojken vid 3-års kontrollen. I grund och botten är ju det viktigaste i varje barns liv att man har kontroll över att barnet utvecklas som det ska, eftersom man annars kan missa att sätta in rätt stödåtgärder.

Finns det alltså misstanke om någon utvecklingsförsening av något slag, så tycker jag definitivt att ni ska rekommendera föräldrarna att låta undersöka detta närmare.

Vänlig hälsning,