Min dotter har blivit utsatt för sexuella övergrepp

Jenny Klefbom svarar:

Jag tolkar det som att din dotter har ett bra liv, och mår bra, i dagsläget? Det hindrar förstås inte att man kan vilja göra upp med det faktum att någon har utsatt en för allvarliga övergrepp i det förflutna. Faktum är att det finns en logik i att det är först när man har fått en viss distans till, och har bearbetat, det hemska man varit med om som man kan börja handskas med saken på ett mer rationellt sätt. För visst håller du väl med om att det är mer än rimligt att din dotter faktiskt anmäler den förövare som utsatt henne för sexuella övergrepp då hon var barn?

Sen tolkar jag det också som att det som har hänt har kommit till din kännedom relativt nyligen. För jag förutsätter att du skulle ha agerat på olika sätt, bland annat genom att själv ta kontakt med socialtjänst eller polis, om du fått reda på övergreppen redan då din dotter var tonåring?

Med detta sagt, ska jag gå in på dina undringar. Det du tar upp som din fråga är hur du ska kunna stötta din dotter utan att få henne att känna skuld. Men i en annan del av ditt brev så skriver du att ”det som är mest traumatiskt” för dig är den goda relationen som ni har till förövarens familj. Så jag ser något av två frågor i ditt mail, eller kanske ser jag snarare en ambivalens hos dig.

Jag vet inget om hur du värderar din dotters uppgifter; kanske ifrågasätter du om detta verkligen har hänt eller åtminstone om det verkligen var så allvarligt. Kanske gör du inte alls det. Men helt klart är att du värderar vänskapen till förövarens familj så pass högt att du inte omedelbart är beredd att slänga den på sophögen efter det du har fått höra om deras son.

Det första jag tycker att du ska göra är att göra klart för dig själv vad du egentligen tror om det din dotter berättat, om det är så att du hyser tvivel. Kanske finns det anledningar för dig att undra, om din dotter till exempel har ljugit förut, har någon stark anledning att vilja denna man illa, eller har kommit i kontakt med någon som kan ha suggererat fram falska minnen hos henne. Om det är så så måste du göra klart detta för dig själv, för det kommer inte att fungera att försöka stötta din dotter om du samtidigt inte tror på henne.

Om det däremot inte finns några tvivel hos dig om sanningshalten i anklagelserna så är det helt avgörande att du tydligt tar parti i den här frågan. Att vilja behålla sina vänner är en naturlig önskan. Men att behålla den man som begått sexuella övergrepp mot en minderårig dotter i sin vänskapskrets är inte rimligt om man vill ha kvar sin dotters förtroende. Självklart riskerar du, genom att ta avstånd ifrån mannen, vänskapen med hans syskon och föräldrar. Men är det verkligen ditt val?

Jag tänker, även om det är en nästan övermäktigt svår situation, att det är möjligt för föräldrarna att visa välvilja mot dig även om det kommer fram att deras son har gjort din dotter illa. Kanske inte direkt, men i alla fall på sikt. Och om inte – vill du verkligen ha vänner som tar parti mot en minderårig flicka som utsatts för sexuella övergrepp?

Jag tror att det är väldigt viktigt att din dotter får göra det hon står i begrepp att göra, om det ligger sanning bakom. Dels för hennes egen upprättelses skull. Dels för att sätta stopp för den man som ju kan utsätta flera barn för övergrepp i framtiden. Ska jag hårddra mina resonemang, så riskerar du ju faktiskt att bidra till att ytterligare övergrepp begås, om du medverkar till att prioritera sämja och harmoni på bekostnad av sanningen.

Vänlig hälsning,