4/8/2014

Är det verkligen viktigt att ha vänner?

Jag är en kvinna i 40-års åldern, lever ett bra liv med jobb barn och man. Jag har inga vänner och saknar det egentligen inte. Umgås några gånger om året med familj. Jag tycker mycket om att läsa och måla och städa och organisera.

Jag vet detta inte låter som ett problem. Det är det inte heller, för mig. Min man verkar däremot förundrad. Det hör liksom till för fruar att ha drösvis med vänner, tycker han. Han har själv en del vänner. Några han umgås med i det dagliga och så några som han varit nära under ungdomstid som han har mer sporadisk kontakt med.

Han är även "bekymrad" (inte på riktigt men han kan säga det med ett skratt litesådär) över att jag är fullkomligt ointresserad av heminredning...ännu en sak som fruar bara SKA KUNNA. Jag kan se att det blir fint när man pyntar men orkar inte lägga tid och pengar på att ständigt "uppgradera" mitt hem.

Jag trivs som ensam. Samtidigt är jag en sådan person som har lätt för att få kontakt med människor, har inga som helst problem med att stå och hålla föredrag för hundra personer i en aula. Jag få ofta höra att jag är så jordnära och att det alltid är så härligt att ha mig med, jag är en sån klippa, säger folk.

Är där verkligen en sådan skatt begravd i vänskapen? Missar jag mycket genom att inte ha en enda vän? Vilken funktion har vänskap i det verkliga livet?

Jag tycker bilden av vänskap tex i litteratur låter fin men jag känner inget behov av vänner.


Jörn Aasmundsen svarar:

Tack för din fråga! När jag läser det du skriver, så uppfattar jag att det du skriver handlar om två saker. Dels din egen undran över syftet med vänskap samt omgivningens (och då särskilt din mans) syn på vad kvinnor ”skall vara” intresserade av. Varken avsaknaden av vänner eller det faktum att du inte har tid eller ork att intressera dig för just heminredning verkar dock vara ett problem för dig. Snarare uppfattar jag att problemet för dig är andras förväntningar på hur du skall leva.

Enkelt sagt: Vi är alla olika! Att utgå ifrån att kvinnor är intresserade av vissa saker och män andra saker kan rimligen inte bli annat än generalisering baserad på könsstereotyper. Att inte vara intresserad av ett visst område (som heminredning) säger i detta fall inget om dig som kvinna. Det enda det säger något om, är just dina intressen – som människa. Vad som är viktigt för dig – och i detta fall – vad som inte är det.

Det jag emellertid blir nyfiken på, är varför dessa saker är viktiga för din man? Hur kommer det sig att han önskar att hans fru skall ha ”drösvis med vänner” samt vara intresserad av heminredning? Kanske har du frågat honom om detta, men har du inte gjort det, kan det vara bra att göra det. Att få ta del av varför det är viktigt för honom kan också göra att du i mindre uträckning behöver försvara hur du själv är.

Du beskriver att du trivs med att vara ensam, men samtidigt verkar du vara en person som både har lätt att få kontakt med andra samt att andra vill ha med dig. Även om du inte skriver det rakt ut, så tolkar jag det dit hän att du heller inte tackar nej till att vara i sociala sammanhang. För, du lever ju inte ensam – även om du trivs med att vara själv.

När det gäller din undran gällande vänskapens betydelse, så är det säkerligen väldigt individuellt. För vissa handlar vänskap om att kunna dela tankar, känslor och upplevelser med andra människor som man trivs med och känner sig trygg tillsammans med. För andra kan det att ha vänner göra att man just känner sig mindre ensam. Kanske är detta några av de beskrivningar du tagit del av när du läst om hur andra ser på vänskap.

Oavsett vad andra tycker, så är det viktiga vad du själv känner – nämligen att du inte har behov av att ha några nära vänner. Och kanske är det så enkelt att livet tillsammans med familjen och de sociala kontakter du har i dagsläget mer än väl tillfredsställer ditt behov.

Vänlig hälsning,