3/7/2014

Ska min dotter basta med pappas kompisar?

Vi är separerade och min dotter skall åka på en skidfestival med sin pappa i tre dagar. Det är ett arrangemang för vuxna och i huvudsak för män. Med på schemat finns att man kan basta. Jag vet att hennes pappa försöker ha en fri syn på nakenhet och att han kommer mana henne att komma med på det.

Hon fyller tio i år och har sen en tid tillbaks börjat värna mer om sin kroppsliga identitet. Går inte på toa när jag och lillebror är därinne, vill inte duscha när andra är i badrummet. Allt på ett vad jag bedömer normalt plan för åldern.

Jag undrar om det då verkligen är lämpligt att behöva basta med en massa medelålders män? Jag är osäker på om hon är stark nog att säga nej i pappas sällskap. Hon är väldigt lojal och följsam och tycker det är lite fint att bara de två ska åka.

Eller är jag bara pryd och viktoriansk och ofri?


Jenny Klefbom svarar:

Du undrar om det är du som är pryd och viktoriansk, men jag skulle vilja vända på steken och säga att det spelar inte så stor roll vad du tycker i den här frågan. Däremot är det helt avgörande vad din dotter själv känner.

De omständigheter som du tar upp om hennes beteende gällande toalettbesök och duschning talar för mig om att hon inte har exakt samma fria syn på nakenhet som hennes pappa har. Inte heller kan man säga att situationen är särskilt jämlik, då en liten och oerfaren tjej åker på läger med ett gäng vuxna män. Det är alltså helt naturligt att männen i det läget kan ha en ”friare” syn, eftersom det också är de som sitter i maktpositionen. Det är inte lätt att vara frispråkig, vare sig man är det med det man säger, gör eller med att lämna ut sig i sin nakenhet, när man redan från början är i underläge.

Jag skulle alltså, om jag var du, ta upp saken till diskussion med din dotter. Kanske ser hon inga problem med detta, om hon till exempel starkt identifierar sig som sin pappas dotter. I den rollen är hon kanske främst ett barn och något av ett bihang till pappa. Kanske tycker hon tvärtom att det är jättejobbigt, om hon känner av en begynnande kvinnlighet i kombination med en oförmåga att sätta sig upp emot de vuxna. Kanske också att hon inte alls, som du, har funderat i de här detaljerade banorna om vad skidsemestern kan komma att innebära. Och hur blir det då för henne om hon överrumplas av en utlämnande situation där hon inte förmår att sätta gränser?

Om du i ert samtal får klart för dig att det här är ett problem som hon kanske har svårt att uttrycka själv måste du ta på dig ansvaret för att förmedla detta till hennes pappa. Samtidigt bör du förstås uppmana henne att även själv stå på sig mot eventuella krav.

Jag vet inte hur mycket far och dotter umgås, men även för föräldrar som bor tillsammans med sina barn hela tiden brukar det ofta komma som en chock när barnen plötsligt går in i en ny utvecklingsfas. Jag tror alltså att det även är bra om ni föräldrar har en kontinuerlig diskussion kring vad som rör sig i er dotters liv, så att ni både kan ställa rätt krav, och sätta rätt gränser och villkor.

Vänlig hälsning,