Känner mig plötsligt svartsjuk i vårt öppna förhållande
Min man och jag är och har varit väldigt öppna och ärliga mot varandra. En av våra gemensamma komponenter var att ingen av oss kände någon som helst svartsjuka gentemot kompisar eller sexkompisar. Vi har levt i ett öppet förhållande där vi båda har träffat andra för att bara ha sex.
Vi båda två har inte haft några problem med det....tills min man träffade en ung tjej som han ville vara med. Jag ville inte det och han va okey med det. Men han slutade inte prata med henne. De sms.ar med varandra varje dag och skickar sexiga bilder till varandra. Han säger att det bara är på lek och att det är roligt. Hon är en kompis som han har allmänt roligt med och som han inte vill bryta kontakten med. Jag har bett honom göra det men han vill inte. Han hatar att jag är svartsjuk på den uppmärksamhet han ger henne men som han inte ger mig. Henne kan han ge komplimanger till men inte till mig.
Hans beteende i övrigt mot mig har inte ändrats något men det är just själva grejen att han vägrar sluta prata med henne trots att jag mår dåligt över deras relation. Det har inte gått en dag på 13 veckor som de inte har skickat nåt sms till varandra.
Till saken hör också att hon är 18 och min man 30. Hur ska jag göra för att hantera situationen?
En del av mig litar på det han säger och en del av mig vill bara skrika rakt ut att han snart får välja mellan henne och mig. Varför känner jag sådan svartsjuka när jag aldrig har gjort det förut?
Anna Bennich Karlstedt svarar:
Du ställer egentligen två huvudsakliga frågor i ditt brev. Den ena handlar om varför du känner svartsjuka i den här situationen. I den andra frågan undrar du hur du skall hantera läget som det är nu. Jag börjar med att spekulera i svartsjukefrågan.
Ja, varför är du svartsjuk just nu? Precis som du beskriver är det inte ett problem du tycks lida av i vardagen. Tvärtom har ni en relation där ni kan tillåta varandra att träffa andra då och då vid sidan av, och det fungerar vanligtvis väl för er. Du har alltså inget generellt problem med svartsjuka. Det tycker jag är viktigt att understryka. Men i stort sett ingen människa är helt immun emot de där vidriga, uppslitande känslorna som svartsjuka består av. Inte om vi lever i en kärleksrelation där en person är väldigt viktig för oss och vi inget hellre vill än att också vara viktig(ast) för den personen. Någonting är annorlunda för dig den här gången.
Du ger några exempel. Din man skriver varje dag, sedan flera månader tillbaka. Han ger den andra kvinnan komplimanger som du får vara utan. Den andra kvinnan är avsevärt mycket yngre, vilket också kan kännas hotfullt och främmande vissa gånger. Din man avskyr att du är svartsjuk, han har roligt, vill (som jag uppfattar det) inte bli ”störd” av dig och dina vädjanden att avbryta kontakten. Flera saker tycks alltså skilja ut den här kontakten jämfört med andra sexuella förbindelser eller ”flirtar”.
Att du är svartsjuk känner jag den djupaste förståelse för i det här fallet. Den kanske viktigare frågan tycker jag bör handla om varför din man tycks strunta i hur du känner och obehindrat fortsätta göra det som känns bäst för honom. Vilken typ av kärleksrelation man än har så gäller väl alltid en ömsesidig respekt för varandra. Att ignorera dina vädjanden och bara ”hata att du är svartsjuk” är inte att ta hänsyn, ansvar eller att visa dig tillräcklig omtanke.
Slutligen din fråga som handlar om hur du kan göra för att hantera situationen. Det här är inte ditt problem, det är ert. Din man behöver lyssna på dig och ta det du känner på allvar. Om den här kontakten känns svår att avbryta för din man behöver han göra allt han kan för att hjälpa dig hantera situationen. Att bara ”inte vilja bryta” är inte good enough. Kan han inkludera dig lite mer i deras relation? Göra den ännu mer öppen för dig? Skulle det kännas bättre om han slutade med komplimanger, sexiga bilder och flirtande och höll den mer vänskaplig?
Om det fortfarande känns alltför jobbigt för dig så behöver din man, om han vill behålla relationen med dig, bryta med den här kvinnan. Det är ju inte hans favoritsyster, bästa vän eller mamma du ber honom att han ska avsluta kontakten med. Relationer innebär kompromisser - och till viss del också begränsningar. Det här tycker jag är exempel på en rimlig sådan.
Hoppas att du lyckas nå honom och kan få ett större gehör för att det här är jobbigt för dig. Jag ser annars en stor risk att problemet förvärras och att han i slutändan tappar bort sin fru. Jag tror också att han skulle uppskatta om du visade honom den respekten i fall situationen var den omvända.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar,
