Min 13-åriga dotter visar tecken på tvångstankar

Senaste månaderna så har min dotter börjat säga konstiga och rent av elaka saker som dyker upp i hennes tankar. Det kan vara att hon tänkte att mamma skulle dö på motorvägen på väg hem från jobbet och att hon skulle tycka att det var skönt.

Ett annat återkommande tema är att hon säger att hon vill ha sex med en sina kompisars pappor och att hon tänker på dem i olika situationer. Det mest frekventa är att hon önskar livet ur olika närstående personer som då mamma, farfar som är sjuk eller mormor, och ibland så säger hon att hon även kanske vill dö själv. Hon kan också säga elaka saker som att mamma är tjock, ful och äcklig o.s.v.

Hon är annars ganska glad, trivs i skolan och har många kompisar, men hon säger att hon saknar ett syskon eftersom hon är ett ensambarn.

Det är bara när hon är ensam med mig och min fru som hon säger dom här sakerna och för oss verkar det vara ett sätt att döva sitt dåliga samvete för att hon har sådana tankar. När hon sagt dom här sakerna, så händer ganska ofta att hon också mumlar några osammanhängande fraser som det verkar att hon måste få ur sig.

Skall vi söka hjälp hos BUP eller är det möjligen bara ett sätt att få ännu mer uppmärksamhet av oss ?


Ingrid Gråberg svarar:

Bortsett från det som din dotter sagt under den senaste tiden, så verkar det inte finnas anledning för er föräldrar att känna någon oro för henne. Hon trivs i skolan, har gott om kamrater och visar inga direkta tecken på att må dåligt i övrigt – i alla fall inga tecken som du har uppmärksammat. Så hur ska man tolka innehållet i tankarna och det faktum att ni får ta del av tankarna?

Tonåringar kan förstås slänga ur sig saker i syfte att provocera sin omgivning och de kan ibland på ett väldigt rakt och ocensurerat sätt ge uttryck för vad de känner i stunden. Ett nej kan få en hormonstinn tonåring att tycka att föräldrarna är orättvisa idioter som förstör deras liv. Men jag ser inte en upprorisk tjej med häftiga humörsvängningar framför mig när jag läser ditt brev. Du använder till exempel genomgående ordet ”säger”, inte skriker, fräser eller något annat ord som skulle kunna antyda att det rör sig om känslostyrda utspel. Inte heller antyder du att konflikter är vanligt förekommande i hemmet eller att dottern uppträder på ett trotsigt eller hotfullt sätt. Jag utgår därför ifrån att hon inte bokstavligt talat önskar livet ur sin mamma.

Din teori är att dottern säger de här sakerna för att döva sitt dåliga samvete över att tankarna existerar i hennes huvud. Vi har nog alla tänkt tankar som vi inte precis är stolta över, men så länge vi inte uttalar tankarna så skadar de ingen. Logiskt sätt borde man få mer dåligt samvete av att berätta för någon att man önskar livet ur den, än om man låter det stanna vid en tanke. Därför ligger det nära till hands att misstänka att det rör sig om tvångtankar eller om svårstoppade impulser.

Det skulle kunna vara så att din dotter känner ett tvång att berätta för er om alla obehagliga, jobbiga och främmande tankar, för annars kanske de blir till verklighet. Mumlandet efteråt skulle då kunna vara ett slags besvärjelse. I vanliga fall brukar dock personer som har tvångstankar vara tämligen obenägna att avslöja sina tankar för någon. Dels för att man skäms och dels för att man ofta fruktar för att scenariot i huvudet ska ske på riktigt om man sätter ord på det. Att din dotter berättar om sina tankar kanske beror på att hon känner sig trygg med er. Men hur man ska tolka det hela beror bland annat på hur det brukar gå till. Det är skillnad på om dottern med eftertryck säger till sin mamma att hon är tjock och ful eller om hon snarare anförtror sig åt er och erkänner att hon haft tankar om att mamma är tjock och ful.

Eftersom jag bara har tillgång till ett kort brev och saknar möjlighet att ställa följdfrågor kan jag inte avgöra om er 13-åring söker uppmärksamhet, har tvångstankar, får impulser som hon inte kan stoppa, upplever att någon/något uppmanar henne att säga de här sakerna eller om det finns någon helt annan förklaring till hennes beteende.

Tankar är i sig aldrig farliga, men de kan upplevas som jobbiga och obehagliga. Om det är så för er dotter bör hon förstås få hjälp med detta. Skulle hon förneka att det här är något som hon mår dåligt av tycker jag ändå att ni åtminstone ska konsultera BUP. Att tvångsmässigt dela med sig av sina tankar, inklusive sexuella drömmar, till sina föräldrar är inte ett vanligt förekommande beteende hos en 13-åring. Du har också reagerat så pass att du tagit dig tid att formulera dina funderingar i ett brev till Psykologiguiden.

Om ni föräldrar inte på egen hand kan lyckas få grepp om vad som ligger bakom det nya beteendet så tycker jag att det finns anledning att söka hjälp. Också om ni då skulle komma fram till att det ”bara” rörde sig om ett sätt att få uppmärksamhet, så har hjälpen varit till nytta. För i så fall behöver man ställa sig frågan om det finns alternativa sätt att få uppmärksamhet på.

Vänlig hälsning,