8/21/2009

Får inte träffa mitt barnbarn

Jag separerade i nov. från min sambo och mina barn blev olyckligtvis inblandade. Min f.d. sambo mådde väldigt dåligt och det blev kontakt med advokat, kvinnojour och besöksförbud.

Jag har en dotter som jag har haft det väldigt jobbigt med, missbruk i tonåren bl.a och nu senast en lång sjukskrivning på grund av depression.

Hon har en dotter som är 4 år som jag har haft en intensiv relation till, vi har varit tillsammans nästan varje dag i 1 år och jag har ofta fått ta hand om henne när min dotter inte orkat.

Nu har jag sagt upp besöksförbudet och min f.d sambo och jag har börjat träffas igen. Jag "är död för min dotter" och hon vägrar mig att träffa mitt barnbarn, jag vet att hon, mitt barnbarn saknar mig och inte fattar vad som hänt. Vad gör jag?


Jenny Klefbom svarar:

Du skriver inte varför din dotter har valt att ta ett så kraftfullt avstånd ifrån dig att hon förvägrar dig att träffa ditt barnbarn. För att kunna besvara din fråga får jag därför gissa mig fram lite kring vad som ligger bakom den svåra situation du nu befinner dig i.

Det du berättar om omständigheterna kring separationen mellan dig och din sambo, antyder för mig att det förekom våld och hot från hans sida gentemot dig. Om det stämmer, kan jag förstå om din dotter känner sig orolig när du nu håller på att återuppta kontakten med din sambo.

Kanske oroar hon sig över att du ska råka illa ut, men det kan också vara så att hon är rädd för att hennes egen dotter ska råka ut för din sambos aggressivitet direkt eller indirekt.

Visst förekommer det att våldsamhet beror på någonting specifikt, såsom en allvarlig psykisk sjukdom eller missbruk. I sådana fall är det förstås så att våldet sannolikt upphör om man lyckas bli frisk från sjukdomen/missbruket. Men tyvärr är det mycket vanligt att människor som gjort sig skyldiga till våldshandlingar upprepar sitt beteende. Om inte annat så kan det ske i pressade lägen eller krissituationer.

Ett annat välkänt faktum är att människor som levt med en våldsutövare har lätt för att ”återfalla” i den destruktiva relationen. De har då en tendens att se allt för optimistiskt på situationen och bortse ifrån fakta och risker, som för alla andra är uppenbara.

En gissning från min sida blir att det är kunskapen om de här faktorerna som ligger bakom din dotters ställningstagande, och att hon alltså inte riktigt litar på att allt är bra och tryggt i ditt liv med din sambo. Din dotter har dessutom haft sin beskärda del av egna problem, och det gör det begripligt att hon saknar kraft och resurser att på ett lugnt och nyanserat sätt försöka hantera situationen kring dig. Och i stället väljer att helt ta avstånd.

Jag tror att du och din dotter kommer att ha svårt att på egen hand lösa er konflikt. Dels har ni båda levt under pressade förhållanden och har kanske inte det lugn och den tillförsikt som krävs för att tillsammans hitta en lösning. Dels riskerar ni att hamna i lägen där ni helt enkelt ser olika på situationen, utan att för den skull kunna ”bevisa” för varandra att ni har rätt. Mitt råd blir därför att söka en utomstående persons hjälp, exempelvis från socialtjänsten eller familjerådgivningen, med att först och främst komma till tals med varandra, men även försöka hitta former för hur umgänget mellan dig och din dotterdotter skulle kunna se ut.

Var beredd på att du måste lägga alla kort på bordet. Ditt privatliv och din sambos mående blir ju faktiskt något som din dotter har rätt att få insyn i, om hon ska anförtro dig sitt barn. Var också beredd på att även en opartisk person kan ha invändningar mot att en fyraåring ska vistas tillsammans med en vuxen som för mindre än ett år sedan begick handlingar som ledde till besöksförbud. Men med en skicklig ”medlare” och mycket god vilja från er sida, borde det gå att hitta en kompromiss som ni alla kan acceptera. Och som leder till att du och flickan kan få fortsätta att ha en nära relation, vilket förstås är jätteviktigt för både henne och dig.

Hälsningar