9/9/2009

Min bror tar kraft

Min bror har nyligen brutit upp ett långvarigt förhållande och är mycket orolig. Även i förhållandet var han mycket orolig och funderade på livets mening osv.

För att kunna somna blev han ordinerad sömntabletter som han senare blev beroende av. Han har fått hjälp med detta och går titt som tätt till psykolog och har inte ätit dessa på nu 8 månader.

Alla i hans närhet stöttar honom till 120 % och han har insett att han inte kan ta sömntabletter som genväg för att känna ro.

Jag har varit med hela vägen sedan ett år tillbaka. Nu ringer han väldigt ofta och pratar om att bli stark och hitta sin självkänsla.

Allt för ofta ringer han och oron är tillbaka. Han har väldiga problem att ta några som helst egna beslut. Ibland när man pratar med honom kan det kännas som att han resonerar som en tonåring även att han är 37 år.

Ger man honom stöd och tips rinner det ofta bara av honom och han kan ställa samma fråga 3 ggr ang. vad jag tycker ett par dagar senare. Det som gäller en dag kan vara en helt annan sak två dagar senare.

Jag ställer gärna upp som bollplank men det suger mycket kraft av en att få svara på samma frågor flera gånger per vecka. Vad beror det på att han inte lyssnar på vad jag säger när han behöver råd? Vad kan man göra för att han ska tänka mindre? Kan oron vara ett bakslag av fd beroendet?

Psykologen han går till har han stor tillit för och det märks att han blir "bättre" när han varit där. Dilemmat är att hon snart vill "friskförklara" honom.


Philip Weiss svarar:

Först av allt så vill jag uttrycka min respekt för ditt engagemang i din brors liv och hälsa. Det betyder säkert oerhört mycket för honom att du och andra i hans närhet ställer upp och finns där som ett tryggt stöd.

Du skriver: ”…Kan oron vara ett bakslag av fd beroendet? Psykologen han går till har han stor tillit för och det märks att han blir "bättre" när han varit där. Dilemmat är att hon snart vill "friskförklara" honom…”. Jag vill utveckla två tankegångar.

1. Om vi utgår från att psykologen han går till är en bra terapeut så behöver friskförklarandet av din bror inte vara för tidigt.

Det är ganska vanligt att man i samband med avslutningsperioden i en psykoterapi får tillbaks problem och symtom som man blivit fri ifrån. Hur kan det bli så i samband med avslutningen? I ett intensivt arbete tillsammans med en psykolog/psykoterapeut så utvecklar man inte så sällan ett beroende till sin behandlare. Man ställer sina förhoppningar om att bli hjälpt och komma över sina problem till experten.

Denna expert – terapeuten - är oftast också en förstående och empatisk person som på allvar engagerar sig i sin klients problematik och utveckling. Inför en avslutning står klienten - din bror - inför att mista detta expertstöd och en viktig persons engagemang.

Om jag tillåter mig att spekulera, för jag vet ju inte hur det är för din bror, så kan det kännas som att man inte klarar sig utan terapeuten. Då kan man tillfälligt "backa tillbaks" till ett sätt som man fungerade på tidigare.

Man - din bror - tror då kanske inte att han klarar allt detta själv utan det stöd som terapeuten faktiskt utgör i din brors liv. Denna process som är välkänd för de allra flesta terapeuter är en del av avslutningen och inte så sällan nödvändig för att klienten skall stå på egna ben och känna sig självständig och därmed utveckla sin självkänsla. Vi får tro att det är vad som pågår i din brors terapi.

2. Den andra tankegången hänger ihop med den första ovan. Jag fortsätter att spekulera utifrån mina egna erfarenheter som psykoterapeut med klienter med motsvarande svårigheter som din bror brottas med.

Om din bror försöker lugna sig med att hela tiden kontakta andra som han gör med dig för att få råd så spär han bara på sin oro. Det hjälper ju inte att ge honom stöd och tips skriver du. Nej det gör det sannolikt inte för att din bror dels själv måste komma fram till vad som är bäst för honom. Han behöver vidare utveckla sin förmåga att hantera sin oro på egen hand. Detta har säkert terapeuten hjälpt honom med för det finns metoder och tekniker som man kan lära sig för att kunna stå ut med och hantera oro. Men utöver detta så tror jag att din brors självständighetsutveckling är viktig för honom.

Lika lite som din bror tar in och tillämpar dina råd kanske mina råd inte ger dig någon guidning. Men jag gör trots allt ett försök: Hur skulle det vara om du "bollade" tillbaks din brors frågor kring de beslut och andra livsfrågor han adresserar dig med?

Istället för att gå i fällan att som en empatisk och hjälpsam bror försöka få honom på rätt spår, skulle du kunna hjälpa honom att hjälpa sig själv att växa och därmed bli mer självständig.

Frågor som vad tycker du själv, jag tror nog att du egentligen vet vad du skall göra, eller om jag berättade det du berättar för dig vad skulle du då ge mig för råd? Att helt enkelt på olika sätt återbörda din brors oro och frågor till honom själv, istället för att ta hand om honom. På sikt kommer det förhållningssättet säkert att hjälpa honom. Det ställer dock krav på dig att du kan stå emot trycket och ångesten från din bror. Kortsiktig oroslindring genom att vara en "vuxen förälder" för din bror minskar hans ångest i stunden, men varaktigheten är mycket kort.

Min enda reservation här är förstås om den man hjälper hjälpa sig själv uttrycker självmordstankar och planer på att ta sitt liv. Då behöver personen i fråga bli bedömd av professionella personer (i psykiatrin) och få akut hjälp.

Bästa hälsningar