Kan min man ha en depression?
Jag har nu en längre tid funderat över att min man förändrats så väldigt mycket de senaste åren. Till saken hör att vi haft mycket jobbig livshotande sjukdom i vår familj (jag har varit cancersjuk och har ett skadat hjärta) och vi har inte kunnat prata om detta och de känslor det väcker. För 1 1/2 år sedan gick min mans gamla pappa bort och han var mycket fäst vid honom och nu har han sin gamla mamma, 88 år, kvar på långt avstånd från där vi bor och han är enda barnet. På toppen av detta blev han i september förra året arbetslös.
När vi träffades var han en sorglös, glad och mycket social ung man (vi träffades för 25 år sedan) och jag kallade honom min clown. Detta har han varit senare också men för ett par år sedan var det som om clownen och glädjen inom honom slocknade. Han fyller 47 år i sommar och funderar nog dessutom en hel del på vart han kommit i sitt liv och vad han vill med resten.
Nu har vi haft äktenskapliga problem en tid - det är som om han inte tål att vara i närheten av mig och känns nästan som om bara jag visar mig eller öppnar munnen så exploderar han i vrede (en vrede han dessutom inte vill uttrycka utan det är mestadels passiv vrede från hans sida) Han är en person som tycker att livet bara skall vara glatt, lyckligt och man skall helst inte vara varken ledsen eller arg och absolut inte prata om svåra saker.
Han har den senaste tiden blivit så personlighetsförändrad och ännu mera självcentrerad, arg och aggresiv så att jag är fullständigt förvirrad.
Anna Karlstedt svarar:
Ni har onekligen haft många tuffa upplevelser de senaste åren. Självklart är sjukdom, dödsfall, arbetslöshet m.m. en påfrestning både för er som individer och för er relation. Av det du berättar kan jag verkligen förstå att du känner sig förvirrad och kanske också orolig och ledsen över situationen.
Att utifrån ditt brev analysera hur din man mår och varför är inte riktigt görligt men enligt din beskrivning kan man konstatera att han förändrats och att han inte alls mår bra.
Många människor tycker det är svårt att prata om och sätta ord på svåra saker, och man för en ständig kamp emot negativa tankar, känslor och upplevelser. Dock är det en strategi som riskerar att istället öka på svårigheterna på sikt. Aggressivitet är inte sällan en sekundär reaktion, en försvarsreaktion som kanske är lättare att vara i eller hantera, än den primära känslan (t ex ångest, rädsla, vanmakt, sorg). Det vore såklart önskvärt att din man får lite hjälp med att sortera ut vad som gör honom så arg.
Om man istället fokuserar på vad ni som par kan göra för att må bättre så är det uppenbart att det första steget till en bättre relation är att ni börjar kommunicera med varandra på ett bättre sätt. Du har naturligtvis ett behov att nå honom, försöka förstå, men också komma tillrätta med svårigheterna ni nu har. Det kan vara nog så svårt, särskilt när din man har inställningen att man inte ska prata om svåra saker.
Jag tror att det du kan göra är att försöka bortse från hans ovilja att prata om det svåra och istället tydliggöra ditt behov att samtala om situationen. Boka en tid hos kommunens familjerådgivning eller hos en privatpraktiserande psykolog/psykoterapeut som har erfarenhet av att arbeta med par. Beskriv för din man dina behov, informera honom om att du söker hjälp utifrån. Var tydlig med att du önskar att han kommer med men kanske skall du gå iväg oavsett hur han gör. Tala om för din man att du verkligen vill/behöver prata med honom men tvinga honom inte.
Oavsett om du får honom att öppna sig eller inte kan det finnas en lättnad för dig i att du varit tydlig med din vilja att samtala och att ta tag i problemet, att du handlat på ett konstruktivt och ansvarsfullt sätt. Att du tydliggör dina egna behov, tankar och känslor kommer att minska din egen förvirring och ge dig bättre förutsättningar att i förlängningen hjälpa din man.
Jag önskar er lycka till!
