Jag har tappat all motivation och energi
Jag är en 18-årig tjej och jag tror att jag håller på att bli deprimerad. Jag vågar knappt erkänna det för mig själv, trots att jag själv märker på mig att nåt är fel.
Det började när jag började 3:an, förra hösten, genom att jag inte brydde mig om nåt längre. Allt var tråkigt och jag tappade motivationen & energin. Jag har alltid varit kreativ och aktiv men plötsligt var allt så meningslöst, när jag kom hem från skolan brukade jag bara lägga mig i sängen & sova, hålla på med mobilen eller nåt, tills det var läggdags på riktigt.
Men jag gick ändå i skolan & viftade bort det, tvingade mig själv att stå emot den där segheten. Det gick lite upp & ner, men snart fick jag även problem där.
Tidigare har jag inte haft ett enda problem med skolan, tvärtom, jag har alltid haft bra betyg och varit ambitiös - nu hade jag hela bordet fullt av sena inlämningar & omöjliga uppgifter. Trots att det stressade mig så mycket att jag mådde illa kunde jag inte göra nåt. Jag var helt handlingsförlamad. Så har det hållit på tills nu; jag lyckas precis hålla kvar balansen, visa upp fasaden, men jag har helt tappat greppet.
Nu är det värst. Jag viftar bort problem, isolerar mig, undviker att prata om det, undviker ALLT. Jag orkar inte ta itu med nåt. Allt är jobbigt, allt är hopplöst, jag börjar gråta när jag tänker på framtiden - högskola, jobb, sånt. Jag sover för lite; ca 4h per natt, jag är inte hungrig.
Vad jag undrar är ifall detta är, hemskt nog, en riktig depression eller bara en "jobbig tid"?
Jenny Klefbom svarar:
Det du skriver alldeles i slutet av ditt brev får mig att förstå att du ser på depression (och kanske även andra psykiska problem?) som någonting oerhört allvarligt och förskräckligt hemskt. Kanske kan det därför vara bra för dig att veta vilket vanligt tillstånd depression är.
Vad statistiken säger är att grovt uppskattat 40% av alla människor någon gång under sin livstid får en diagnosticerbar depression. Det är något vanligare bland kvinnor, vilket talar för att ungefär hälften av alla kvinnor någon gång i sitt liv kommer att vara deprimerade. Tittar vi i stället på hur många i vårt land som är deprimerade vid en specifik tidpunkt – just nu till exempel – så brukar man bedöma att ca 5-7% av befolkningen är det. Lägger man till det alla andra psykiska sjukdomar, som exempelvis de mycket vanliga ångestdiagnoserna, så får vi en mycket större grupp än så som samtidigt mår psykiskt dåligt, nämligen någonstans mellan 20 och 40% av befolkningen. Vart tredje besök på vårdcentralen beror på psykisk ohälsa. Dessa psykiskt sjuka människor finns alltså runt omkring dig i din vardag hela tiden. Sannolikheten att du känner någon som är eller har varit deprimerad är mycket stor.
En annan sak som kan vara värd att nämna i det här sammanhanget är att depression är en diagnos som omfattar ganska vitt skilda symtom, och som också förekommer i flera olika svårighetsgrader. Vid riktigt allvarliga depressionstillstånd krävs ibland sjukhusvård och akuta insatser, medan många av oss går omkring och hjälpligt sköter våra åtaganden med jobb, studier, familj och annat trots att vi samtidigt har en lindrig eller till och med måttlig depression.
Varför börjar jag då mitt svar till dig med en lång föreläsning om depression? Jo, för att jag tror att det är viktigt att du får kunskaper om detta för att du inte ska behöva vara så skrämd av dina egna upplevelser. Din syn på att ”må dåligt” behöver helt enkelt avdramatiseras. Faktum är att jag tänker att just att förstå detta – att vi alla mår dåligt ibland, och att vi går igenom perioder i livet då allt inte flyter helt smärtfritt – är en nödvändig start för dig för att du ska kunna ta dig igenom den här perioden på ett bra sätt.
Jag kan inte ställa någon diagnos på dig via ett mail. För att få en diagnos måste du träffa en legitimerad vårdgivare, läkare, psykolog eller psykoterapeut, som noggrant går igenom dina symtom tillsammans med dig. Kanske också att man behöver utesluta att det finns någon kroppslig orsak till din orkeslöshet.
Utifrån ditt mail vet jag inte heller vad som hänt dig i livet. Ibland uppstår ju depressiva tillstånd till följd av att något har hänt, eller att man under lång tid har utsatts för stress eller andra påfrestningar. Men depressioner kan också uppstå utan att man kan se någon tydlig orsak.
Helt oavsett diagnos, och helt bortsett hur du har hamnat i din nuvarande situation, så behöver du hjälp med att ta dig ur den. Det är inte en tillfredsställande livssituation att vara 18 år och undvika i princip allt som hör livet till.
Börja med att kontakta vårdcentralen där du bor och hör efter om möjligheten finns att träffa en psykolog. Vill du ha fler tips så kan du söka upp din skolsköterska. Hon vet mer om hur vårdutbudet ser ut på just din ort.
Om det blir så att du får gå i KBT, vilket är den vanligaste formen av psykoterapi som socialstyrelsen rekommenderar vid depression, så kommer ett av de viktigaste och första målen i din terapi vara att få skapa regelbundna rutiner kring sömn och matintag. Det är välkänt att man sover och äter dåligt om man mår psykiskt dåligt. Men det är lika välkänt att man faktiskt kan framkalla psykisk sjukdom, exempelvis depression, av att sova eller äta för lite. Där har du en nyckel som du kan ta tag i redan nu, innan du har hunnit få en tid hos psykologen. Se till att du äter och sover tillräckligt och regelbundet, oavsett om du är hungrig eller trött!
Här kan du läsa mer om:
Depression
Kognitiv beteendeterapi, KBT
Vänlig hälsning,
