12/18/2014

Vänta med förskola till 3-årsåldern?

Anser ni att det dumt att vara hemma med sitt barn till 3-års åldern? Att vänta med inskolning tills barnet är 3 år med andra ord? För- och nackdelar. Känner mig så kluven då uppmuntran att vara hemma är näst intill obefintlig.


Jenny Klefbom svarar:

Ett kort svar på din fråga är: nej, det är sällan fel att vara hemma med sina barn till 3-årsåldern. Men du är ju själv medveten om att det finns både för- och nackdelar, och det är också så att det alltid finns undantag från generella råd, och därför ska jag utveckla mitt svar lite.

Varför jag inte tycker att det är dumt att vänta med förskolan tills barnet har fyllt tre, är att de första tre åren i ett barns liv är de allra viktigaste ur anknytningssynpunkt. Det sociala samspel som barn under sina första tre år i livet behöver är samspel med en eller ett par personer åt gången som barnet känner väl och litar på.

Att lära sig följa regler, samspela med jämnåriga och göra saker i grupp tillsammans med en massa andra barn, är inte något som så små barn har behov av ännu. Det kommer senare, ofta just i treårsåldern då barnet vänder sig mer utåt och börjar intressera sig för fantasi- och samspelslekar med andra barn.

Därmed inte sagt att man behöver skydda sitt barn från gruppsammanhang och andra människor, men barnets eget – ganska ringa – behov av sådant tillfredsställer man utan problem om man själv har ett umgänge med vänner och släkt, och om man inte är en helt passiv stugsittare utan gör sådant som att gå till lekparken och kanske delta i sångstunder och liknande.

Jag skrev inledningsvis att det här rådet kanske ändå inte gäller riktigt alla barn och alla föräldrar. Jag tänker till exempel att om man som förälder tycker att det är tråkigt och jobbigt att vara föräldraledig (men känner att man måste vara det av skuld- eller pliktkänslor, eller av ekonomiska anledningar) eller om man begränsas av fysisk eller psykisk sjukdom, då kan det ofta vara bättre för barnet att möta glada och pigga människor som kan ge stimulans och erbjuda aktiviteter på förskolan. Samma sak kan gälla om man har ett ovanligt aktivt eller utåtriktat barn, som man som förälder inte riktigt hinner eller orkar ge den stimulans det behöver.

För att hemmavistelsen ska bli bra så krävs det alltså att man också är beredd att ägna en hel del tid åt sitt barn, och att man tycker att det är roligt att prata med, läsa för och lära ut saker till barnet. För att inte tala om att röra på sig och upptäcka omgivningarna utanför hemmet tillsammans.

Om man däremot njuter av att göra just detta så finns det ingenting som säger att det skulle vara bättre för barnet att vara på förskola. Jag hör många föräldrar beskriva att de känner sig ifrågasatta när de vill tillbringa de första åren av sina barns liv tillsammans med dem, och jag har mycket svårt att förstå vad denna kritik har sin botten i. Kanske är det gamla otidsenliga ”hemmafruideal” som spökar, men du skriver ju inte om du är kvinna eller man så jag vet förstås inte om detta kan vara aktuellt i ditt fall. Möjligen har vi också så starka värderingar kring vikten av att göra karriär att det kan spela in.

Ibland får man strunta lite i vad andra tycker och göra det som känns bäst för en själv. Sådana situationer kommer du att hamna i många gånger när du nu är förälder, och eftersom det är bra för barn att ha föräldrar som vågar stå upp för både sig själva och sina barns rättigheter och behov så är det bara att sätta igång redan från start.

Vänlig hälsning,