Mitt barn lider av flygrädsla

Ingrid Gråberg svarar:

Ett sätt att slippa rädslor och obehag är att undvika det som förorsakar rädslan. Nackdelen med undvikandebeteenden är att det kan leda till att man missar roliga och viktiga saker i livet. I värsta fall kan det leda till att man helt isolerar sig. Är man till exempel rädd för hundar kanske man inledningsvis undviker att gå i parker eller på andra ställen där man vet att ägarna brukar rasta sina hundar. Om rädslan utvecklas till en riktigt svår fobi kanske man tar det säkra före det osäkra och avstår från allt vad promenerande heter. En till synes enkel fobi kan alltså i extremfallen bli oerhört handikappande och innebära ett stort lidande. Livet kan bli väldigt begränsat.

Få människor är beroende av att kunna flyga, vilket gör att det är tämligen enkelt att undvika sin rädsla om man har flygfobi. Hundar kan man ju stöta på bara man går utanför dörren, eftersom de kan dyka upp lite varstans. Men man hamnar inte oförhappandes i ett flygplan. Därför är det fullt möjligt att leva ett gott liv, trots flygrädsla. Måste man transportera sig med flyg i jobbet eller om man väldigt gärna vill semestra långt hemifrån har man att välja på att stå ut med ångesten, och försöka dämpa den på olika sätt, eller att genomgå en behandling som syftar till att bota fobin (eller åtminstone få ner rädslan till en hanterbar nivå).

Den behandlingsform som har bäst forskningsstöd när det gäller fobier är KBT, kognitiv beteendeterapi, och mer specifikt så handlar det om exponeringsbehandling, det vill säga att man på ett systematiskt och kontrollerat sätt får utsätta sig för det man är rädd för. Att låna ihop några hundar eller leta fram ett par spindlar till en exponeringsbehandling brukar inte vara något större problem. Tillgång till hissar och små trånga utrymmen brukar också gå lätt att ordna, men hur är det med flygplan? Det finns förvisso ett fåtal terapeuter som även har flygcertifikat, men det är faktiskt inte nödvändigt att behandlaren själv kan flyga eller tillhandahålla ett flygplan.

Ibland räcker det långt med psykoedukation och avslappningsövningar, och att man, tillsammans med terapeuten, exponerar sig för flygresan i fantasin samt planerar en flygresa som man sedan genomför på egen hand. (Psykoedukation är ett fint och krångligt ord, men det handlar om att lära ut till patienten vad som händer i kroppen när man blir rädd/får ångest, hur tankarna, känslorna, beteendet och de fysiologiska reaktionerna påverkar varandra.) I svårare fall kan terapeuten åka med på en flygresa och då riskerar behandlingen genast att bli lite dyrare. Behandling av flygfobi är normalt sett inget som landstinget kan erbjuda, utan här är man hänvisad till privata terapeuter.

Kan inte ni föräldrar göra något på egen hand? Jo, ni kan till att börja med försöka ta reda på exakt vad sonen är rädd för. Är han rädd för att planet ska störta? Är han rädd för att luften ska ta slut i planet? Är han rädd för att han ska bli sjuk och inte kunna få någon hjälp uppe i luften? Eller är han rädd för att han ska få panik?

Det är inte ovanligt att den som är rädd inte har helt klart för sig vad det är man fasar för, eftersom man inte ens vill tänka de skrämmande tankarna hela vägen ut. Vet man vad man är rädd för är det lättare att börja titta närmare på rädslan och kanske rent av ifrågasätta den.

Något som också brukar ingå i en behandling av flygfobi är att man får lära sig hur flygplanen fungerar och det är inget som hindrar att man på egen hand tar reda på tekniska fakta och kanske även tittar på olycksstatistik. Sett till antalet flygresor är andelen olyckor förvånansvärt liten.

Slutligen kan man med hjälp av till exempel självhjälpsböcker lära sig olika avslappningsmetoder och mindfulnessövningar, eller hitta på egna knep som gör att man kan se till att hålla tankarna sysselsatta med annat är oron.

Här kan du läsa mer om:
Kognitiv beteendeterapi
Mindfulness
Behandling av barn

Med vänlig hälsning,