Åka bort från 1-åring i en vecka
En vecka efter att jag kommit tillbaka till jobbet från min föräldraledighet så måste jag åka iväg utomlands på kurs och är borta i en hel vecka. Min dotter som då kommer vara 14 månader ska vara hemma med pappa. Min fråga är hur detta kan påverka henne?
Vi har ju fram tills dess varit tillsammans nästan hela tiden och hon är väldigt mammig (just nu iallafall). Hon har en bra relation till pappa och jag är inte ett dugg orolig att det inte kommer gå bra för dem att vara hemma ensamma. Det jag är orolig över är att hon kommer känna sig övergiven och sviken av mig.
Hur tänker/fungerar barn i den här åldern och finns det något jag kan göra för att underlätta för henne när jag ska åka bort?
Jenny Klefbom svarar:
Det går inte att förutspå hur just din dotter kommer att reagera på din frånvaro. Det faktum att hon är mammig och att ni aldrig har varit ifrån varandra tidigare talar kanske för att hon kommer att reagera lite mer än barn med andra erfarenheter skulle göra i samma situation.
Det är också en olycklig omständighet att du börjar jobba bara en vecka innan din resa. Att barnets huvudvårdare börjar jobba brukar innebära en enorm omställning för ett barn – och leder ofta till kraftfulla reaktioner i sig.
En vecka är en ofattbart lång tid i ett drygt ettårigt barns liv. Att gå in exakt på vad man vet om hur så små barn tänker räcker inte utrymmet till för här, så jag nöjer mig med att konstatera att de inte alls har samma förmåga att uppfatta tid, eller ens kunna uppfatta innebörden av tid, som vi vuxna.
Samtidigt så beskriver du att din dotter har en nära relation till sin pappa, och att du känner att de kommer att klara sig bra. Därför tror jag inte att det finns någon anledning att tro att din frånvaro leder till några allvarliga psykiska skador. Vad jag menar med det är att det är troligt att hon trots allt kommer att känna sig trygg och få sina behov tillgodosedda. Men räkna med att hon mycket väl kan komma att reagera kraftigt mot dig när du kommer tillbaka. Hur reaktionen kommer att se ut går däremot inte att sia om.
En fråga som dyker upp i mitt huvud är hur du själv känner inför att lämna det barn du egentligen aldrig har varit ifrån tidigare under en sammanhängande vecka. Hur du känner ger nämligen en ledtråd kring hur det kan bli för din dotter – er anknytning är ju ömsesidig och upplevs förmodligen lika starkt av er båda.
Just i det här fallet blir det därför extra viktigt att gå på din magkänsla. Om du kommer fram till att det här kommer att gå bra (och jag hoppas verkligen att du i ditt val inte låter dig styras av det du beskriver som ett ”måste” – barnen måste alltid gå före jobbplikter!), så är det bra om du försöker hålla kontakten på de sätt som erbjuds. Genom att ringa ofta, låta din dotter ha tillgång till saker som doftar mamma, genom att pappa pratar med flickan om dig, visar foton och annat som håller dig levande i hennes medvetande.
Här kan du läsa mer om:
Barns utveckling
0-1 år
1-3 år
Vänlig hälsning,
