3/5/2014

6- åring vill inte sluta med napp

Min 6-åring har fortfarande napp. Ska jag låta henne ha den tills hon själv bestämmer sig för att sluta eller vad säger du om detta? Känner mej som en slapp mamma som inte har fått henne att sluta. Hon använder den när hon ska mysa framför tvn eller på morgonkvisten när hon vaknat till men vill somna om.

Vi har haft haft ett par tuffa år, med en storebror som diagnosticerats med adhd. Inställning av hans medicin som tog lång tid, med mycket utbrott o känslostormar. När nu allt rättat till sig runt honom kommer dottern in i 6-års turbulensen. Hon är en fin tjej, men vill bestämma allt själv. Känns som ju mer vi tjatar om att hon ska sluta, ju tvärare blir hon. Funkar inte ens med värsta belöningen. Hon vill bara ha sin älskade napp.


Jenny Klefbom svarar:

Det finns psykologiska inriktningar som tolkar nappsugning som ett tecken på att barnet regredierar, det vill säga går tillbaka till tidigare utvecklingsstadier. Så skulle inte jag tänka. Jag tänker i stället att nappen förmodligen innebär någon slags trygghet för er dotter, och kanske att denna trygghet främst har att göra med att det är en så inrotad vana för henne att ta till nappen i ”myssituationer”. Vad jag menar med det är att det kanske inte egentligen är nappen som är det mysiga, men att den har kommit att bli starkt associerad med, eller en symbol för, lugn, vila och trygghet.

En annan lugnande funktion som nappsugningen kan ha är att den automatiskt leder till monotona rörelser. I en del skolor låter man barnen tugga tuggummi, eller lyssna på viss musik, för att åstadkomma lugn och koncentration. Att rytmiskt suga på en napp skapar samma, lite meditativa, tillstånd.

Med det sagt förstår du säkert att jag inte ser något självändamål med att sluta med nappen, om den inte skapar några problem. Men visst finns det problem som förknippas med nappar. Tandläkare brukar lyfta frågan om hur tänderna påverkas, och det är förstås en viktig fråga som ni bör ta hänsyn till. En annan fråga som jag tycker är viktig är hur andra barn uppfattar en 6-åring som suger på napp. Möjligen finns risken att det kan uppfattas som avvikande och leda till kommentarer. Men det undviker man ju om man bara använder nappen då man är hemma själv med sin familj.

Du tar också upp ”6-års turbulensen”. Jag måste göra dig besviken och tala om att någon sådan turbulens finns det inte stöd för i forskningen. Barn utvecklas olika på det känslomässiga planet, och om och när det blir turbulent är mycket individuellt.

När jag läser ditt mejl så ser jag andra, mer troliga förklaringar bakom att er dotter slår bakut. En sådan kan vara just det du tar upp; att ni har haft det tufft en tid, men att det nu har lugnat ner sig.

Barn har en fantastisk förmåga att känna av när det är läge, och när det inte är läge, för att ta plats och ställa krav. Kanske att er dotter har stått tillbaka och legat lågt med sina behov ganska länge, tills nu då hon känner att det äntligen finns utrymme även för henne att hävda sig i familjen?

En annan sak är att sådana personlighetsdrag som man har vid ADHD ju är ärftliga, och det är därmed inte helt otänkbart att även er dotter har en stark personlighet?

Slutligen så ser jag det också som helt naturligt att man slår bakut när någon försöker påverka och bestämma över en så djupt personlig sak som nappsugning.

Om ni ska ha en chans att nå er flicka gällande nappen, så tror jag inte att ni ska jobba med vare sig bestraffningar eller belöningar. Resonera i stället med henne som den stora tjej hon är. Finns det goda skäl att sluta med napp, förklara det för henne på ett begripligt sätt som hon kan ta till sig. Om det inte finns några direkta anledningar, låt henne själv bestämma, och stå bakom henne i detta beslut om andra har åsikter. Man kan tycka olika men ändå stötta varandra.

Var samtidigt tydliga med att ni finns där för att diskutera saken eller erbjuda hjälp och stöd om hon någon gång trots allt själv skulle känna att det är dags att sluta med napp. Genom att göra på det här viset så avdramatiserar ni frågan. Ni förlägger också ansvaret i nappfrågan hos henne, vilket gör att hon kan sluta att lägga så mycket energi på att gå emot er och i stället se lite mer nyktert på situationen. Kanske att nappen då också förlorar lite av det dubbla symbolvärde den nu har, som både trygghetsskapare och upprorssymbol mot er föräldrar.

Med vänlig hälsning,