3/3/2014

Fem års förhållande nästan helt utan sex

Jag lever tillsammans med mannen i mitt liv sedan 5 år tillbaka. Vi har ett ganska kärleksfullt förhållande fortfarande. Vi har ett ganska hektiskt liv. Vi driver tillsammans ett företag och jobbar ihop jämt. Trots att vi lever så tätt in på varandra jämt så får vi det att funka och har det egentligen riktigt bra tillsammans.

Vi har dock ett stort problem som nog egentligen har funnits där hela tiden, ända sedan vi träffades. Vi har nästan aldrig sex. Vi hade lite sex när vi precis träffats men fortfarande "onormalt" lite med tanke på hur det brukar vara när man är nykär.

Jag var tidigare, innan jag träffade min kille, väldigt sexuell. Vi har pratat mycket om problemet men kommer egentligen ingenstans, samtalen avslutas varje gång med, "vi måste helt enkelt börja ha sex mer". Nu var det drygt 1 år sedan vi hade sex och jag plågas och han med.

Min kille beskriver det som en ångest som långsamt byggts upp ju längre det gått utan sex. Själv känner jag nog samma sak. Sexlusten finns hos oss båda men vi kan inte ha sex med varandra. Det är som en mental spärr. Vi är väldigt intima med varandra om man bortser från själva sexet.

Hela grejen börjar verkligen bli stressande, jag är 25 år och han 30, det känns hemskt om vår framtid ska fortsätta så här. Vi båda vill ha barn dessutom inom en ganska snar framtid men det blir som om vi inte kan ha sex med varandra.

Vi behöver verkligen vägledning.


Anna Bennich Karlstedt svarar:

Jag förstår så väl ert behov av vägledning. Du beskriver ett problem som ganska fort växer sig stort och ofta blir extremt tärande i relationen. Många gånger när sexlivet gått i stå så brukar även samtalen om detsamma ha tystnat. Man går där i varsin bubbla med en massa tankar i huvudet men tassar tyst kring det känsliga ämnet, som så lätt skjuts åt sidan och begravs under annat – vardag, stress, jobb, skuld, skam.

Så är dock inte fallet för er utifrån vad jag kan bedöma. Snarare verkar det som att ni frekvent har pratat om problemet. Ni tycks också kunna beskriva för varandra att ni båda har ångest över avsaknaden av sexet samt att ni båda önskar att ni hade sex oftare. Så vad är det som händer sen? Vad består den där ”mentala låsningen” av, den som du beskriver finns där och ställer till det så mycket för er?

Jag vet på tok för lite för att kunna ge dig en träffsäker förklaring, och mitt svar blir därför ganska spekulativt. Jag gissar att det handlar en hel del om förväntningar på hur det skall/bör/borde vara (till exempel kännas enklare, naturligare?) samt rädsla inför att det skall ”misslyckas” om ni väl har sex.

Ett misslyckade (vad det nu består i) kommer ju sannolikt inte att öka frekvensen utan tvärtom leda till större problem. Baserat på de tankarna och rädslorna blir ju nästa sexakt, eller tanken på den, också djupt tyngd av höga krav.

Att bara prata om det är uppenbarligen ingen strategi som fått det att fungera i ert fall. Jag rekommenderar att ni går till en psykolog eller en psykoterapeut som arbetar med parrelationer och som har erfarenhet av dessa svårigheter. En sådan person kan hjälpa er bena ut vad det är som händer - hos var och en av er och i samspel med varandra - i situationer som skulle kunna leda till sex men inte gör det (till exempel när ni är intima). Och som vidare kan hjälpa er att ta er ur den här ganska destruktiva låsningen som ni har hamnat i.

Medan ni väntar på att få tid hos någon som kan hjälpa er kan ni föröka er på att göra något annorlunda. Bestäm gemensamt att ni från och med idag och en tid framöver upprättar ett absolut sexförbud. Varför ett par som inte haft sex på ett år skall behöva det kan ju låta väldigt märkligt. Men åtminstone en sak händer. Ni slipper undra, tänka, hoppas, inte hoppas, eller ha ångest inför att ha eller inte ha sex när ni närmar er sänggåendet. Inga krav, inga tankar på ”om”. För ni får inte.

Det ni däremot skall göra under den perioden är att öka intimiteten. Ge varandra lite massage, kyss varandra om ni vill, berätta vad ni tycker om, se varandra i ögonen och berätta kanske en liten hemlighet. Eventuellt behöver ni också fnissa lite över att det känns onaturligt att utföra intimitetsbeteenden som ”läxa”. Det går oftast över. Försök hitta ett naturligt sätt att vara nära, tillsammans, i sängen, utan sex. Utvärdera hur det har varit efter ett par veckor. Blev något annorlunda?

Jag har stort hopp om att ni kan få hjälp att komma tillrätta med den här trassliga situationen. Dels för att det finns metoder som har visat god effekt på det problem du beskriver, dels eftersom ni båda verkligen tycks motiverade att få till en förändring.

Lycka till!

Med vänlig hälsning,