Mina föräldrar sitter bara framför datorn

För 10 år sedan gick min pappa "in i väggen" då han jobbade under väldigt stressiga förhållanden. Sedan gick han arbetslös länge tills han för ett par år sedan startade företag tillsammans med min mamma.

Problemet är att mina föräldrar är ganska unga (drygt 40 år) och sitter ovanligt mycket framför datorn, inte på grund av jobb utan bara slösitter. Detta har nu pågått i flera år och mina syskon lider av detta.

Min lillebror, som är tio år, har autism och behöver all den hjälp han kan få för att klara skolan men de sitter ändå framför datorn och låter honom också växa upp med detta beteende.

Jag har flera gånger försökt att säga till dem att bete sig som vuxna men de förstår inte utan blir sura och säger att dom jobbar väldigt mycket.

ALLA mina kompisars föräldrar jobbar och har "vanliga" liv och jag mår dåligt av att se mina föräldrar så misslyckade och lata.

Det jag undrar är om man skulle kunna gå till en psykolog med hela familjen och prata om det här problemet? (problemet kanske låter väldigt löjligt nu men p.g.a lathet så har min bror fått lida utan att han vet om det och detta kommer påverka honom hela livet. Vårt hus är smutsigt och vi har ingen familjesammanhållning. Vi äter inte tillsammans eller något sådant utan alla är för sig själva.)


Jenny Klefbom svarar:

Det är svårt för mig att ”döma” i frågan om dina föräldrars datoranvändande. Den bild du ger är onekligen oroväckande; att de inte gör något konstruktivt framför datorn och att deras datoranvändande leder till att ert hem och familjeliv förfaller. Men skulle man fråga dem så kanske de skulle ge en helt annan bild av situationen?

Faktum kvarstår dock att du bor i familjen – och att du är ordentligt missnöjd med, och oroad över, hur ert familjeliv ser ut. Att din oro dessutom mycket handlar om din lillebror, som med sin funktionsnedsättning självklart också har större behov av föräldrastöd än de flesta andra barn, är extra alarmerande.

Min första tanke är om det inte finns någon vuxen i din närhet som ser hur ni har det, och som skulle kunna hjälpa dig att prata med dina föräldrar. En mormor? Faster? Mammas bästa kompis? Ja, vem som helst som du har förtroende för och som känner er familj.

Du undrar om man kan gå till en psykolog hela familjen och prata om sitt gemensamma liv. Visst kan man det! Ett första steg i den riktningen kanske kan vara att kontakta kommunens eller kyrkans familjerådgivning (hur familjerådgivningen är organiserad ser lite olika ut på olika orter). De tar för det mesta emot även om det inte är renodlade parproblem, utan kanske handlar om motsättningar mellan äldre barn och föräldrar. Och de är förstås specialiserade på att lösa familjekonflikter.

Om dina föräldrar helt motsätter sig dina önskemål om att komma till tals med dem, så kan du också vända dig direkt till socialtjänsten. De har som uppgift att se till så att barn får sina behov tillgodosedda, och erbjuder just samtal mellan barn och föräldrar för att lösa problem och konflikter.

Jag vill också säga att jag tycker att du är väldigt modig och stark, som inte nöjer dig med den här otillfredsställande situationen, utan tar det ansvar som dina föräldrar egentligen borde ta. Jag önskar dig därför verkligen lycka till, och hoppas att du inte ger upp även om du stöter på motstånd eller problem.

Vänliga hälsningar,