11/13/2013

Intriger och grupperingar i klassen

Jag är mamma till en 7-årig dotter, som går sitt första år i skolan. Hon hade ingen med sig från förskolan och har under året kämpat för att få kompisar ”på riktigt”. Den första tiden präglades av mycket sökande, alla lekte med alla. Nu har det blivit avancerade grupperingar, med hemliga klubbar, gäng (som de själva uttrycker) och ganska många hårda ord tjejerna emellan.

Nu märker vi att hon anpassar sig för att vara med. Hon berättar att när hon själv eller kompisar i klassen råkar illa ut (ngn säger ngt elakt), så vågar hon inte säga ifrån. Dottern har mycket empati, har full koll på vad som är rätt och fel, är verbal och har före skolan alltid sagt ifrån.

Vi har pratat med skolan, som nu jobbar med gruppen. Vi har talat med föräldrar och fotbollstränare, mest för att vi ska bli fler som uppmärksammar ogynnsamma relationer.

Trots att vi öppnat ögonen på omgivningen, så ser vi stor risk att vår dotter kan hamna i ett utanförskap. Eller att hon försöker bli ngn hon inte är. Vi behöver därför råd kring hur vi ska stärka henne hemma. Få henne att förstå att hon är bra som hon är, att hon ska vara sig själv och fortsätta våga säga ifrån när ngt känns fel.


Ylva Kurtén svarar:

Din fråga om hur man bäst stärker sitt barns självkänsla är en fråga du delar med många föräldrar. Din dotter går i en klass där det förekommer grupperingar och konflikter mellan barnen. Det ni föräldrar redan gjort är att ni har pratat med skolan som har börjat arbeta med klassen. Ni har uppmärksammat andra föräldrar i klassen och ni har berättat för dotterns tränare. Jag är säker på att allt det som ni redan gjort och gör, har stort och gott inflytande på er dotters självförtroende!

I ert sätt att engagera er finns mycket som jag tänker stärker ett barns självförtroende. Föräldrar som engagerar sig visar att de tror på möjligheten att påverka andra och de tror på sig själva i det. Det får din flicka lära sig av er. Hon känner sig dessutom viktig – det ger henne också självförtroende.

Det ligger mycket i att man överför självförtroende genom att själv visa självförtroende. Mycket av det som du skriver att du vill lära henne visar ni med era handlingar just nu!

Jag tycker ibland att föräldrar blir väldigt hårda mot sig själva och inte inser hur mycket de redan gör och ger. Kan man fråga sig själv om man ger uppmärksamhet, omsorg, stöttning och kärlek, och svara ja? Om man gör det, kan man oftast vara trygg i att man ger sina barn hela grunden för att kunna utveckla en god självkänsla.

Men din oro om att din dotter ska bli utanför i en klass med hårda grupperingar förstår jag, och det är viktigt att fundera på varför ni tror hon skulle komma utanför. Din dotter tycks ha en bra uppfattning om hur spelreglerna ser ut just nu i hennes klass. Det låter som att det blir svårt att sticka ut och som att man känner sig otrygg utan sina allierade. Det är bra att skolan arbetar med tryggheten i den här gruppen. När en eller flera i en klass känner sig oroliga och rädda att inte få vara med, kan det sätta igång starka spel om tillhörighet. Det handlar ofta om både individ och grupp i ett dåligt samspel.

Du har en dotter som har mycket empati, men nu vågar hon inte riktigt agera efter sitt samvete eftersom hon är rädd att bli ställd utanför gruppen. Det låter på din beskrivning som att risken faktiskt finns, i just den här gruppen. Jag förstår att ni vill uppmuntra er dotter att stå upp för sig själv, men ni vill inte heller att hon ska råka illa ut.

Hon verkar vara en mogen sjuåring och alla barn i hennes ålder är säkert inte lika medvetna om vad man får och inte får göra mot varandra. Jag tror att den som är förståndigare än sina kompisar ibland kan få ta mycket ansvar. Jag tror att det kan vara en tillräcklig utmaning för henne, att försöka förstå hur hon ska klara ut det här. Det är viktigt att hon inte får mer ansvar än hon orkar med. Hon ensam kan inte förändra klimatet i gruppen och hon kanske inte orkar stå emot grupptrycket hela vägen. Jag tror ni behöver stötta henne hur hon än gör.

Det är som sagt mycket bra tänker jag, att skolan blivit uppmärksammade på hur omogen gruppen är och att de också har börjat jobba med klassen. Det låter som att eleverna behöver bli stärkta i sin gruppanknytning. Troligen arbetar skolan med övningar som stärker relationerna mellan barnen. Det finns många olika samspelsövningar och gruppövningar och skolan kan hämta idéer från olika håll om de inte själva hittar vad de behöver. Har de kopplat in skolans kurator i det här arbetet? Om det här arbetet i gruppen blir bra, kan också det hjälpa till att stärka självkänslan både hos din dotter och hos de andra i gruppen. Det blir svårt för henne att vara trygg med sin självkänsla i en grupp som hon upplever och som är lite hotande.

Det man kan göra som förälder, mer än det ni redan gör, tänker jag är att stärka henne i hennes upplevelser. Genom att ni delar hennes tankar och iakttagelser, kan ni hjälpa henne att hitta lösningar? ”Hur skulle du kunna göra när du inte vågar säga ifrån?” ”Vad skulle hända om du tog hjälp av en vuxen?”. Ställ frågor till henne, uppmuntra till lösningar. Försök hjälpa henne att se om det finns andra som gör som hon, som inte är så upptagna av den här klicken som skapar intrigerna? Kan hon skapa bättre relationer med de barnen? Kan ni hjälpa henne i det genom att bjuda hem andra barn?

När ni vill uppmuntra er dotter att vara en stark individ som kan stå utanför gruppnormen så finns kanske också en risk att hon hamnar lite utanför. Men med det stöd hon tycks ha hemifrån är jag ganska övertygad om att ni inte skulle låta det gå för långt utan att agera för en förändring.

Jag får också tankar på ett annat plan, och tänker då att det din dotter är upptagen av nu är något de flesta av oss i perioder går igenom. Att sträva efter att få vara sig själv fullt ut, och vilja ha en tillhörighet och acceptans av vår grupp tillhör på något plan vår mänskliga existens. Var gränserna går behöver man ibland ta reda på, på nytt, det är olika normer i olika sammanhang.

Jag tror att ni gör ett stort jobb för er dotter, kanske behöver ni avvakta en tid och se hur det faktiskt fungerar för henne innan ni gör något ytterligare – att visa tillit till henne och de andra vuxna omkring henne är också ett sätt att stärka henne. Hennes självkänsla hänger förstås nära samman med hur hon kommer att kunna ta plats i gruppen.

Er uppgift som föräldrar kan vara att lyssna, stötta och följa med henne i detta – och slå larm igen till skolan om det visar sig att hon börjar få svårt med känslor av utanförskap. Att ni engagerar er men också visar tilltro till andras lösningar är ett stort stöd för er dotters självkänsla och trygghet.

Här kan du läsa mer om:
Att gå i skolan
Problem och lösningar i skolan

Vänlig hälsning