Barn som sett på porrfilm

Ingrid Gråberg svarar:

Självklart är det inte en lämplig sysselsättning för 9-åringar att sitta och titta på en porrfilm – oavsett om man kan klassa den som hårdporr, mjukporr eller något annat – så det är fullt begripligt att du har reagerat.

Du är tydlig med att du är upprörd och du upplever det som att din dotter har utsatts för ett övergrepp. Frågan är om flickan själv har tagit någon skada av det som har hänt. Du skriver ingenting om hennes reaktion eller hur det hela har gått till. Har tjejerna av misstag råkat få fram en porrfilm på datorn eller tagit fel dvd? Eller är det av nyfikenhet som de letat fram och börjat titta på filmen? Såg de hela filmen eller fick de nog efter scenen med oralsex? Var din dotter upprörd när hon kom hem? Kände hon sig äcklad och skrämd? Eller tyckte hon mest att det var pinsamt och konstigt? Hade hon svårt att säga nej till en pådrivande kompis eller var det ett gemensamt beslut att titta på filmen?

Eftersom du inte nämnt något om flickans mående, så antar jag att hon inte visat några tecken på att ha tagit skada av händelsen. Det du funderar över är om du bör vidta några åtgärder till följd av porrfilmstittandet och om kompisens föräldrar brister i sitt föräldraskap.

Jag börjar med den sista frågan eller snarare påståendet, för det framgår rätt klart att du är kritisk mot de här föräldrarna. De låter sin dotter klara sig på egen hand i ganska stor utsträckning och det tolkar du som att de inte bryr sig så mycket om henne. Så kan det förstås vara, men det skulle också kunna vara så att föräldrarna är tvungna att jobba mycket och att de har ett barn som är ovanligt moget och ansvarstagande för sin ålder. Ett annat alternativ är att de vuxna faktiskt inte förstår vilket behov av tillsyn och omvårdnad som en 9-åring normalt sett behöver.

När det gäller porrfilmen kan man knappast klandra föräldrarna för att de har den i sin ägo eller om de har tillgång till porr via internet. Däremot kan man möjligen ha synpunkter på hur de förvarar den och/eller hur de skyddar sin dator, men återigen bör man inte döma någon på lösa grunder. Det kan ju hända att tjejerna har letat bland saker som de inte har att göra med eller att föräldrarna av misstag har glömt filmen framme eller glömt datorn på. Slarvigt i så fall, men ändå mänskligt och inget bevis för att de inte bryr sig om sin dotter.

Nu räcker det inte med att tycka om eller älska sina barn för att man ska vara en bra förälder. Kärlek är inte alltid detsamma som god omvårdnad. Det är mycket möjligt att de här föräldrarna brister i sitt föräldraskap och känner du en stark oro för att deras flicka far illa bör du vända dig till socialtjänsten och göra en orosanmälan, snarare än att prata med klassläraren.

När det gäller porrfilmen är väl det mest naturliga att kontakta föräldrarna och upplysa dem om vad som har hänt. Det kanske kan kännas pinsamt för dem, men förhoppningsvis blir de också tacksamma över att få vetskap om vad som skett. Dels kanske de vill prata med sin dotter om det och dels kanske de inser att de behöver hitta ett nytt förvaringsställe för sina vuxenfilmer, alternativt lösenordsskydda datorn och lägga in spärrar som hindrar dottern från att komma in på porrsidor.

Sedan har vi frågan om huruvida din dotter ska få leka med sin kompis i framtiden eller inte. Ett totalt kompisförbud är sällan befogat och dessutom är det inte alltid så lätt att se till att förbudet respekteras. I det här fallet undrar jag också om det verkligen rör sig om en kompis som generellt har dålig inverkan på din dotter eller om det snarare är dina tankar om hennes föräldrar som gör att du funderar över ett förbud. Om du är orolig för vad som försegår i deras hem kan du kanske uppmuntra flickorna att leka hemma hos er istället.

Slutligen vill jag uppmärksamma dig på det faktum att din dotter kom hem och berättade för dig om vad hon sett. Det är långt ifrån alla 9-åringar som skulle ha gjort det. Jag hoppas att du förvaltade det förtroendet och tog emot berättelsen på ett lugnt och icke-dömande sätt. Om du klarade det är chanserna goda att du även framöver får reda på när något utöver det vanliga har hänt - och det är guld värt.

Hur mycket vi än vill det så kan vi inte skydda våra barn från alla olyckor, motgångar och obehag. Och en förutsättning för att kunna hjälpa och stötta sina barn när de råkat illa ut är att de väljer att berätta om det. Med andra ord: satsa hellre på att underhålla den goda relationen till dottern, än på förbud.

Vänlig hälsning,