9/13/2010

Hur länge ska man ställa upp?

Jag har en man som är deprimerad. Han blev helt förkrossad för ett år sedan då jag börjat prata om att vi kanske borde skiljas. Jag nämnde också att det var en annan man som uppvaktat mig och han började tro att jag varit otrogen. Jag lovade att vi satsar på vårt förhållande men det hjälpte inte, han föll i en deprission och har fått medicinering och vård.

När han blev utskriven efter att varit inlagd i 2 v, åkte han iväg i höstas men jag övertalade honom att komma hem. Jag har också mått dåligt under hela den här tiden, men försökt vara stöd åt honom nu i över ett år. Men vi har inget samliv, han orkar knappt stiga upp, han lovar att det här kommer att bli bra. Jag tänker hela tiden, vad jag ska ta mig till. Har jag för bråttom med tillfrisknandet?

Vill jag leva med honom mer? Men jag kan ju inte lämna honom för då faller han igen. Dessutom har vi varit tillsammans i 35 år, sedan jag var 15 år och är nu 50 år. Vi har två vuxna barn. Känner att vi vuxit ifrån varandra och jag vill leva ett annat liv. Vad gör jag, ska jag vänta? Hur länge? Kan det bli bra? Ska jag tänka på mig själv eller på honom?


Lennart Lindgren svarar:

Du befinner dig i en situation där du dras åt flera håll. Hur du än gör kommer du tvingas göra ett känslomässigt arbete. Lämnar du honom får du sörja det goda ni haft tillsammans och arbeta med den skuld du känner när du inte längre stödjer honom. Stannar du kvar i relationen måste du bearbeta att en del av dina egna önskningar kanske inte kommer att förverkligas. Den här typen av arbeten är alltid möjliga att göra så länge det finns en dialog. Det är ju just det ni inte har och det utgör också ert viktigaste problem.

I din beskrivning av er situation låter det inte som om att ni på egen hand kommer att klara det här arbetet. Därför bör ni söka er till er kommuns familjerådgivning. Att få hjälp utifrån, avbördar också dig en del av ansvaret. Säger din man nej till att arbeta på relationen med hänvisning till sin depression är det oftast inte kraftlösheten som är det största problemet, utan att det finns en underliggande besvikelse och ilska som han inte vill möta. I den situationen måste du trycka på för att få igång arbetet. Eventuellt måste du då ta steget att flytta för att visa att du menar allvar.

Vänlig hälsning,