9/9/2013

Hur ska vi lyckas stimulera vår intelligenta 4-åring?

Jag ska försöka fatta mig kort. I helhet undrar jag hur vi som föräldrar ska lyckas stimulera vår 4-åring som alltid legat före mentalt, men som nu börjar kunna jämställas med andra i sin ålder.

När hon vid 14 mån började på förskola så var personalen väldigt förundrade över hennes förmåga att bilda meningar, att lyssna, och uppmärksamma, hon kunde till exempel uttrycka att fröken var fin i en ny frisyr, eller att hon hade en ny fin tröja. Det tråkiga med det här var att vår dotter alltid var ensam, de stora barnen såg på henne som en bebis, och de andra 1-åringarna var inte lika långt gångna i utvecklingen. Hon satt alltid med en bok för sig själv när vi hämtade, och fröknarna menade att det är så hon vill ha det.

När hon var 2 började hon på en ny förskola, även här uppmärksammade de hennes förmåga att känna igen bokstäver, att kunna berätta samt återberätta. Till min lycka så fick hon många kompisar på nya förskolan, hela avdelningen ville leka med henne! Detta gör mig så klart jätteglad, men jag har nu märkt att hon tappat lite av sin tidigare inlärningsförmåga.

Hon är 4, kan läsa, skriva o räkna, kan lite matte och mycket naturvetenskap, teckna och måla väldigt bra. Återberättar i detalj och minns detaljrikt. Men eftersom hon som 2 redan kunde bokstäver så känns det som att det stannat av, innan var hon mycket före och nu är hon ca 1 år före. Har hon blivit understimulerad? Hon är väldigt tystlåten, har alltid varit så jag vet inte riktig hur jag kan nå henne.


Ingrid Gråberg svarar:

Utveckling sker inte alltid i en jämn takt. Ibland är ett barn sen i sin utveckling inom ett eller flera områden och kommer sedan ikapp sina jämnåriga kamrater. Motsatsen kan förstås också inträffa, det vill säga att ett barn är tidig i exempelvis sin språkutveckling utan att för den skull behöva utmärka sig verbalt i skolåldern.

Hur ska man då tänka om de intellektuellt avancerade förskolebarnens utveckling och behov av stimulans? Krävs det extra insatser och utmaningar för att de ska nå sin fulla potential i framtiden? Det är inte helt enkelt at svara på, eftersom det skulle vara komplicerat att utforma ett forskningsupplägg som kunde leda fram till ett tillförlitligt svar på frågan.

De senaste årtiondena har det pratats mycket om vikten av stimulans. Förskolorna är noga med att framhålla de pedagogiska inslagen och den lärande miljön, och det har växt fram ett rikt utbud av aktiviteter och pedagogiska leksaker avsedda för bebisar och koltbarn.

Frågan är hur detta ändrade fokus, från omvårdnad till pedagogik, påverkar hjärnans utveckling. Det man har belägg för är att total brist på stimulans hämmar utvecklingen, men hur mycket stimulans som är optimalt är svårare att påvisa.

När man jämfört råttor som växt upp i små, kala plastburar med artfränder som växt upp i stora burar med varierad inredning och fler kompisar, så har man sett en tydlig skillnad i deras minnes- och inlärningsförmåga. Och när vanvårdade barnhemsbarn placerades hos en adoptivfamilj såg man en positiv utveckling av den intellektuella förmågan i jämförelse med de barn som hade blivit kvar på barnhemmet.

Utifrån dessa resultat kan man dra slutsatsen att hjärnan behöver stimulans för att utvecklas, men det normala är inte att barn växer upp i kala plastburar, instängda i garderober eller fastspända i spjälsängar. Det normala är att barn får vistas både inomhus och utomhus och regelbundet får interagera med andra människor – och det räcker långt.

Men kan inte pedagogiska hjälpmedel och träning göra våra barn ännu smartare? Jo, i olika studier har man sett att det kan vara gynnsamt att till exempel träna sitt arbetsminne med speciella dataprogram. Även andra koncentrationskrävande aktiviteter, såsom att spela ett musikinstrument eller schack, kan påverka utvecklingen av de kognitiva förmågorna. Konditionsträning ger också en positiv effekt – både hos skolbarn och äldre.

Samtidigt måste man komma ihåg att det också finns faktorer som kan ha negativ inverkan på hjärnans utveckling. Stress är ett sådant exempel och det är något vi kan uppleva av en mängd olika orsaker, så det jag i första hand skulle fundera över när det gäller er dotter är hur hon mår och inte bekymra mig över att hon ”bara” ligger ett år före sina jämnåriga på det intellektuella planet.

Verkar hon uttråkad kan ni naturligtvis prova att erbjuda henne lite kluriga utmaningar. Har hon kamrater och verkar vara tillfreds med tillvaron kan du nog utgå ifrån att hon får lagom med stimulans.

Tänk så här: Om er flicka skulle ha fortsatt att utvecklas i samma snabba takt som hon gjorde verbalt fram till 2-årsåldern så skulle hon idag ligga ljusår före sina jämnåriga rent intellektuellt. Då kanske hon inte skulle ha så mycket utbyte av att umgås med andra 4-åringar. Och är det så att hon har exceptionella kognitiva förmågor är det inte för sent att ta vara på dem när hon börjar i skolan. Där kan det däremot finnas en risk för att den som redan kan läsa och skriva lätt blir uttråkad och tappar motivationen – och då finns det anledning att efterfråga arbetsuppgifter på rätt nivå.

Vänlig hälsning,