Relationsproblem med svärmor
Jag har en fråga angående relationen mellan min mamma och min svärmor. De har inte någon av dom uttryckligen sagt att dm inte tycker om varandra men jag förstår att dom inte gör det ändå. Detta gör att jag många gånger blir besviken när vi haft någon slags släktträff. Jag har på min sida väldigt starka band till min släkt medan min man inte alls har det.
Vi har två barn och nu har vi tex nyligen avklarat ett dop vilket resulterade i att jag efter dopet fick stå till svars för min mor varför inte svärmor pratade mer med min släkt. Snart ska även vår äldsta dotter fylla år och då brukar vi ha hela släkten på lunch men nu säger min svärmor att hon kommer aldrig mer att träffa mina föräldrar och släkt.
Nu till mitt stora huvudbry hur hanterar man detta så att inte barnen blir lidande min svärmor kommer nämligen att var hos oss på min dotters födelsedags morgonen men åka tidigt så att hon slipper träffa min släkt förr om åren har dom varit med allihop. Jag vet inte varför dom inte gillar varandra för dom har aldrig givit varandra en chans.
Vad säger man till en 4-åring som vill att så många som möjligt är samlade när hon fyller år?
Ingrid Gråberg svarar:
Innan ni funderar över vad ni ska säga till er dotter så tycker jag att du och din man ska fråga er själva om det finns något ni kan göra för att era mödrar ska kunna komma överens - eller åtminstone uppföra sig som två vuxna människor och stå ut med varandras åsyn några få gånger om året. Jag får dock ingen klar bild av hur saker och ting ligger till. Å ena sidan har ingen uttryckligen sagt att de ogillar varandra, å andra sidan har din svärmor klart och tydligt deklarerat att hon inte tänker träffa din släkt fler gånger. Har svärmor angett vad som är orsaken till hennes drastiska ställningstagande? Om inte; har ni frågat henne? Och har ni frågat din mamma om hennes inställning till din svärmor?
För att få till stånd en påtaglig och varaktig förändring krävs nog att ni kan identifiera, och sätta ord på, orsaken bakom allt. Kan det till exempel handla om avundsjuka, konkurrens och/eller rena missförstånd? Det är viktigt att försöka se problemet ur flera perspektiv och att ta alla inblandades upplevelser på allvar. Här handlar det inte om att någon har rätt eller fel, utan om att försöka förstå och hitta lösningar. Känns det viktigt för er att kunna umgås med din och din mans släkt vid samma tillfälle, samtidigt som det känns svårt att prata klarspråk med era föräldrar, då rekommenderar jag er att ta kontakt med en familjerådgivare. För att öka chansen att era mammor ställer upp på att gå till en familjerådgivare tillsammans med er, så kanske ni kan vädja till dem att det handlar om allas välbefinnande; deras, ert och barnbarnens. Om ni tror att det går att hitta en lösning på sikt så tycker jag att ni, i nuläget, kan nöja er med att säga till er dotter att farmor inte hade möjlighet att stanna tills den övriga släkten skulle komma.
Tror ni däremot att svärmors beslut är oåterkalleligt, så bör ni, förr eller senare, förklara situationen för er dotter. Det är bättre att tala klarspråk än att ha familjehemligheter som innebär att man ständigt måste ljuga/dölja sanningen. Barnen behöver dock inte vara insatta i allt.
Jag tycker ni ska fråga svärmor hur hon vill att ni förklarar det faktum att hon aldrig mer kommer att delta när det är större släktträffar. Kanske kan det räcka med att ni säger till barnen att farmor tycker att det är jobbigt när ni träffas alla samtidigt och att hon föredrar att få umgås med sina barnbarn i lugn och ro. Det kanske till och med är så att ni kommer fram till att denna uppdelning inte alls behöver vara något bekymmer – varken för er eller för era barn.
Vänlig hälsning,
