Sen utveckling hos 5-åring
Min dotter är 5 år. Fyller 6 år i september och har blivit bedömd av en psykolog att hon ligger på en 3½ årings nivå. Hon har bara träffat henne två gånger + pratat med oss och så fick vi och hennes dagmamma fylla i ett formulär. Hon har inte sett henne leka med andra barn....bör hon inte träffa henne mer innan hon kan säga att hon inte skulle klara att gå i en vanlig förskoleklass!?
Jag tycker hon har utvecklats en hel del bara i sommar, hon trotsar som en 3-åring. Min dotter är dessutom allergisk mot mjölk ägg o fisk, har astma. Hon har blivit storasyster 2 gånger på kort tid, har en bror på 2 år o en på 6 månader + att vi har flyttat i år + att hennes gamla dagmamma har dött....hon har mycket att brottas med, jag undrar om den här psykologen tänker på det...??? Ska jag ta kontakt med en annan psykolog - vad tycker du?
Jenny Klefbom svarar:
Som förälder känner man nog alltid att andra inte kan förstå ens barn på samma sätt som man själv kan. Och det har man rätt i. Men i det här fallet handlar det, såvitt jag kan förstå, om att en psykolog har gjort en kognitiv bedömning av din dotter inför skolstarten. Det innebär att psykologen har utrett en ganska begränsad del av din dotters hela funktionsregister. Men en del som är viktig för hur man bäst planerar hennes skolgång.
Den delen har inte heller föräldrar så stor koll på, eftersom man som förälder inte testar sitt barns logiska förmåga eller arbetsminne, för att nämna ett par kognitiva funktionsområden. Det skulle faktiskt vara helt förödande för de känslomässiga banden mellan barn och förälder om föräldern brydde sig så mycket om sådana saker i vardagen. Omfattningen på utredningen låter också i mina öron helt rimlig.
Du tar upp en hel del omständigheter som du tänker kan ha påverkat din dotters utveckling. Visst påverkas barn av allt som händer dem, men förutsatt att din dotter inte upplevt någon omständighet i sitt liv som traumatisk finns det inga skäl att tro att den skulle ha lett till en flerårig utvecklingsförsening.
Däremot är det förstås jätteviktigt att psykologen är införstådd med hur din dotters liv har sett ut. Det är anledningen till att även ni föräldrar intervjuas. Och förutsatt att ni i intervjun tog upp alla omständigheter som ni tycker är viktiga i sammanhanget, så har psykologen sannolikt tagit hänsyn till dem, och vävt in dem i sin sammantagna bedömning.
Faktum kvarstår dock att du inte känner dig nöjd med bedömningen, och att du tvivlar på att den är riktig. Eftersom det allra viktigaste i din dotters nya liv i skolan är att ni föräldrar och skolan samarbetar och drar åt samma håll, måste jag därför uppmuntra dig att gå vidare med frågan. Risken är annars stor att ni inte känner fullt förtroende för skolplaneringen, och då hamnar er dotter ohjälpligt i kläm mellan vuxna som inte kan komma överens.
Mitt förslag är att du börjar med att be om ett nytt besök hos psykologen, där du är tydlig med din oro och din skepsis. Be psykologen att i detalj förklara hur han/hon kommit fram till sina slutsatser, vilka metoder som använts och vad det här betyder inför framtiden. Jag föreslår också att du pratar med dagmamman om hur hon ställer sig till psykologens bedömning.
Om du trots information och klargöranden fortfarande känner dig tveksam, bör du be om en så kallad ”second opinion”. Det innebär att en annan psykolog gör om bedömningen och ger sin syn på saken.
Hälsningar
