8/18/2014

Flickor som leker våldslekar

Idag hade min dotter som snart är 9 år sin bästa kompis hemma. De lekte zombies som så många gånger förr, sminkade kulhål i huvudet och i bröstet med blod som rann. Sedan ber de mig komma upp och titta. Då utspelar sig en scen framför mina ögon som jag aldrig hade trott skulle hända.

Min dotters kompis, zombiesminkad, kommer inspringande med en svart leksakspistol och säger upp med händer annars skjuter jag. På en kartongbit har de skrivit sin skolas namn (flickorna går i samma klass) och min dotter kommer in iförd sin skolväska på ryggen. Kompisen sätter igång och "pang pang pang" varpå min dotter faller till golvet och spelar skjuten.

Därefter leker de begravning i en flyttkartong och att min dotter, som då är död, sedan uppstår som zombie.

Hur ska jag hantera detta? Att de leker zombie har jag inget emot men det var just att de lekte med vapnet och hade skrivit skolans namn på en kartongbit.


Jenny Klefbom svarar:

Min första tanke när jag läser ditt mail är att det du skriver om är en krock mellan olika världar. Medan du befinner dig i din vuxna värld, men värderingar kring sådant som våld, krig och vapen, och med erfarenheter av hur allvarliga konsekvenser sådant kan få, så befinner sig din dotter i en glatt utforskande fantasitillvaro.

I verkligheten finns tabun kring vad som är okej att göra och vilka värderingar man får förmedla. I fantasin och leken finna inga tabun och inga tydliga regler, eftersom själva poängen med leken är att hjälpa till i formandet av värderingar, identitet och världsbild. Och då behöver man få ta ut svängarna om man inte redan från början ska mallas in i stereotyper eller i att för tidigt börja styras av skuld- eller skamkänslor.

Jag förstår inte riktigt vilka värderingar hos dig som gör att du tycker att det är helt okej att vara zombie med ditsminkade kulhål (som jag antar ska föreställa ha uppkommit då man har blivit skjuten), medan det är chockerande att de leker med en leksakspistol och skriver sin skolas namn. Jag kan bara gissa att dina associationer går till skolskjutningar, eller till kriminalitet. Och att du tycker att dessa företeelser är värre än föreställningen att mördade personer kan återuppstå som zombies.

Eftersom jag har lite svårt att se att det ena är värre än det andra, så misstänker jag att tjejerna inte har en aning om att de har sårat dina känslor med sin spännande och fantasifulla lek. Inte heller tror jag att de har haft så mycket tankar på skolskjutningar (även om det förstås är möjligt att de har hört talas om sådana och nu bearbetar saken i sin lek). Skulle jag tolka fritt så är den scen de spelade upp för dig ett sätt att skapa en spännande och trovärdig historia kring hur det kan gå till när man blir zombie. Även om jag också misstänker att de innerst inne vet att man inte kan bli zombie.

Att gå in och fördöma eller förbjuda barns lekinnehåll är inte att rekommendera, om det inte handlar om att någon far illa i leken. Däremot fyller man som vuxen en viktig roll i att hjälpa barnen till goda värderingar genom att prata med dem. Flickorna bjöd in dig till detta. I första hand var de förmodligen mest stolta och ville visa sin fina pjäs. Men inbjudan innebar samtidigt att de öppnade upp för ett samtal kring pjäsens tema med dig. Ta den inbjudan på allvar. Intressera dig för deras tankar, och bidra med dina egna men utan att fördöma. Man kan tänka olika. Man har olika erfarenheter, kunskaper och referensramar.

Du har självklart rätt att fördöma vapen och våld, och även att förklara varför du gör det, men du bör inte likställa verkligt våld med deras lek. Hur man än tänker och tycker så blir tankarna oftast mer välgrundade då man tar upp dem till diskussion med andra människor. Kanske har även du något att lära av dessa kreativa tjejer.

Vänlig hälsning,