Min 3-åring vill helt plötsligt att jag ska amma henne

Jag är mamma till världens sötaste och smartaste lilla tjej. Min vännina fick barn för några månader sedan och min lilla tjej har sett hur hon har ammat sitt barn och blivit väldigt fascinerad av detta.

Det hela började för ett tag sen då hon lekte gravid och mamma till sina dockor vilket är helt normalt och sedan började hon bli gravid och ha sina nallar i magen och det utvecklades sedan till att hon frågar mig hur jag födde henne och hur hon ska föda sina barn, hur de ska komma ut och hur de kommer in?!

Och sista dagarna har hon ammat sina dockor och helt plötsligt idag så började hon klänga på mina bröst, ville suga på mina bröst och leka bebis, ligga under tröjan så att jag ska föda henne så att hon sedan kan suga på tutte.

Jag vet inte hur jag ska handskas med detta, jag vet inte om det är bra eller inte. Alltså den sista biten med att hon vill att jag ska amma henne. Det känns inte rätt, men jag vill inte på något sätt alls försumma henne.

Hon är som sagt väldigt väldigt smart och enligt hennes fröknar på dagis och alla som har varit i kontakt med henne väldigt smart och snäll.

Om det är moderliga känslor som hon känner och är ute efter, är det fel av mig då att hindra henne. Jag vet inte vem jag ska fråga eller vända mig till.


Ingrid Gråberg svarar:

Först vill jag bara klargöra att jag är helt överens med dig om att det är normalt att en 3,5-åring blir fascinerad av allt som har med spädbarn att göra. Så att din dotter vill leka att hon är gravid och att hon ammar sina dockor och nallar är inget uppseendeväckande.

Det är heller varken konstigt eller ovanligt att barn reflekterar över sin egen tillblivelse och är nyfikna på hela processen, från det att ett embryo skapas till att barnet kommer ut. Den här nyfikenheten verkar inte ha upplevts som något problem för dig, men det finns förstås föräldrar som tycker att det känns knepigt att prata om det här ämnet. Då kan det vara bra att utgå ifrån en bok, som man kan läsa och bläddra i tillsammans med barnet. Det finns alltifrån böcker med tecknade bilder, som i stora drag berättar om hur ett barn blir till och som kanske har som huvudsyfte att fokusera på hur det är att få ett syskon, till mer detaljerade och faktaspäckade fotoböcker. Självklart väljer man den typ av bok som man själv känner sig mest bekväm med och som samtidigt är anpassad efter det egna barnets mognad och intresse.

Men som sagt var, jag uppfattar inte att den allmänna nyfikenheten varit ett problem för dig. Det som fått dig att känna dig obekväm är din flickas önskan om att få suga på dina bröst. Samtidigt som du är rädd för att hon ska känna sig avvisad om du hindrar henne från att göra det. Du förmedlar i ditt brev att du tycker väldigt mycket om din dotter och att du är mån om att förmedla den känslan till henne. Det framgår också att du inte bara agerar utifrån dina känslor, utan att du medvetet reflekterar över hur ditt eget beteende kan påverka din lilla tjej. Jag anar att du inte bara är rädd för hur hon ska reagera för stunden, snarare misstänker jag att du oroar dig för mer långsiktiga konsekvenser.

Det finns mycket skrivet om hur viktig anknytningen, det vill säga de känslomässiga banden, är mellan små barn och deras vårdnadshavare. Och det finns många historier om hur olika händelser i barndomen har präglat personer under hela deras liv.

Anknytningen är förvisso viktig och allt som händer oss under uppväxten bidrar i olika utsträckning till att forma oss. Som förälder är det därför bra att vara medveten om sitt beteende och försöka erbjuda en någorlunda förutsägbar och trygg tillvaro, men man behöver inte ständigt gå omkring och vara rädd för att göra fel. För det första är det ett omänskligt krav att sträva efter att vara perfekt, för det andra vet man inte alltid i förväg vad som är rätt eller fel sak att säga eller göra, och för det tredje finns det utrymme för ganska många misstag och lika många möjligheter att kompensera för dessa vid ett senare tillfälle. Vad jag vill ha sagt med ovanstående är helt enkelt att barnets framtida väl och ve sällan hänger på en enstaka händelse.

Nu tänkte jag återgå till det som jag tror är din rädsla, och en rädsla som du förmodligen delar med många andra föräldrar, nämligen att ditt barn ska känna sig avvisat och oälskat. Visst är det värdefullt att få känna sig älskad och visst är det jobbigt att bli avvisad, men vi måste alla lära oss att tackla jobbiga situationer och känslor.Att alltid låta barnet få som det vill, och få slippa obehag, är därför att göra barnet en otjänst.

När det gäller din dotters önskan om att få bli ammad finns det en annan aspekt i det hela också. För att gå henne till viljes skulle du behöva offra dig och göra något som inte känns bra för dig. Och vad lär du då ditt barn? Om det är så att hon längtar efter ömma moderskänslor kan hon få ta del av dessa på en mängd olika sätt. Sitta i knä medan du läser en bok för henne, få en kram eller lite massage är bara några exempel på hur man kan visa omtanke och ge fysisk närhet. Och med tanke på att du har en smart 3,5-åring är jag övertygad om att du kan få henne att förstå varför hon inte kan bli behandlad på samma sätt som en bebis.

Här kan du läsa mer om:
Barns anknytning
Barns utveckling 1-3 år
Barns utveckling 4-6 år

Vänlig hälsning,