2010-05-18
Särbo-relation med barn?
Jag undrar vad jag ska göra? Har en särbo sedan snart två år och det funkade jättebra fram tills nu då min särbos äldsta pojke, nu snart 12 år, har fått för sig att han inte vill träffa oss och hans pappa säger att han inte kan tvinga honom?
Ska verkligen ett barn få bestämma detta? Blir tokig på detta och har nu brutit upp med mannen. Inte för jag vill eftersom jag verkligen älskar honom, men kan inte leva efter en 12-åring som ska få bestämma!
Snälla hjälp mig, vad ska jag göra?
Ingrid Gråberg svarar:
Jag är osäker på vad du menar. Att 12-åringen inte vill träffa er två tillsammans förstår jag, men vill han heller inte träffa sin pappa? Är du upprörd över att pojken inte vill träffa dig eller har hans ställningstagande fått konsekvenser för din och mannens relation?
Det är inte rimligt att en 12-åring får styra över de vuxnas liv, men däremot är det fullt rimligt att låta en 12-åring, som har separerade föräldrar, vara med och bestämma hos vem han ska bo och när. Att försöka tvinga fram ett umgänge är sällan en lyckosam strategi.
Eftersom ni är särbos är det ju möjligt att ordna så att pojken bor hos sin pappa när inte du är där – om det nu inte är så att han tagit avstånd även från sin pappa.
Oavsett om det ”bara” är dig, eller om det är er båda, som 12-åringen inte vill umgås med så behöver ni ta reda på varför han fått för sig detta. Har du ändrat ditt förhållningssätt gentemot barnen? Har din och mannens relation förändrats? Tillbringar du mer tid i hans/deras hem nu? Har det uppstått en konflikt mellan pojken och någon av er vuxna? Eller handlar det om att 12-åringens liv har förändrats så att era liv och regler inte längre passar honom? Eller ligger pappas hem för långt bort från kompisarna som börjar bli allt viktare?
Utan att veta riktigt hur problembilden ser ut eller vad detta kan bero på så är det svårt att ge råd om vad du ska göra. Men jag tänker så här: Om pappan låter sin son styra och ställa hur han vill, så att det på ett konkret sätt påverkar din och pappans relation och gemensamma liv, ja då kan du välja mellan att konfrontera mannen och vara tydlig med dina krav på relationen – eller att bryta upp (vilket du ju redan gjort).
Om mannen och du kan fortsätta som tidigare, med den skillnaden att ni inte träffar pojken, då kan jag inte se något skäl för dig att avsluta relationen.
Pojkens nuvarande ställningstagande behöver ju heller inte vara hugget i sten. Förr eller senare ändrar han sig säkert – och ju mer tid ni vuxna lägger ner på att försöka förstå honom, desto snabbare lär han ändra sig.
Slutligen tycker jag att det är viktigt att ni accepterar att pojken känner som han gör. Samtidigt som ni fortsätter visa att ni bryr er och att ni vill träffa honom.
Vänlig hälsning,
