2/28/2014

Vår dotter har kapat konton och förtalat andra på nätet

Vår dotter som är 13 år är en tjej som är mycket duktig i skolan och har många vänner ansvarsfull och hjälper gärna till hemma med det mesta. Nu har det kommit fram att hon har kapat en kompis konto till sociala medier tex Instagram och KiK. Hon har genom hennes kompis namn skickat fula meddelanden till två av kompisarna som även går i vår dotters fotbollslag som även hon känner.

Hennes mamma har nu polisanmält saken och vi har träffat mamman som vi känner väl. När vi frågar vår dotter VARFÖR så säger hon att hon inte vet! Hon har gjort liknande för två år sedan och fick konsekvenser som att vara utan mobil, iPad och dator samt vi pratade med henne vad som händer när man förtalar någon. Hon kommer att bli en mycket ensam tjej om detta fortsätter och det är hon alldeles för ung för att bli, isolerad. Vad ska vi göra, ska vi gå till en psykolog ?


Ingrid Gråberg svarar:

Eftersom er dotter har gott om vänner är det inte så troligt att hon i andra sammanhang brukar göra saker som får kompisar att framstå i dålig dager. Såvida hon inte hör till dem som ofta byter vänner, men mer om det senare. Nu utgår jag ifrån att det bara är på sociala medier som er 13-åring betett sig så här oschyst mot någon.

Även om det som sker på digitala nätverk, som Facebook och Instagram, är en naturlig del av det sociala umgänget för dagens ungdomar, så finns det några viktiga skillnader mellan att kommunicera via nätet och att prata med någon som står mitt emot dig på en armlängds avstånd. För det första råder det sällan några tvivel om vem man pratar med när man befinner sig på samma plats rent fysiskt. Och för det andra ser du direkt hur mottagaren reagerar på ditt budskap.

Det krävs ofta ett större mod att säga något sårande eller elakt rakt upp i ansiktet på en person, än att sända iväg ett meddelande ut i etern. Använder du en dator eller en smartphone för att sända iväg ditt budskap så slipper du se blicken hos den som du sårat, alternativt slipper du höra högljudda och ilskna reaktioner. Dessutom är det möjligt att uppträda anonymt på nätet med en fejkad identitet. Eller så kan man, precis som er dotter gjorde, kapa någon annans identitet och uttrycka saker i den personens namn. Då behöver man inte alls ta ansvar för sina handlingar – så länge man inte blir upptäckt förstås.

Hur vanligt det är att man kapar vänners konton vet jag inte, men det är i alla fall en så pass vanlig företeelse att det har skapats olika topplistor där man rangordnar ”facerapes” efter hur roliga de är till exempel. Oftast är det nog också menat som ett skämt, även om det inte alltid är ett uppskattat sådant. Och trots att det inte finns några onda avsikter bakom skämtet finns det alltid en risk att de inlägg man gör kan få oönskade och mindre roliga konsekvenser.

Er dotter har inte kunnat förklara varför hon gick in på sin kompis konto och skrev fula saker. Det händer förstås att man gör saker utan att ha något tydlig syfte med handlingen. Just i stunden kanske det kändes som en bra idé som man inte reflekterade närmare över. Tillfället gör tjuven brukar man säga. Kanske hamnade dottern i en situation där hon satt med kompisens Instagramkonto öppet och bara fick ett infall att skriva något. Det kanske kändes spännande eller roligt. Eller så hade er dotter en tanke med det hon gjorde, men har svårt att sätta ord på den - eller vill inte sätta ord på den för att hon skäms eller är rädd för bestraffningar. Tänkbara anledningar till hennes handlade skulle kunna vara hämnd eller en önskan om att skapa konflikter mellan två parter för att stärka sin egen relation till någon av dem.

Eftersom det kan vara svårt för en 13-åring att föreställa sig vilka följder ett inlägg på sociala medier kan få, så kan man å ena sidan behöva ha lite överseende med er dotters agerande. Å andra sidan har hon gjort något liknande tidigare och blivit upptäckt och bestraffad, samt fått förklarat för sig vad som kan hända om man förtalar någon. Det får mig att undra över om hon fullt ut har förstått vad ni har sagt till henne. Jag undrar också hur hennes kompisrelationer ser ut. Byter hon ofta vänner? Har hon gott om ytliga vänner bara eller har hon också nära vänskapsrelationer som varar över tid? Brukar hon ofta vara inblandad i intriger och konflikter? Har hon själv varit utsatt för liknande saker?

Du undrar om ni behöver gå till en psykolog. Det är svårt att svara på utifrån den begränsade informationen som jag har. Jag förstår att ni ser allvarligt på det som har hänt – och det bör ni också göra – men hur allvarligt det är beror på omständigheterna. Börja med att försöka få en klarare bild av vad som hänt och varför. Om ni verkligen vill förstå och hjälpa er dotter gäller det att ni kan förmedla det till henne, så att hon vågar berätta och försöka sätta ord även på de tankar som kanske inte ens är tydliga för henne själv.

Vänlig hälsning,