10-årig dotter som mår dåligt och äcklas av sex

Jenny Klefbom svarar:

Låt mig börja med att slå fast: Barn har inte och ska inte ha rätt att bestämma över vuxnas sexualitet och sexvanor. Kanske är det helt självklart för dig, men jag tycker ändå att det är värt att påpeka i och med att vi har en kluven syn på sex. Dels så ser vi det som något helt naturligt som dessutom har en koppling till barnalstring. Dels så ser vi på sex som något regelomgärdat, lite förbjudet och kanske syndigt. Av den sistnämnda anledningen skulle man kunna tänka sig att en möjlig reaktion hos dig på din dotters uttalanden vore att känna skuld och skam. Lite som om hon hade påpekat att hon blir ledsen över att ni dricker för mycket alkohol eller något annat som barn faktiskt har rätt att ha åsikter om eftersom det i hög grad påverkar dem negativt.

Jag ser flera olika möjliga förklaringsbakgrunder till flickans problem, och ska här ta upp några av dem. Till att börja med ligger det nära till hands att se på sexfixeringen som ytterligare ett utslag av tvångsmässighet/kontrollbehov, som det redan verkar finnas en hel del av i er dotters liv. Tvång botar man inte genom att utföra ännu mer tvångshandlingar eller försäkringar. Tvärtom handlar motmedicinen mot tvång om att börja lära sig att uthärda de svåra känslorna som ligger bakom tvånget, utan att kontrollera, försäkra sig och göra olika ”mot-handlingar”. Att engagera sig i sexpratet blir i det här perspektivet kontraproduktivt, och leder alltså bara till ännu mer tankar och fixeringar.

En annan möjlighet är att er dotter använder (medvetet eller omedvetet) sitt prat om sex i syfte att driva igenom sin vilja och styra er. Ser man till historiken i er familj så verkar hon även tidigare har sagt och gjort saker i syfte att påverka sådant som föräldrar normalt sett bestämmer över, och hon har haft stor framgång i detta. Hon bestämmer nu redan som 9-åring över sitt boende. Då är det inte konstigt att man försöker igen.

Nu kan man kanske fundera över vad dottern har att vinna på att börja styra ert sexliv, men då ska man ha klart för sig att det inte alltid är så tydligt för barn själva varför de vill det ena eller det andra. Drivkraften är i stället själva makten: att känna att man kan bestämma över vuxna är en mycket belönande känsla i sig. Men tyvärr ganska destruktiv och kortsiktigt tillfredsställande. I långa loppet skapar det tvärtom en otrygghet och osäkerhet att ha för stor makt över sina föräldrar.

En annan hypotes är att er dotter i själva verket är deprimerad, och att alla hennes ”åsikter” är uttryck för ett barns sätt att försöka förstå sin situation och förändra den till det bättre. Nu är det oftast så att barn som mår rejält dåligt behöver vuxnas hjälp för att må bättre, och man löser sällan några mer djupgående problem genom sådana här konkreta små förändringar av vardagen.

Vad bör ni då göra? Först och främst behöver ni sluta med att överlåta åt er flicka att förklara sina problem och själv presentera lösningar, för att ni sedan ska försöka uppfylla hennes önskningar. Förutom att det ger henne alldeles för mycket, och fel sorts, makt så skapar det också en känsla hos er dotter av att ni vuxna står handfallna och faktiskt inte kan hjälpa henne med hennes svåra känslor. Börja i stället prata med andra vuxna, din dotters pappa, lärare osv för att på den vägen förstå mer om varför hon mår dåligt och vad som bör göras åt det. Självklart är även BUP en av de instanser du kan resonera med.

När det gäller din fråga på slutet så är mitt svar att du inte alls ska ge dig in i förklaringar om ditt sexliv, eller göra några försök att göra detta mindre äckligt i hennes ögon. Du ska i stället ha inställningen att barn inte ska veta så mycket om sina föräldraras allra mest privata just för att de är för små för att förstå.

Satsa alltså på att gränssätta din dotter; det här är något som inte är hennes ensak. Faktum är också att det är du som har anledning att klaga om det är så att hon går upp på nätterna och spionerar på er.

Vänlig hälsning,