12/2/2013

Min tonårsdotter slår mig

Min dotter är 17 år, men fyller inom några månader 18. Hon säger elaka saker till mig som blivit som en psykisk misshandel, liksom att hon slår mig, sparkar mig, kastar saker på mig m.m. Detta har pågått under lång tid, exakt hur länge vet jag inte. Kan tänka mig allt från några år till ett antal år. Detta har också bara eskalerat med tiden. Har fått ett antal blåmärken och rivmärken från henne. Har pratat med hennes pappa om detta då vi har delad vårdnad om henne. Men hon bara spelar teater och ljuger.

När det passar henne ringer hon gråtande till honom, när det är hon som har gjort illa mig! Han säger att hon måste få vara glad, inte ledsen. Men jag har inte gjort henne något vare sig psykiskt eller fysiskt. Bara sagt till henne att sluta när hon gör illa mig, att det gör ont. Att man inte får göra så. Då blir hon ledsen och ringer gråtande till sin pappa. Ska inte jag som person och som mamma få vara glad också!? Det är svårt med det när hon gör illa mig och det gör ont, både fysiskt och psykiskt.

Får svårt att sova, för jag vet inte om hon ska göra mig illa. Får inte röra mig som jag vill i min egen lägenhet, måste alltid tassa på tå för henne. Annars gråter hon och ringer till sin pappa hela tiden. Hennes pappa säger att så är hon inte hos honom när hon är där. Så han tycker att det är konstigt att hon är som hon är när hon är här. Att det är fel på mig, varför skulle hon ljuga. Då säger jag likadant, varför skulle jag ljuga. Orkar snart inte mer. Vad göra, säga?


Ingrid Gråberg svarar:

Det hela låter mycket märkligt. Du beskriver inga konflikter mellan dig och din dotter, utan ger en bild av att hon trakasserar dig och riktar sina aggressioner mot dig närmast på måfå. Det kan ju hända att din dotter irriterar sig på saker som du gör eller säger och att det grundläggande problemet är att ni inte kan kommunicera med varandra på ett konstruktivt sätt, vilket gör att ni missförstår varandra och att du inte ser några kopplingar mellan dina och dotterns beteenden.

Men oavsett vilka förklaringar som kan finnas till din dotters beteenden är det naturligtvis helt oacceptabelt att hon utsätter dig för våld och kränkningar. För bådas skull måste det här få ett slut. Du ska inte behöva tåla att bli slagen och sparkad, och det är inte gynnsamt för dotterns utveckling och framtida relationer om hon tillåts att bete sig som hon gör mot dig.

Om det nu fungerar så mycket bättre hemma hos pappa är det väl lämpligt att dottern bor där på heltid från och med nu och ett tag framöver. Detta i syfte att bryta den negativa spiralen som du beskriver.

Sedan rekommenderar jag att ni snarast tar hjälp av en familjeterapeut. Du kan till exempel vända dig till socialtjänsten och efterfråga en sådan hjälpinsats. Det är inte omöjligt att det finns behov av ytterligare insatser, till exempel från psykiatrin. Man måste ju ställa sig frågan varför er tonåring så hänsynslöst ger sig på dig till synes utan anledning – åtminstone i dina ögon. Min gissning är ändå att ni alla tre skulle vara betjänta av att få hjälp med att kartlägga och förändra era kommunikationsmönster och det är där familjeterapeuten kommer in i bilden.

Om bara några månader blir dottern myndig och kanske dröjer det inte länge förrän hon flyttar hemifrån, men ni upphör inte att vara hennes föräldrar bara för att det ekonomiska och formella ansvaret gör det. Därför är det guld värt om ni kan samarbeta kring dottern och se till så att hon inte kan spela ut er mot varandra.

Vänlig hälsning,