1/27/2014

Min man har fått en förfrågan om spermadonation

Jag har ett väldigt ovanligt problem. Min man blev häromdagen kontaktad av en kvinna han känt för många år sedan. De var aldrig tillsammans, hon tillhörde bara umgänget. Nu ville hon att han skulle bli pappa till hennes barn, för hon hade alltid tyckt att han var så intelligent och empatisk.

Hon hade redan ordnat med en surrogatmamma i Ryssland som skulle bära barnet. Min man har inga barn och vi har tillsammans skapat oss ett liv där vi tycker att livet är underbart ändå. Självklart har detta, att han aldrig får bli pappa, varit ett stort trauma för honom, men det har han, sedan några år, lärt sig acceptera och hantera.

Denna kvinna har nu på ett fullständigt okänsligt och oförskämt sätt, tyckt att hon kan ta sig rätten att klampa in i våra liv och, som hon själv säger: "tycka att min man skulle passa bra". Detta barn skulle han ju inte ens få träffa, men det skulle bo nära oss. Vi mår nu båda fruktansvärt dåligt över denna kvinnas märkliga och oförlåtliga beteende.

Jag försökte ringa henne för att fråga hur hon tänkte när hon ringde till min man för att fråga om de inte kunde skaffa barn ihop. Men hon ville inte prata med mig, tyckte inte att jag hade med detta att göra och la på luren eftersom hon tyckte att jag inte använde rätt ton.

Jag mår nu så fruktansvärt dåligt över hur någon kan bete sig på det här viset. Hur ska jag hantera detta och komma vidare. Vi är båda ledsna, arga och ytterst kränkta.


Jenny Klefbom svarar:

Jag håller med dig om att det som din mans gamla väninna har gjort låter okänsligt. Du undrar hur du ska hantera detta och komma vidare. Du beskriver att du har försökt att hantera det genom att prata med kvinnan, och det gick hon inte med på. Att ”hantera” blir för mig då mer en fråga om hur du ska tänka för att kunna må bra igen.

Jag tror att det alltid är en bra sak att försöka förstå varför andra gör som de gör, när man själv har blivit ledsen eller illa berörd. Och så tänker jag även här. Vad är det för världsbild och tankar som ligger bakom ett sådant beteende som den här kvinnan har visat? Vi kan ju förstås bara gissa oss fram här, men en sak som jag själv har reagerat över är att spermier och ägg i vissa medicinska sammanhang beskrivs i ungefär samma termer som kroppsdelar som man kan transplantera.

Kanske kan man till och med tänka sig att det är en mindre allvarlig sak att donera sperma än att exempelvis donera en njure, eftersom det ju inte innebär några fysiska risker och det dessutom produceras nya spermier. Faktum är att det till och med finns en ”marknad” för spermier, där kliniker erbjuder insemination med okända donatorer. Den stora skillnaden mellan dessa kliniker och det den här kvinnan begärde är att klinikerna utgår ifrån ett eget ställningstagande och initiativ från mannens sida. Och att det inte finns någon relation mellan klinikens donatorer och mottagarna. I sådana sammanhang är spermadonationen också helt frikopplad ifrån både sex och föräldraskap.

Kanske var det så den här kvinnan resonerade när hon kontaktade din man. Jag vet ju inte vad hon har gått igenom, men jag vet att långvarig barnlöshet lätt leder till ett allt mer ”medikaliserat” synsätt på barnalstringen, och att man kanske till slut – i sin iver och desperation – tappar lite av våra vanliga känslomässiga måttstockar. Kanske såg hon sin förfrågan som något som var förknippat med så liten ansträngning för din man att det faktiskt var en rimlig sak att be om. Kanske såg hon det till och med som ett smickrande val som skulle få honom att känna sig både stolt och hedrad. Kanske var hon så inne i sitt, att hon inte i stunden tänkte på att han också har ett liv, med tankar, känslor och erfarenheter kring frågor som liv, död, fortplantning och föräldraskap, precis som alla människor har. Kanske förstod hon inte vilka känslostormar som skulle väckas, utan resonerade utifrån uppfattningen att ”man kan alltid fråga – det värsta som kan hända är att man får nej”. Vad som verkar helt tydligt är att hon inte förstår att hennes fråga faktiskt innefattade fler än din man, nämligen dig.

Det jag skriver ovan är bara gissningar. Och de ursäktar inte den här kvinnans sätt att klampa in i ert liv och riva upp starka känslor hos er båda. Men det kanske kan ge er något lite av en förklaring, att spinna vidare på i era tankar och samtal. Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig och din man att fortsätta prata om detta, men utan att fastna i en låst position där ni är ”offer” och hon är fasansfull och okänslig. Fortsätt att spekulera om varför det kan bli så här. Och ännu viktigare, prata om vad det är för något som har väckts inom er.

Kanske finns det inom någon av er, eller i er relation, obearbetade känslor gällande frågor som barn, trohet, ert förflutna eller kring er relation på något annat sätt. Var öppna för att det kan vara så att ni känner och tänker olika, men försök att se den här kvinnans plumpa förfrågan som en möjlighet för er att fördjupa er relation och stärka er kärlek och ömsesidiga förståelse för varandra.

Vänlig hälsning,