Jag vågar inte lita på killar
För fyra år sedan var jag i ett väldigt destruktivt förhållande, både psykiskt och fysiskt. Sedan dess har jag inte kunnat lita på killar och alltid flytt så fort någon visat minsta lilla intresse.
Sen en tid tillbaka har jag pratat med en kille. Trots att jag försökt putta undan honom har han valt att stanna kvar och verkar verkligen bry sig om mig och lyssnar på det jag säger. Han vet bara att min senaste relation inte var bra, mer vet han inte.
Tycker du att jag ska berätta för honom om min förra relation och hur djupa spår den satt sig på mig, eller ska jag vänta? Jag gillar denna killen och vill inte skrämma iväg honom.
Anna Bennich Karlstedt svarar:
Ja, det kan verkligen sätta sina spår att ha levt i något som varit destruktivt på flera sätt. Jag kan förstå att det varit svårt att fullt ut lita på andra efter så obehagliga upplevelser i en relation, sådant kan ta lite tid att läka ifrån. Framför allt kan man behöva lära sig att det faktiskt går att lita på människor. I alla fall de flesta. Den inlärningen sker bäst genom att uppleva det. Det trixiga med det är att då måste man ju våga prova.
I nya relationer där man inte känner varandra så väl finns alltid ett visst mått av ovisshet. Det är ju delvis det som är spännande i början, att utforska en ny människa som man inte vet så mycket om. Men ovissheten kan också kännas lite skrämmande. Det blir svårare att komma nära en annan person om man känner sig bortskuffad, behöver gissa, fundera på och försöka tolka olika signaler. En fråga jag har utifrån ditt brev är, varför tror du att det skulle skrämma bort honom att få veta hur det varit för dig? Jag tänker snarare att det lättare kan hjälpa honom att förstå dig och dina behov. Förstå om du behöver ta det lite lugnt i början. Eller om du känner otrygghet i vissa situationer. Eller om du ibland drar dig undan lite.
Om man på riktigt blivit förälskad eller kär i någon kommer inte en tidigare historia avgöra om man slutar känna som man gör. Att dela sina sår, sårbarheter och våga visa sina rädslor brukar snarare göra att man närmar sig varandra - inte kommer längre ifrån varandra.
Om han blir skräckslagen över att du känner osäkerhet sedan dina tidigare erfarenheter så är han kanske inte den som ska hjälpa dig skapa nya, goda erfarenheter av en relation. Han verkar ju dock vara genuint intresserad och envis att få lära känna lite bättre. Kanske är det dags att du vågar nu?
Det där med att våga kan dock vara lättare sagt än gjort. Jag tror att en bra sak är att börja berätta som det är, men göra det i små steg. Till exempel kan du säga: ”Jag blev väldigt illa behandlad i en tidigare relation, därför har jag svårt att lita på folk, mer än så orkar jag inte riktigt berätta just nu”. På så vis kan du testa vad som händer både dig själv och den här killen. Sen, håll lite koll på dina rädslor, försök se på dem som just rädslor, visserligen fullt förståeliga utifrån det du varit med om, men kanske inte alltid ett hundraprocentigt mått på sanningen.
Försök sedan att, trots rädslan, göra saker som du vill. Ett exempel på det kan vara att du är lite rädd att träffa den här killen, men ändå säger ja till ett eventuellt förslag ifrån honom. Försök också lägga märke till vad som händer med dig när du gör någonting sådant. Ibland är själva tanken på något mycket värre än själva handlingen och utfallet.
Lycka till!
Vänlig hälsning,
