Kan panikångest utlösas av träning?
Jag är en kille på 21år, anser mig själv vara vältränad och brukade en gång i tiden ÄLSKA att träna. Sedan en tid tillbaka har träning dock blivit en mardröm. Min puls ökar enormt vid måttlig ansträngning, jag blir yr och får känslor av att jag ska kräkas och svimma, dock har jag aldrig varken kräts eller svimmat under träningspass.
Dessa känslor av obehag har bidragit till att jag numera alltid är orolig och spänd inför träningspassen, jag har provat lite olika upplägg och träningsformer men symptomen hinner alltid ikapp mig.
Jag har varit hos doktorn och gjort EKG, ultraljudsundersökning av hjärtat och tagit blodprov genom ett stick i fingret och dessa har inte visat något märkvärdigt, jag är frisk sa dom.
Jag misstänker att jag lider av panikångest eftersom obehaget jag får under träning även uppkommit vid andra tillfällen, till exempel hos frisören och senast tandläkaren, dock inte lika omfattande.
Min fråga är ifall panikångest-attacker kan utlösas av träning och vad man isåfall kan göra åt det? I övrigt lever jag ett socialt och glatt liv med många vänner/nära o kära, dock har jag enorm ångest och rädsla över mitt hälsotillstånd då symptomen jag upplever under träning, och ibland andra tillfällen känns så "äkta", hur kan detta bero på ångest kan man fråga sig?
Jenny Klefbom svarar:
Hade du inte varit i kontakt med läkare så hade jag börjat med att råda dig att ta en sådan kontakt. Men nu har du faktiskt genomgått en massa undersökningar, vilka alla visat att du är fysiskt helt frisk. Det finns alltså ingen anledning att gå vidare på det spåret.
Dessutom har du ju själv tolkat dina symtom som psykiska. Trots att du tycker att din kropp mycket tydligt signalerar att det är fara å färde, så är du medveten om att så troligtvis inte är fallet. Och din fråga handlar mer om hur allt det här fungerar och hänger ihop. Jag blir glad när jag läser det du skriver, för det säger mig att du redan är en god bit på väg i att förstå dig själv och på så sätt komma över dina symtom.
Det du beskriver – att din ångest aktiveras vid fysisk ansträngning – är logiskt om man känner till mekanismerna bakom ångest.
Ångest, det vill säga oro och rädsla, är nämligen intimt förknippad med kroppsreaktioner som hjärtklappning, svettningar, snabbare andhämtning och en mängd andra saker som har det gemensamt att vi inte styr över dem viljemässigt. Den evolutionära funktionen bakom detta är att rädsla historiskt har varit kopplad till att vi behöver kunna fly snabbt, eller slå tillbaka hårt. Och då är det jättebra om kroppen är på helspänn och adrenalinhalten på topp.
Om man däremot går omkring och är orolig och ängslig under långa perioder så blir systemet lite grann satt ur spel. Då kan det hända att det ena genererar det andra: rädslan för att få en attack ökar på hjärtklappningen, hjärtklappningen ökar på rädslan, och så vidare, i en negativ och ständigt ökande spiral. Allt leder till ett ökande obehag där man bl a kan känna att man håller på att svimma, dö, kräkas eller tappa förståndet. Allt beroende på vad man själv är mest rädd för att göra.
Du skriver att du har provat på olika träningsformer och upplägg. Du skriver inte exakt hur du har hanterat ångesten i den stund den uppstår, men din formulering får mig ändå att ana att du har försökt att hantera ångesten genom att anpassa ditt liv efter den på olika sätt.
Ett annat faktum som får mig att tro det är att det är just genom att ge efter för ångesten som man gör att den fortlever och kanske till och med växer. Om du tvärtom hade ignorerat ångesten redan från början och fortsatt träna som tidigare är det möjligt att du hade upptäckt att det visserligen innebär ett visst obehag, men att inget av allt det hemska som du tror faktiskt inträffar. Just precis så har det ju varit med kräk- och svimningsimpulserna. De har visat sig inte stämma (och faktum är att man svimmar när man har låg puls – det går inte att svimma när man har hjärtklappning).
Lösningen på problemet är alltså att dels få mer kunskaper om hur kroppen, tankarna, känslorna och dina beteenden hänger ihop. För att sedan ge dig i kast med att experimentera med och utmana dina föreställningar. Kanske har ångesten bitit sig fast så i dig att du behöver hjälp med detta. Då rekommenderar jag dig att söka hjälp hos en duktig psykolog/psykoterapeut med KBT-inriktning.
Här kan du läsa mer om ångest och panikångest.
Vänlig hälsning,
