9/15/2014

Min 7-åring mobbar andra i skolan

Jag har ett stort problem som jag inte vet hur jag ska hantera. Min 7-åriga son som går i nollan har haft en del problem sedan han börjat i augusti. Det har varit allt ifrån att svära (säga fula ord) till att ljuga och inte erkänna det han gjort.

Förra veckan sparkade han en annan pojke mellan benen när de bråkade och enligt skolan så har han tillsammans med två andra barn, mobbat pojken.

Skolan reagerade förstås starkt på detta och ville att jag skulle ta en riktigt snack med honom, vilket jag gjorde. Han blev jätteledsen och sa att han ångrat sig över det han gjorde och det inte alls var menningen att mobba honom.

Men tyvärr har han idag hållit fast en pojke medan en annan har slagit honom. Även ikväll grät han rejält och ångrade sig och bad om ursäkt. Riktigt ledsen blev han över det dumma han gjorde, när jag förklarade hur det stackars barnet mådde.

Jag vet inte vad jag ska göra och hur jag ska reagera? Mår själv jättedålig över detta.


Ylva Kurtén svarar:

Det allra viktigaste för att du bäst ska kunna hjälpa din son med hans problem är att du tar hjälp av dem som är tillsammans med honom på dagarna. Jag tror att du behöver ge dig i kast med att skapa ett team ihop med skolan. Det kan finnas många anledningar till att han hamnar i bråk i skolan så ni behöver troligen få veta mer om det innan ni kan hjälpa honom att sluta.

Risken när ett barn börjar bete sig våldsamt mot andra barn, är att de vuxna blir så upprörda och arga över vad de ser, att de inte orkar engagera sig i att förstå varför det händer. Den allra första impulsen blir oftast att prata, förklara och sen hota om konsekvenser. Och visst måste barn lära sig att ta hänsyn till andra och visst kan det vara svårt att balansera olika barns behov. Men om vi verkligen vill att barnen ska förstå oss, så är jag övertygad om att vi behöver förstå dem först. Och ganska ofta är det inte ord och tjat som hjälper barnet.

När vuxna personer beskriver ett litet barn som en som ”ljuger, inte står för vad han gjort och mobbar andra barn” så blir jag lite fundersam. Jag läser det som många negativa uttalanden om ett ganska litet barn. Ser man på din 7-åring som en person med ansvar som en vuxen, då kan man reagera häftigt på hans sätt. Men eftersom han är ett barn, innebär det att vi vuxna ändå har ett stort ansvar för hur han beter sig. Och ett barn som börjar slå andra barn har ofta, som jag ser det, en känsla av att vara maktlöst i någon mån. Som vuxna behöver hjälpa varandra att förstå bakgrunden till. Så bra att du skriver!

Jag undrar till en början om det hänt något särskilt i hans liv på senare tid, något som han är arg, orolig eller ledsen över? Barn kan ofta visa andra känslor, som till exempel ledsenhet genom att vara arga. Vad tror du om det? Kan det finnas något som han kan behöva berätta eller få förklarat för sig utifrån hur han har det omkring sig hemma? Det är ett vanligt motiv till att barn börjar bråka med andra barn. Barn som nyligen har fått ett syskon som de känner sig arga på, kan t ex bli arga på andra barn ”i stället”. Det är bara ett exempel. Ett annat exempel kan vara om vuxna bråkar mycket hemma. Barn som blir oroliga kan i de lägena börja visa arga känslor mot någon som inte är lika nära eller viktig.

En annan anledning till att ett barn visar ilska som man inte förstår, kan vara att barnet härmar aggressiva handlingar som de sett någon annan stans. Kan din son på något sätt ha fått se alldeles för våldsamma händelser, i livet eller kanske genom skärmen? Det är ibland alltför enkelt också för mindre barn, att komma i kontakt med innehåll och spel tänkt för mycket vuxnare tittare? Det är inte särskilt ovanligt att barn som ser eller spelar våldsamma TV-spel leker mer våldsamma lekar på fritiden. Det är självfallet klokt att begränsa spelandet och tänka på spelens åldersgränser, om det skulle vara så att det här stämmer för honom.

Att ni pratar med honom hemma är ju jättebra. Kan ni vid de tillfällena prata om alternativ, vad kan man göra när man blir retad, eller blir arg på en klasskompis? Fråga hur det blir för honom när han börjar slåss? Det är inte säkert att han tänker att han ”mobbar”. I hans egen värld kan det kännas som att han blir arg och slår på en kompis. Sedan blir de vuxna arga.

Det är viktigt att de vuxna kommer på hans nivå. Självklart mobbas man inte och det brukar de flesta barn förstå. Men nästa fråga är ju, varför händer det ändå?

Kan ni få honom att förklara något hemma som kan hjälpa skolan att förstå bättre? Du skriver inte om han reagerar våldsamt när han blir arg hemma? Kan ni ge råd till skolan i hur ni brukar prata med honom hemma när han blir arg?

Nästa fråga är hur känner sig din son när han är i skolan? Är han trygg och glad eller är han rädd och osäker? Vad säger han själv? Det är tydligen så att din son och några till inte har anammat de normer som man vill ska råda i skolmiljön. Hur kan skolan göra för att stärka normerna i gruppen så att alla elever kan känna att det gäller just dem? Kan man kalla in en skolkurator som stöd i det arbetet? Vet du hur de gör för att ge barnen redskap att lösa olika konflikter som uppstår? Vad ger man dem för utvägar, andra än att slåss?

Det låter som att din son agerar på egen hand när det blir konflikt med andra barn? Han svär och ljuger när det blir konflikter säger du. Det låter inte som att han helt litar på de vuxnas förmåga att hjälpa. Konflikterna behöver redas ut, men på ett bra sätt och här behöver de vuxna inte bara stoppa slagsmål utan hjälpa barnen att konfliktlösa klokt. Jag tror att om personalen på skolan kan se den skillnaden och arbeta med gruppen så kommer det att hjälpa honom bäst.

Jag har i mitt svar velat lyfta hur viktigt det är att förstå det som händer och fokuserat på att problemen uppstår i en grupp. Skolan har sagt att det handlar om mobbing och om det är så de ser problemet så är det mer allvarligt. Förekommer det mobbing i en klass så ska skolan ha strategier för hur de arbetar med det genom en på förhand utarbetad anti-mobbingplan. Insatserna kan se ut som de jag har föreslagit i mitt svar, men det är olika på olika skolor.

Så om du har fortsatt att prata med din kille hemma och det ändå inte fungerar; ta hjälp av skolan, se vad ni kan hitta på tillsammans som ni tror kan hjälpa din son? Det är inte alltid lätt, men försök att själv vara öppen med vad du ser och tänker om vad som kan påverka honom. Utifrån att det är i skolan som det händer så måste det finnas ledtrådar att hitta också i skolmiljön. För att din son själv ska kunna ta ansvar måste han ges möjlighet till det. Hans möjligheter är beroende av hur de vuxna kan visa honom sätt att inte ta till våld och våga ta ner nävarna!

Det är bra att ni reagerar och med ett bra samarbete finns det all anledning att tro att din son ska sluta känna så stark ilska mot sin omgivning.

Lycka till!

Vänliga hälsningar