Min 8-åring stör på lektionerna

Ylva Kurtén svarar:

Din son är 8 år och i en ålder när många barn är impulsiva och ivriga. Det är något med nyfikenheten inför livet som barn äger, något med att upptäcka och utvecklas. För att förstå sig på världen behöver man undersöka den, med kroppen och med orden. Ibland är det som att vi vuxna glömmer bort att barn upptäcker livet, hela livet, samtidigt som de går i skolan. Vi glömmer att det är naturligt, även om det ibland ställer till det för barnens omgivning. Så frågan är vad som är viktigare för din son än att lyssna på läraren?

Min uppfattning är att barn idag har en allt större tro på att deras röster är viktiga och att de får höras och synas. Det finns stökiga klasser, det finns också klasser som fungerar väldigt fint med arbetsro. Många föräldrar och vuxna oroas över att deras barn inte sitter stilla, inte följer med i skolarbetet, inte gör vad vuxna säger åt dem att göra. De här problemen är lättare att lösa om man ser varför barnet gör som det gör och har en förståelse för att avsikten inte i första hand är att störa sin omgivning. Sen kanske anledningen ur vårt vuxna perspektiv är något som vi ser skapar problem.

Vad jag kan utläsa av ditt brev så har din son inte några andra svårigheter som du ser eller har fått veta, än att han pratar rakt ut i klassrummet.

Uppfattar läraren det som att han retas med henne? Jag tror det är väldigt viktigt att komma förbi den känslan för att kunna förstå honom. Vad säger hans lärare om man frågar; när pratar han rakt ut? Vad säger han? Handlar det om ämnet eller handlar det om vad som hänt på rasten? Vill han ha mer svar? Vill han stöka till det för att han blir rastlös? Jag antar att han på något vis blir rastlös och då blir det viktigt att fundera på om det är likadant hela tiden eller om det handlar om vissa ämnen?

Om han har svårt att koncentrera sig och är allmänt rastlös, då brukar det också visa sig i olika fria situationer som på raster och i kapprum och kön till matsalen. Har hans fröken nämnt något om det? Det kan handla om att han har allmänt svårt att koncentrera sig och då får man hjälpa honom med att hitta anpassningar för det i skolan.

Det kan också vara att han blir ivrig och att uppgifterna tråkar ut honom för att det blir för lätt. Eftersom du säger att han har lätt att lära och lätt att hänga med så ligger den förklaringen närmare till hands. Kan han själv komma med några idéer? När är det lättare att arbeta, när är det svårare? Blir han mycket störd av andra? Är det skillnad på olika uppgifter, hur svårt har han att orka arbeta? Tycker han det är svårt att sitta och lyssna på sin lärare eller är det svårare när han ska jobba själv i boken?

Det är ett ganska outforskat fält, men något som man börjat uppmärksamma på senare tid, att somliga elever har en exceptionell begåvning på något område - också kallat särbegåvning. Det finns ett par saker i ditt brev som stämmer med hur man ofta upptäcker barn med särskild begåvning, men det är för kortfattat för att jag ska kunna uttala mig mer om det. Det sätt han har i klassen skulle visst kunna tyda på det. Är det så att han tillrättavisar sin lärare och är noga med att berätta om hur saker är? Är han intresserad av vissa områden och ämnen och kan arbeta med dem om han får göra det på sitt sätt? Sådana sidor burkar gärna de elever som har en särskild begåvning kunna visa. Skulle det vara så att han har den begåvningen så behöver han utmaningar i de ämnen han ligger före för att hålla motivation.

Det är också viktigt att minnas att han inte ligger före de andra på alla andra plan. Han behöver någon som förstår honom bra på skolan och som är villig att sätta sig in i vad en särbegåvning betyder. Frågan är om metoden att sätta någon bakom en glasvägg och titta på sina klasskamrater är så framgångsrik? Ofta blir avskiljandet ett slags straff, men om din son finner sig i det och kan arbeta bra bakom glasväggen så kan det ju vara en tillfällig lösning. Fast det viktigaste är ju att han lär sig att inte prata i klassrummet så vad finns för alternativ?

Ibland behöver man tänka på klassens arbetsro men ofta är det ändå bättre att arbeta med hela klassen tills alla i gruppen lärt sig att följa normerna. Det finns många sätt att arbeta med klassrumsregler för att göra dem tydliga och göra dem till klassens angelägenhet. Det är bättre för alla och en person slipper pekas ut. Är reglerna tydliga så att de sitter på väggarna i klassrummet? Förstår barnen dem och upprepas de i diskussioner i klassen?

Sen kan du ju förstås fundera över om det är så att din son också är stressad och trött av något. Med tanke på att du skriver att han har det växelvisa boendet, så väcks tanken kring om det på något särskilt sätt blir svårt för honom med saker som ska hållas reda på eller på annat vis? Har fröken märkt om det är svårare för honom vissa dagar, som när han har bytt boende t ex? Kan hon se något mönster så att man ser om det hör ihop med trötthet eller rastlöshet?

Till sist vill jag också säga att en del barn kan må bra av en mer stabil kontakt med någon vuxen i skolan. Kanske är det så för din son, också med tanke på att du och hans pappa har separerat så att familjerelationerna har förändrats för honom. Det kan vara en otrygg tid ganska länge efter en separation hos en del barn. Kanske är det så för din son, att han behöver känna sig säker på sin plats i klassen. Om det här stämmer så är platsen bakom skärmen inte så bra. Då år det väldigt viktigt att ge honom plats i klassrummet.

Om problemen fortsatt så tycker jag det är klokt att ta kontakt med skolans elevhälsoteam. En skolpsykolog kan göra en bedömning och se om man kan se t ex om han har ovanlig begåvning. Så frågan är om din son kan få annat stöd att fokusera på arbetet i skolan. Först behöver ni veta bakgrunden så ett möte med skolan där ni gemensamt försöker reda ut varför är nog ett bra första steg.

Här kan du läsa mer om:
Att gå i skolan
Mötet mellan föräldrar och lärare
Skola - Problem och lösningar

Med vänlig hälsning,