7/2/2010

Hemma med tre barn - känner mig arg, nedstämd och missnöjd med livet

Är föräldraledig med mina tre barn, 6, 3 och 1 år. Har egentligen trivts med att vara hemma och ta hand om mina barn. Men sista tiden har jag känt att vardagen inte går ihop och jag blir vansinnig för minsta lilla. Barn som skriker, mat som spills, allt som hör småbarn till. Särskilt triggas jag av höga ljud och blir så arg att jag skriker så högt jag kan i vanmakt. Detta resulterar naturligtvis i att barnen skriker ännu högre och krånglar ännu mer.

Varje morgon tänker jag att jag ska sluta med detta beteende, men det går inte! Hade tidigare lite obekväma graviditetskilon som jag tränade bort, vet att jag mår dåligt av att inte träna. Men detta har jag tagit tag i. Jag går också ut och går ibland för att klara mina tankar.

Min högsta dröm är en liten gård och en islandshäst. Vi har varit och tittat på några gårdar och t.o.m varit med i budgivning, men vi har aldrig råd. Nu börjar jag inse att min dröm kanske aldrig blir sann och detta gör mig oerhört frustrerad, jag känner mig nästan manisk av tanken på en egen häst. Tittar på till salu annonser flera gånger/dagen, nästan bara för att jag vet att jag aldrig kommer att kunna ringa på en annons.

Vill verkligen bryta detta destruktiva beteende innan det påverkar mina barn och min relation för mycket. Ska börja jobba i augusti, har lång resväg, vilket i sin tur innebär att barnen kommer att få långa dagar på dagis och även detta tynger mina tankar redan nu. Vill inte börja jobba och är urusel på att vara hemma förälder! Vad göra?


Ingrid Gråberg svarar:

Att du på sista tiden känt dig frustrerad och haft dåligt tålamod betyder inte att du är en urusel förälder. Med tre små barn i huset kan ibland tålamodet sättas på prov ordentligt.

Det verkar som att du redan har tänkt på vikten av att se till att du själv mår bra, genom att träna och ta promenader. Frågan är om du också får tillräckligt med sömn och näring. Mat, sömn och motion är de tre grundpelarna som utgör grunden till ett bra mående. Utöver det har vi individuella behov när det gäller typ av, och grad, av sociala relationer och övrig stimulans. Ytterst få människor har en ekonomi som tillåter allt, det vill säga de flesta människor måste välja vad de ska lägga sina pengar på. Förutom en begränsad ekonomi, så upptäcker de flesta föräldrar att de även har begränsat med tid. Jag skulle föreslå att du sätter dig ner tillsammans med din livspartner och går igenom hur er nuvarande livssituation ser ut och hur var och en av er önskar att tillvaron skulle se ut. - Vilka förändringar är önskvärda och möjliga att genomföra? - Hur ska ni prioritera när det gäller tid och ekonomi? - Hur ser arbets- och ansvarsfördelningen ut i familjen?

Det är mycket som ska ställas mot varandra som till exempel långa arbetsdagar och resor mot mer fritid och lägre inkomst. Eller långa dagar på dagis mot att vara hemma med en frustrerad förälder.

Många gånger är valen svåra och ingen annan kan tala om för dig och din partner hur ni ska välja för att ni och era barn ska ha det bra. Det finns inget fix och färdigt facit som talar om vad som är rätt och fel, utan ni måste själva avgöra vad som känns rätt för er. Om ni noga tänker igenom alla alternativ och överväger för och emot, så ökar chansen att ni ska välja rätt.

Allting går inte att ändra på, men börja inte med att identifiera alla hinder, utan titta först på möjligheter och önskemål. Om vi tar din önskan om en egen hästgård så verkar ni inte ha råd med det just nu – i alla fall inte i de trakterna där ni tänkt er. Men det innebär ju inte att drömmen aldrig kommer att slå in. Om några år kanske er ekonomi ser annorlunda ut. Och prisbilden ser väldigt olika ut beroende på var i landet man letar – ni kanske kan tänka er att flytta. Det går också att hyra hus på landet med möjlighet att hålla häst. I väntan på att kunna flytta ut på landet kanske du åtminstone kan få ditt hästintresse tillgodosett, genom att exempelvis vara medryttare.

Du skriver att du nästan känner dig manisk av tanken på en egen häst. Jag misstänker att drömmen om en egen häst har blivit någon form av tankeflykt från en verklighet och vardag som du är allt annat än nöjd med.

Det finns säkert flera faktorer som spelar in, och som du behöver fundera kring tillsammans med din partner, men det mest akuta är nog ändå att se över de dagliga rutinerna och se hur du/ni bäst kan undvika och hantera konflikter med barnen.

Du har redan konstaterat att det blir etter värre när du själv blir arg och höjer rösten. Vad som krävs för att du ska kunna agera lugnt och bestämt går inte att svara på utan att veta mer om dig och din situation. Eller hur du ska kunna fokusera mer på det positiva i relationen till barnen.

Kanhända kan du och din partner tillsammans komma fram till svaren. I annat fall föreslår jag att ni tar hjälp av en barnpsykolog som kan ge er föräldrar konkreta råd utifrån just er specifika situation.

Vänlig hälsning,