5/28/2010

Hashpsykos, utmattninig, folkskygg

Det har snart gått 3 år sedan jag fick min harshpsykos i samband med Sverige-Danmark matchen i fotboll Juni 2007, då en huligan sprang in på plan. Sedan dess har mitt liv varit ett rent helvete.

Jag fick för mig att folk var ute efter mig och ville döda mig,sommnade till slut på en gräsmatta helt utmattad och upplevde att jag dog där och att fåglar cirkulerade över mig i väntan på att jag skulle dö. Jag var totalt livrädd i en vecka ungefär och var mest sängliggande och vågade mig inte ut. Fick bo hos mina föräldrar den veckan som tog hand om mig. Denna kväll hade jag jag också druckit väldigt mycket sprit.

Efter några veckor fick jag jobb som säljare trots att jag fortfarande var ett vrak egentligen som var rädd för allt och alla. Tiden gick och jag blev kung på jobbet, tjänade massa pengar. Livet borde lekt men jag mådde inte bra. Gick ständigt och funderade på vad som hänt mig och när jag skulle börja må bra igen och hitta tillbaka till mitt gamla säkra jag igen.

Tiden gick (2år ungefär). Till slut var jag tvungen att säga till min chef att inte något stod rätt till med mig och jag kom i kontakt med en psykolog som jag berättade min story för. Han sa ganska jag snabbt att jag var utbränd/gått in i väggen helt enkelt och att denna harshpsykos var en utlösande faktor i det hela. Jag köpte det han sa och gick hos honom ungefär 10 gånger, sen tyckte han jag var frisk igen och kunde arbeta.

Men jag var långt i från frisk och ett halvår senare var jag tvungen att säga upp mig från mitt jobb på grund av utmatting och allt möjligt annat. Nu har man gått hemma i ett år som arbetslös och allt har bara blivit ännu värre. Jag får panikångest av att åka och handla och stå i köer. Jag vill dra mig undan och inte gå ut. Har blivit helt asosial /folkskygg.

Har sömnproblem, ja en massa jävla problem har allt detta fört med sig. Jag kämpar nu som fan att utsätta mig för alla dessa faror trots att det är jobbigt i hopp om att övervinna dom och bli mig själv igen. Men det känns som jag tar ett steg fram sen 2steg tillbaka hela tiden. Jag har inte fått någon medecin annat än sömntabbletter.

Har nu börjat fundera på om denna psykolog jag träffade hade rätt i sin bedömmning eller om jag drabbats av något permanent psyk-tillstånd? Jag vet inte vart jag ska gå eller få hjälp att komma tillbaka igen?. Hoppas du kan ge mig råd och hjälp på vägen.


Anna Karlstedt svarar:

Det är onekligen en massa olika problem som du beskriver och en lång period som du mått dåligt och inte fungerat som du skulle önska. Det är inte svårt att förstå din frustration och starka önskan om att må bättre. Utmattningsreaktion kan vara en delförklaring till de svårigheter du upplever men jag tror inte att det fångar in hela problematiken.

Det tycks som att du på flera sätt gjort rätt, i dina egna försök att komma till rätta med dina svårigheter och din rädsla. Att du försöker låta bli att undvika det är rädd för är ett exempel på det. Dock beskriver du att du inte lyckats skapa någon stabil förbättring på egen hand. Vidare ger du uttryck för en viss förvirring kring vad som egentligen är fel med dig och slutligen tycks du efterfråga mer medicinsk hjälp än sömntabletter.

Sammantaget leder det mig till en mycket tydlig rekommendation – du bör kontakta den öppenvårdspsykiatriska mottagningen där du bor. Psykiatrin är den vårdgivare som bäst kan utreda, förstå och behandla de svårigheter du beskriver. Du kan ringa själv till mottagningen, det finns inget krav på remiss, kontaktuppgifter bör inte vara svårt att hitta på nätet. Hoppas du tar steget och ringer.

Lycka till!