11/7/2014

13-åring som vill vara ute på nätterna

Jag har en dotter på 13 år som fram till för en månad sedan har spenderat all sin tid på stallet där hon red och skötte om sin foderhäst. Helt plötsligt har hon av en händelse fått kontakt med en tjej också på 13 som har flyttats från skola till skola av någon anledning, som röker och som har en pojkvän som hon har sex med.

Sedan de har börjat umgås har min dotter börjat ljuga frekvent till mig om var hon är och vad hon gör. Hon vill vara ute sent på nätterna, helst "sova over" hos denna kompis vilket i sin tur innebär att de inte sover utan hänger hela natten ute på stan. Dessutom umgås de med killar i 16-17-årsåldern.

Jag har försökt att prata lugnt med min dotter om detta och att våra hemregler är att skolnätter är man hemma (utan kompisar) senast kl 10 och att en 13-åring inte ska hänga på stan efter kl.11 även på helgerna.

Hon tycker att jag är en tyrann, helt oförstående och att jag förstör hennes liv. Detta hade jag inte brytt mig om, om det inte vore för att hon visar sin protest genom att bara gå hemifrån mitt i natten. Eftersom hon har ljugit och betett sig illa så har jag tagit hennes telefon och busskort, vilket gör det ännu värre när hon bara försvinner i natten.

Jag känner mig maktlös och vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp innan detta blir värre. Tacksam för tips och råd.


Ingrid Gråberg svarar:

Den plötsliga förändringen som din dotter genomgått sammanfaller i tid med att hon träffat en ny kompis. Du ser sambandet och det verkar uppenbarligen vara så att kompisen har lyckats få ett stort inflytande över din dotter. Ändå uttrycker du ingen ilska mot tjejen eller någon önskan om att dottern ska sluta umgås med henne. Det är bra, eftersom ett specifikt kompisförbud och negativa omdömen riskerar att snarare stärka banden mellan barnen, och försämra din och dotterns relation. Samtidigt innebär det här nya umgänget att din dotter utsätter sig för en hel del risksituationer. Men kompisförbud är som sagt sällan den bästa lösningen – om det alls fungerar. Så vad kan du göra?

Om du inte redan har gjort det, så föreslår jag att du tar kontakt med flickans vårdnadshavare och försöker få till stånd ett samarbete. Öppna ditt hem för tonåringarna och försök att lära känna dem närmare.

Fortsätt prata på ett lugnt och nyanserat sätt med din dotter, men gör det i situationer då förutsättningarna för att hon ska lyssna på ditt budskap är goda. Förklara varför du sätter upp regler och begränsar hennes frihet. Betona att du både vill hennes bästa och att du har ett juridiskt ansvar för henne. Att det är ditt ansvar att skydda henne och värna om hennes hälsa och utveckling. Och att du, som vuxen, både tänker på kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser, medan det är svårare för en 13-åring att föreställa sig och bry sig om hur livet ser ut om fem eller tio år.

Exempel på saker som kan påverka hälsan och utvecklingen är sömnbrist, cigaretter, alkohol och andra droger. Och att som 13-åring ha sex med äldre killar innebär dels att killarna begår ett lagbrott och dels att 13-åringen utsätter sig själv för risker. Förutom en oönskad graviditet och könssjukdomar kan det vara svårt att säga ifrån och hävda sina rättigheter i en ojämlik relation, vilket gör att man kanske går med på att delta i aktiviteter som känns obehagliga och till och med kan vara skadliga. De här sakerna tål att upprepas och kan tas upp ur flera olika perspektiv. Tyvärr kan du inte räkna med att få någon positiv respons på detta i första taget, men det låter inte som att du skulle ha några svårigheter att hantera det. I ditt brev framgår att du kan hålla dotterns anklagelser ifrån dig och inte ta åt dig personligen. Men ditt problem är inte att din dotter ogillar dina regler och det du säger, utan att hon blankt struntar i reglerna. Du har provat att ge hennes beteende konsekvenser genom att dra in telefon och busskort, men det har inte haft någon som helst effekt. Och att vänta på att tjejerna ska bli osams, eller att dottern ska inse att en det ligger någonting i det som mamma säger, är förmodligen ingen framgångsrik strategi på kort sikt i alla fall.

En drastisk åtgärd för att få stopp på de nattliga utsvävningarna skulle kunna vara att sova på en madrass i hallen eller hitta på något annat arrangemang som gör det mer eller mindre omöjligt för någon att osedd smyga sig ut ur huset. Risken finns förstås att det leder till ännu mer bråk och slitningar mellan er två och att dottern låter bli att komma hem till kvällen istället.

Du känner dig maktlös i nuläget, vilket är fullt förståeligt, och du undrar vart du ska vända dig för att få hjälp. Jag undrar till att börja med hur dina förutsättningar ser ut. Är du ensam vårdnadshavare eller finns det en annan vuxen att dela ansvaret med? Har du släktingar och vänner som du kan söka stöd hos? Om inte, rekommenderar jag att du tar kontakt med fältassistenterna i din kommun. De jobbar med ungdomar och rör sig både i skolmiljöer och ute på stan. De har därför bra koll på var ungdomarna brukar hålla hus och vad de olika gängen sysslar med.

Om du berättar om din oro för din dotter kan de söka upp henne och prata med henne. Du kanske kan få tips om var du ska leta efter henne när hon har stuckit hemifrån och fältassistenterna kan kontakta dig och kanske rent av skjutsa hem henne om de stöter på henne mitt i natten.

Kontaktuppgifter till fältassistenterna bör finnas på kommunens hemsida, annars kan du börja med att kontakta skolkuratorn. Förutom att kuratorn garanterat vet hur man får tag i fältassistenterna så kan det vara bra att informera även skolkuratorn om läget och fråga vad hen kan bidra med.

Vänlig hälsning,