Min dotter är rädd för sin bonusbror
Min man och jag har vars två barn sedan innan och ett gemensamt. Största barnet, en son på 14 år, är min makes son sedan tidigare. Han bor hos oss av egen vilja sedan 2 år, åker till sin mamma v.a helg och längre på lov.
Nu har vi tyvärr kommit till en punkt där familjen mår ytterst dåligt av pojkens beteende. Han är utstuderat elak mot en av sina styvsystrar (12) kallar henne för en massa öknamn, hotar sina andra systrar, bonus och bio till tystnad om detta gentemot mig och min man. Han tycker att den systern han är elak mot är favoriserad. Han klarar inte av några som helst krav vare sig hemifrån eller från skolan. Flickorna uttrycker rädsla för sin styvbror.
Pojken har sagt till min lilla (9) biol flicka att han hatar mig, jag är en häxa, vilket jag inte bryr mig om, om han sagt det till mig, men han kränker ju tyvärr det barn han säger det till.
Skolarbetet är bedrövligt, var så även när han växelvist bodde. Jag känner mig inte trygg i att barnen är ensamma ens efter skolan tills vi kommer hem. Till saken hör att hans bio mamma ej kunnat komma på möten som skolan haft gällande hans bedrövliga beteende i skolan, jag har då gått dit tills med min man efter pojkens godkännande
Nu till min fråga; Hur gör vi? Nu har vi hört genom hans minsta bonussyster att han nog ska flytta till sin mamma igen, och det är inget vi hindrar men beteendet och respektlösheten gentemot andra.. Hur hanterar vi detta?
Jenny Klefbom svarar:
Det verkar som att din bonusson har rejäla problem – på ett flertal områden. Varför han beter sig som han gör är däremot helt höljt i dunkel. Och för att kunna hjälpa honom – och er själva – behöver ni förstå vad felet är.
Du skriver inte på vilket sätt hans skolproblem yttrar sig. Är han utagerande och hotfull/aggressiv i skolan också? Eller har han också problem med inlärningen på något sätt? Ibland är det inte helt lätt att skilja mellan dessa två.
Barn som har inlärningsproblem, men som inte får tillräckligt stöd för dessa, reagerar ofta med att bli stökiga och bråkiga, samtidigt som elever som stökar och bråkar förr eller senare också brukar komma efter i skolarbetet. Men det här är det skolans sak att utreda.
Se till att mötena i skolan leder till konkreta åtgärder och planer. Har man t ex redan prövat att göra överenskommelser och kontrakt med honom, men inte nått någon framgång, då måste man ta till nya grepp. Tänker man redan nu att pojken kanske inte kommer att klara målen i grundskolan, då är det definitivt befogat för skolan att dels ge honom specialpedagogisk hjälp och dels göra en psykologutredning.
Samtidigt som ni aktiverar skolan, behöver ni också göra något åt hemsituationen. Det verkar som att er pojke sprider ganska olika information omkring sig. Å ena sidan har han självmant valt att bo hos er. Å andra sidan beter han sig som att han har något emot flera av er i familjen.
Ni behöver prata om det här; Vad är det som han upplever som så orättvist? Och är det någonting du har gjort som ligger bakom hans känslor för dig?
I slutänden är det ändå så att om han har valt att bo hos er, då måste han också i handling visa att han vill er väl. Har han däremot valt er bara för att han inte vill bo hos sin mamma, då behöver han kanske hjälp med att reda ut även sin relation till henne.
Jag förstår att du inte vågar lämna barnen ensamma med varandra under de här omständigheterna, och jag tycker att det är klokt att se till att det finns någon vuxen hemma när de är hemma. Ni behöver strama upp kontrollen helt enkelt, dels för att se till att era yngre barn inte utsätts för skrämmande och obehagliga saker, och dels för att få mer kunskaper om vad det är som händer mellan barnen.
Jag tycker också att ni ska ta kontrollen även på andra sätt. Visst är det rimligt att en 14-åring får bestämma ganska mycket över vilken förälder han huvudsakligen vill bo hos, om det finns möjligheter till det, men inget barn mår bra av att flytta än hit och än dit alltefter humör och beroende på vem man för tillfället är osams med. Där behöver ni vuxna kliva in och dels se till så att han löser sina konflikter i stället för att fly från dem. Och även att se till så att han inte hamnar i ett läge där han själv känner att ingen riktigt vill ha honom, och att hans flyttar alltså är ganska välkomna. Det är en fruktansvärd situation att befinna sig i för ett barn.
Vänlig hälsning,
