Växelvis boende för 13-åring
Är skild sedan kort tid tillbaka. Från början tog vi beslutet att vår 13-åring skulle bo varannan vecka hos oss. Jag anser att varannan vecka är att föredra, för att vi ska få den där vardagliga kontakten med vårt barn utan långa uppehåll. Men, vårt barn vill bo 14 dagar i taget. Som jag uppfattar det mycket beroende på att alldeles för mycket saker, främst kläder, släpas mellan hemmen.
Den andra föräldern tycker att vi ska göra som vårt barn säger. Vi bor nära varandra, så en glömd sak är ingen katastrof tycker jag. Dessutom är det förhoppningsvis något som man lär sig.
Eftersom den andra föräldern och vårt barn är överens, upplever jag det hela som svårt. Diskussionen förs inte på ett bra sätt. Vårt barn är för indraget.
Kan man säga något om vilket intervall som är lämpligt för ett barn på 13 där föräldrarna bor nära varandra? Jag tänker också på sådant som jul osv. Med 14 dagars intervall kan ju det bli så att barnet är ifrån det ena hemmet både jul och nyår.
Jag vill i alla fall pröva varannan vecka.
Ingrid Gråberg svarar:
Du tar upp två saker som ofta föranleder diskussioner vid separationer. Det ena är boendefrågan och umgänget med respektive förälder. Det andra handlar om i vilken utsträckning barnen ska få vara med och bestämma i frågan. Om vi börjar med självbestämmandet är det förstås rimligt att barnet får mer att säga till om i takt med stigande ålder och mognad. Någon exakt ålder då det är lämpligt att be om barnets åsikt finns inte, eftersom den individuella mognaden och personlighetsegenskaper spelar stor roll när man ska avgöra vad som är lämpligt i det enskilda fallet.
De yngsta barnen bör överhuvudtaget inte tillfrågas, utan de mår bäst av att de vuxna serverar färdiga lösningar. Om de spontant uttrycker önskemål måste man förstås lyssna även på riktigt små barn och om det finns starka skäl måste man ta dessa i beaktande. Men i normalfallet mår barn bäst av att de vuxna fattar beslut i boendefrågan. Dels handlar det om trygghet och att inte själv behöva göra svåra val och ta ansvar för det. Och dels handlar det om att barn inte har samma förmåga som vuxna att överblicka mer långsiktiga konsekvenser av valet, till exempel hur det kan påverka relationen till respektive förälder. Ert barn har hunnit bli tonåring så hens åsikter bör både efterfrågas och väga ganska tungt. Samtidigt är det viktigt att ert barn inte känner att hen hamnar i en situation där hen måste välja sida. Du förordar växelvis boende med byte varje vecka och den andra föräldern förordar byte varannan vecka. Risken är att era diskussioner närmast urartar till en strid mellan två alternativ och sådana ”diskussioner” ska ert barn förstås inte vara indraget i. Nu när ni vet var hur ert barn står i frågan är det upp till er föräldrar att komma överens utan att blanda in barnet.
Du undrar om det finns ett lämpligt intervall för 13-åringar när det gäller växelvis boende. Tyvärr känner jag mig tvungen att återigen hänvisa till att det är individuellt. Det kan också finnas praktiska saker att ta hänsyn till, såsom föräldrarnas arbetsscheman och nya familjekonstellationer. Att byta varje eller varannan vecka är nog det allra vanligaste, men det förekommer även kortare och längre intervaller. Generellt kan man säga att ju yngre barn, desto kortare intervaller och tvärtom.
Många tonåringar tycker att det är jobbigt att packa och flytta emellan två boenden och föredrar därför att byta mer sällan. En del tycker till och med att det är så jobbigt att de vägrar att fortsätta med det växelvisa boendet. Och då väljer de ofta att slå ner sina bopålar hos den förälder som bor närmast skolan, kompisar, träningsanläggningen och/eller buss-/tågstation.
Graden av frihet kan också vara en faktor som fäller avgörande för den tonåring som vill vara ute länge på kvällarna och slippa tjat om läxor. Här är det naturligtvis önskvärt att föräldrarna kan samarbeta och hålla en gemensam linje, så att ungdomen inte kan spela ut dem mot varandra och därigenom slippa allt vad gränssättning och föräldrakoll heter. Apropå föräldrar; behöver man inte ta hänsyn till deras behov när man ska ta beslut om boendet? Det skulle man kunna tycka, men barnets bästa måste alltid väga tyngst. I ert fall har ni det dessutom så praktiskt ordnat att de två hemmen ligger nära varandra. Precis som du påpekar så underlättar det om er tonåring skulle ha glömt något. Jag tänker att det också underlättar spontanumgänge under de veckorna som barnet bor hos den andra föräldern. Man kan slinka in och ta en fika eller få hjälp med läxorna till exempel. Idag går det dessutom lätt att hålla kontakten via telefon, mejl och sociala medier.
Jul och nyår då? Att ha tvåveckorsschema som utgångspunkt hindrar inte att man kan göra undantag vid exempelvis helger och semestrar. Nu låter det kanske som att jag rekommenderar det längre boendeintervallet, men jag kan inte avgöra vad som är optimalt för just er. Däremot tänker jag att likaväl som man till att börja med kan prova byte varje vecka, så kan man inleda med att prova byte varannan vecka. Och inga beslut behöver vara huggna i sten för all framtid.
Vänlig hälsning,
