Vår 11-åriga dotter är väldigt fokuserad på sitt yttre
Vår 11-åriga dotter har under sista halvåret börjat fokusera mer och mer på sitt utseende. Alla hennes vänner hon umgås med får sminka sig ha ff och instagram (det vet vi efter att ha pratat med föräldrarna). Vi tillåter inte vår dotter ha instagram, ff och att hon sminkar sig. Vi har verkligen förklarat varför men hon har nu i flera månaders tid fortsatt att tjata på oss trots att vi inte ger oss.
Hon har blivit mycket grinigare mot oss och har nu två gånger sagt till sin pappa att hon hatar honom och att jag är dum i huvudet. Hon tar upp sminkdiskussionen nästan varje dag, hon är väldigt envis.
Vi tycker det är svårt att veta hur pass hårda vi ska vara nu, vi har gett påföljder som att vi ställt in att kompisar skulle sova över när hon sagt dumma saker till oss. Vi vet inte hur vi ska hantera hennes dagliga tjat och hennes växande ilska mot oss.
Hur ska vi få henne att släppa utseendefixeringen? Alla hennes vänner är även de väldigt fixerade vid sina utseenden.
Jenny Klefbom svarar:
Om ert främsta problem just nu är de gruppnormer som verkar råda i er dotters kompisgrupp så är det kanske i den änden ni behöver börja. Du skriver att alla hennes kompisar får sminka sig och har Instagramkonton. Min första fråga blir då; vet ni hur de andra tjejernas föräldrar har resonerat då de tillåter detta? Kanske är de bara lite aningslösa och tänker just att ”alla andra får så då måste min dotter också få”. Så fungerar ofta föräldrar, det vill säga att de – precis som unga – lätt faller för grupptryck och följer de normer som de uppfattar råder.
Men å andra sidan så är det nog troligt att det även i dessa tjejers familjer har varit en del diskuterande kring vad som ska gälla. Och kanske har man då gjort upp om kompromisser som både föräldrar och barn kan acceptera. Exempel på sådana kan vara att man får sminka sig, men inte så mycket, eller bara när man går på fest. Eller att man får ha föräldrafritt kalas, fast föräldrarna kommer hem klockan 21:00, eller finns i ett angränsande rum hela tiden. Eller att man får ha Instagram, men att kontot måste vara spärrat för utomstående.
Mitt råd är att ni tar kontakt med någon eller några av de andra föräldrarna för att lyssna till deras tankar om saken. Kanske kan ni sedan, med utgångspunkt i dessa samtal hitta egna kompromisser med er dotter. Jag menar inte att ni ska släppa allting fritt, men det är väldigt svårt för en 11-åring att sticka ut i kompisgruppen genom att vara den enda som inte får någonting av allt det som upptar de andras liv. Man har ju som föräldrar också ett ansvar att se till så att ens barn har en chans att passa in i den sociala gemenskapen. När man är 11 är kompisarna ofta det viktigaste i livet, och jag misstänker att er dotters starka reaktioner hemma beror på att det är något viktigt som står på spel för henne.
Det kan också finnas en poäng för er med att prata även med andra föräldrar till barn i samma ålder för att testa era argument och höra andras perspektiv. Kanske att just er dotters kompisar har lite friare tyglar än de flesta 11-åringar, och det är inte alltid negativt att lära sig att kunna stå upp emot grupptryck, om grupptrycket handlar om alltför negativa saker.
En annan sak jag funderar över är det ni gjort för att få stopp på hennes känslomässiga utspel. När man använder sig av bestraffningar så är det väldigt viktigt att dessa är genomtänkta. För att de ska ha någon effekt så behöver det finnas en koppling mellan straff och försyndelse. Exempelvis att man inte får gå på fredagsdiscot nästa vecka om man kom hem alldeles för sent den här veckan. Eller att man inte får ha hand om sitt barnbidrag om alla pengarna brukar gå åt på en gång. Det är också viktigt att det finns en rimlig proportion mellan straff och ”brott”. Det straff du beskriver låter ganska kännbart, förutom att det också ger otydliga signaler; är det umgänge med kompisarna som ni är emot?
Om straff som uppfostringsmetod kan också sägas att det är en ganska verkningslös metod för att förändra beteenden. Den är också förenad med stora risker. Man har i forskning sett att barn som utsätts för godtyckliga och svårbegripliga bestraffningar får dåliga relationer med sina föräldrar, och straff skapar också beteenden såsom att fuska, gå bakom ryggen och ljuga hos barn. Genom att fortsätta att sätta hårt mot hårt riskerar ni alltså att ytterligare försämra era relationer, vilket förutom att leda till ännu mer utspel och konflikter också är väldigt riskabelt då er dotter snart kommer att vara i puberteten.
Självklart måste ni föräldrar kunna ställa krav på hur samtalsklimatet ska se ut där hemma. Men er dotter börjar bli stor nu: även hon har rätt att ställa krav på er. Inte på så vis att hon ska få bestämma om allt, men jag tror att ni har mycket att vinna på att börja lyssna på henne och ta in hennes argument. Hon kommer att lyssna på er och göra som ni ber henne om hon känner tillit för er genom att ni förstår hennes livssituation och är beredda att kompromissa – men också ge henne goda och genomtänkta argument för era regler och uppfattningar.
Den utveckling ni ser hos er dotter är prepubertetens inträde. Det är helt normalt för både tjejer och killar i hennes ålder att bli mer intresserade av sin framtoning och av kärlek och relationer. Det är också helt normalt att man vill vara mer med kompisar än med sin familj, och nu för tiden sker mycket av umgänget på nätet. Ni kommer inte att få henne att släppa sin utseendefixering. Däremot kan ni inspirera till och uppmuntra även andra intressen, både hos henne och hos hennes kompisar. Föreslå till exempel att ni alla spelar spel tillsammans eller gör något annat kul då kompisarna sover över. Men allt det här kommer att fungera så mycket bättre om ni har hennes förtroende och kärlek.
Vänlig hälsning,
