Barn som är dum mot djur
Mina barn 8 och 6 år gamla umgås med ett annat syskonpar 7 och 8 år gamla. 8-åringen är dock stygg mot djur, jag kan inte gå ut om barnen leker inne pga. detta.
Han tar stryptag på katterna och om katten då försöker ta sig loss klämmer han hårdare, har dragit åt halsbandet på ena katten jättehårt. Han vill gärna peta djuren i ögon, nosen och i munnen. Även kattungen har fått sig en omgång och svarade genast med att klösa pojken vilket bara triggade honom till att fortsätta med förnyade krafter. Marsvinen drog han i håret tills de skrek.
De har själva djur och både mina barn och 8-åringens lillebror berättar att han lyfter kaninerna i skinnet på ryggen och sedan kastar dem i marken. Han håller dem hårt och gör "köttbullar" av dem osv.
Jag blir jätteledsen och har vid flertalet tillfällen lungt och sansat förklarat för pojken att det är våra djur och att vi älskar dom och att man alltid måste vara snällt med allt levande. Varje gång säger han att han ska sluta vara stygg vilket inte händer.
Idag skickade jag helt enkelt hem pojken då han inte varit snäll med djuren. Pojkens mamma blev naturligtvis ledsen då hennes barn kommer hem och är ledsen.
Jag tycker mycket om både barnen och deras mamma men jag vet inte hur jag ska lösa situationen.
Jenny Klefbom svarar:
Att barn är elaka mot djur som små brukar i allmänhet betraktas som ett ganska allvarligt tecken på att något inte står rätt till. Men det kan finnas flera olika förklaringsgrunder bakom sådant beteende.
En möjlig förklaring är att barnet helt enkelt inte har fått lära sig att vara snäll mot djur, alternativt att det kommer från en miljö/kultur, där man inte respekterar djurs väl och ve eller kanske inte ens erkänner att djur har känslor. Det vill säga att barnet har haft förebilder i vuxna som betett sig på samma sätt.
En annan möjlig förklaring är att barnet har mycket svårt att kontrollera sina impulser, och tar ut sin ilska eller andra känslor på djuren. Man kan till exempel tänka sig att ett barn ger sig på ett annat barns djur som hämnd mot barnet, eller som trots mot en vuxen.
En tredje förklaringsmodell är att barnet har någon typ av egen svårighet, och faktiskt inte kan leva sig in i andra levandes känslor och upplevelser. Då blir plågandet ett slags experimenterande som inte har så mycket med känslor att göra. Samma sak kan gälla barn med en mycket bristfällig empatisk förmåga, där själva plågan blir det som är ”spännande” att iaktta eller testa.
Du tar upp att era barns kamrat är dum mot era och sina egna djur. Men du nämner inte så mycket mer om honom. Därför blir det svårt för mig att spekulera kring vad som är drivkraften bakom hans beteenden. Men kanske kan du själv fundera över saken. Hur ser normerna i hans familj ut? Är han impulsiv och känslostyrd även i andra sammanhang. Verkar han ha svårt att hålla sig till regler och normer även på andra sätt. Visar han tecken på bristande inlevelseförmåga även i era barn, eller andra människor överhuvudtaget? Uppvisar han några andra beteenden som skulle kunna betecknas som anti-sociala, det vill säga lögner, våldsamhet, stölder eller andra brott mot lagar eller sociala normer? Beroende på hur svaren ser ut på dessa frågor tror jag att du, med ledning av vad jag skriver ovan, kan få en lite tydligare bild av vad problemet bottnar i.
Varför är det då intressant att ta reda på detta? Jo, jag tänker att det är en stor skillnad på om det här är något som har förutsättning att förändras hos denna pojke, eller om man tvärtom kan förvänta sig att hans våldsamma beteenden bara kommer att ta sig farligare och värre uttryck i takt med att han blir äldre. Beroende på prognosen, blir det lättare för dig att fatta beslut om hur mycket umgänge du ska uppmuntra och tillåta mellan dina barn och denna pojke.
Slutligen tycker jag att du ska ta upp det här med pojkens föräldrar. Det är, som jag skrev inledningsvis, en varningsklocka värd att ta på största allvar när barn ger sig på värnlösa djur på det sätt som du beskriver. Det handlar inte om att du vill ”klaga”, skuldbelägga eller på annat sätt kritisera pojken eller hans föräldrar. Det handlar om att det här med stor sannolikhet är ett barn som tillsammans med sina föräldrar behöver få professionell hjälp innan något riktigt farligt händer.
Vänlig hälsning,
