Min sambos vuxna dotter vill bo hos oss hela sommaren
Jag är en kvinna ca 50 år och sambo med en man på 55 år. Vi bor i en tre-rumslägenhet tillsammans med min sambos son som är 21 år. Min sambo har också en dotter på 23 år. Jag har också två vuxna barn som bor i eget boende.
Nu till min fråga. Min sambos dotter som är 23 år studerar på annan ort. Fram till nu i höstas bodde hon tillsammans med sin pojkvän i en lägenhet på studieorten. I våras bara krävde hon (trots att hon fortfarande bodde med pojkvännen) och tog för givet att hon skulle få komma hem och bo i vårt vardagsrum där vi har en säng för behov om nåt av våra barn skulle övernatta hos oss, över en helg tex, (vi har sängen kvar för att kunna flytta in den sen i sonens rum när han flyttat).
Hon skulle sommarjobba på sin hemort och bo hos oss hela sommaren på en säng i vardagsrummet, tyckte hon. Jag motsatte mig detta å det bestämdaste, jag diskuterade det med min sambo men han kunde inte säga ifrån till henne. Så det blev så. Nu har hon separerat från pojkvännen och bor hos kompisar på en soffa.
Nu har jag hört på henne att hon tänker göra samma sak denna sommaren, att hon ska börja söka sommarjobb här redan efter jul. Och jag ser inte fram mot sommaren, med att ha henne sovandes i vardagsrummet, hela nästa sommar, när vi är så trångbodda redan.
Ska jag acceptera detta eller vad göra? Tacksam för råd.
Jenny Klefbom svarar:
Som så ofta när det gäller frågor kring bonusbarn (även om det i det här fallet gäller ett väldigt stort barn), så är min uppfattning att det problem du tar upp egentligen rör främst dig och din man. Tråkigt nog, när vuxna partners inte kan komma överens och upprätthålla gemensamma regler och normer i en familj, så är det barnen som tenderar att bli måltavlor för ilska och andra uppdämda negativa känslor.
Visst kan även jag tycka att det är lite mycket att begära att man får flytta hem vid behov när man är 23 år och har flyttat hemifrån för länge sedan. Å andra sidan så har man i olika familjer olika normer. I vissa familjer förmedlar man tidigt att barnen är välkomna när som helst och under alla omständigheter. Har man vuxit upp med sådana normer är det inte konstigt att man tar ett och annat för givet även som vuxen. Och att man förutsätter att nya partners till föräldrarna är införstådda i denna ordning.
En annan, lite onaturlig, omständighet som gäller i storstadsområdena är att det är nästintill omöjligt för en ung person att skaffa sig ett eget boende utan hjälp från föräldrar med pengar, referenser, rekommendationer eller liknande. I Stockholm är det många som inte får sitt första egna boende förrän långt efter 30, trots att man kanske länge har haft ett ordnat liv i övrigt. I det svåra läget kanske man som ung tar för givet att föräldrarna ställer upp just för att det inte finns några alternativ.
Det är du och din man som behöver lösa det här problemet. Flickan ska inte behöva förhandla med er båda, utan ska kunna förvänta sig att hennes pappa för er bådas talan när de pratar med varandra.
Sätt er därför ner och tala igenom era argument för eller emot att flickan ska bo hos er även i sommar. Om ni gemensamt bestämmer att hon inte ska det, kan ni fortsätta med att resonera kring om ni kan hjälpa henne på annat sätt. Kanske känner ni någon som reser bort, vars lägenhet hon kan få hyra? Kanske kan ni rekommendera henne att söka jobb på annan ort där det är lättare att även få bostad? Kanske kan pappan stötta genom att stå för säkerheten vid hyra av något eget boende.
Det är ni som är familj nu, och det är viktigt att ni alla kan trivas hemma. Men samtidigt måste man ha en viss tolerans för sin partners barn, och de eventuella löften eller utfästelser de har fått.
Vänliga hälsningar,
