9/6/2010

Min tonåring har opassande kompisar

Jag har en15-årig dotter som går i 8:an och har det jättejobbigt när det gäller kompisar. Hon vill vara kompis med alla och är för snäll och blir utnyttjad av de starka tjejerna. Hon vill inte vara med tjejerna som pluggar utan de som hittar på lite tonårsfasoner, de är roligare. Vilket då inte mamma vill.

Jag tjatar och tjatar att hon ska plugga men hon vill sitta mest o chatta med kompisar. Förra året pluggade hon och var duktig nu bryr hon sig inte utan betygen har gått ner.

Alla samtal säger lärarna att hon måste plugga minst en timme om dagen för att klara kraven att bli antagen till gymnasielinjerna.

Jag vet inte längre vad jag ska göra? har försökt med allt...t.o.m med försökt belöna henne med pengar om hon läser.

Det som är jobbigt för mig är att föräldrar till hennes tidigare kompisar, säger att hon har förändrats till det sämre och inte bryr sig om betyg men deras flickor är så duktiga och läser och vill ha höga betyg och hittar inte på några dumheter. De har lärt sig ta ansvar.

Dessa kompisar håller ihop och har nu då fryst ut min dotter för de accepterar inte henne nu eftersom hon är med kompisar som de inte tycker om och som inte pluggar. Och deras föräldrar kommer hela tiden till mig och säger att du får faktiskt ta tag i din dotter innan det går utför för henne.

Jag känner mig så misslyckad som mamma...


Ingrid Gråberg svarar:

Det brukar inte vara så enkelt att styra vilka ens tonåringar ska umgås med. Och kompisar är viktiga i den här åldern. Det man kan göra som förälder är att stärka sina barn, så att de vågar säga nej och stå emot grupptryck, och att ge dem bra argument som de kan använda i diskussioner med jämnåriga.

När det gäller studier kan det finnas flera anledningar till att studiemotivationen drastiskt sjunker i tonåren. Det finns mycket annat som lockar och drar, och som gör att skolan står sig slätt i konkurrensen. Framtiden, i form av yrkeskarriär och andra vuxensaker, känns för många väldigt avlägsen, varför det kan vara svårt att övertala dem att lära sig andragradsekvationer eller franska glosor som de eventuellt kan ha nytta av på sikt. Särskilt svårt brukar det vara att motivera dem som har det lite kämpigt med inlärningen.

Ju högre årskurser, desto större krav ställs det på eleverna. Har man då kompisar som har lätt för sig i skolan och som är studiemotiverade, så blir det än jobbigare om man själv känner det som att man ständigt befinner sig i en tuff uppförsbacke. Om din dotter tillhör den grupp elever som inte glider fram på en räkmacka i skolan, så är risken att omgivningens tjat ytterligare förstärker hennes negativa upplevelse av skolan.

Jag tror inte att du är en sämre förälder än de flesta andra. Alla gör vi så gott vi kan och eftersom vi har olika barn och lever under olika omständigheter, så är det också olika svårt att vara förälder. Du verkar ju ha försökt det mesta för att få din dotter att sköta skolan. Men nu har ni kommit i ett läge där du upplever att varken piska eller morötter fungerar. Därför tycker jag att ni föräldrar, tillsammans med skolan, ska försöka få en ökad förståelse för hur er dotter fungerar, hur hon tänker och känner. Sedan kan ni börja fundera på lösningar.

För den som är väldigt skoltrött kan det vara idé att fundera på en anpassad studiegång där man kan varva praktik och teori. Självklart är det bra att sträva efter att ha grundskolan avklarad när man går ut nian, men det finns som tur är alternativ. Individuella program på gymnasiet, ett extra år i grundskolan, kommunala vuxenskolan och folkhögskolor är några exempel på vägar att komma vidare.

Det viktigaste är inte vad det står på er dotters betyg eller vad andra föräldrar tänker och tycker, utan först och främst handlar det om att hon ska må bra och ta sig helskinnad igenom tonåren.

Känner du att det finns anledning att oroa sig för mer än låga prestationer i skolan, så tveka inte att söka hjälp.

Vänlig hälsning,