1/29/2015

Hur ska jag förbättra mitt självförtroende?

Jag anser att jag har rätt dåligt självförtroende när det kommer till min "intelligens". Ofta så får jag höra hemma av min bror att jag är osmart, F-barn, ja att jag helt enkelt är för dum för att kunna bli någonting i framtiden. Även om han säger det i skämtsamma situationer tar jag illa åt mig och ibland kan jag gråta över det. Jag försöker att inte bry mig men om man får höra det några dagar i veckan så blir det riktigt jobbigt.

Ibland säger min pappa att jag är dålig i skolan och inte pluggar så mycket, fast jag gör det. Det ger mig också dåligt självförtroende och jag tycker att jag inte duger på det jag gör.

Jag har också väldigt dåligt självförtroende i skolan och jag är rädd för att det hämmar mina studier. Jag vågar inte ta för mig i klassrummet och säga det jag tycker, och om läraren ifrågasätter det jag säger tror jag direkt att jag gjort fel och ändrar min åsikt. Jag blir också orolig för att säga någonting för att jag tror jag ska klassas som osmart. Jag vill så gärna vara aktiv på lektionerna och ta del av diskussionerna men jag vågar nästan inte. Jag märker samtidigt att jag har konstiga krav på mig själv. Jag kan inte bli glad längre om jag får ett A eller B, jag känner mig fortfarande inte smart.

Hur ska jag göra för att förbättra mitt självförtroende? Min bror bryr sig inte om jag säger till honom, det är som om han blir nöjd med sig själv av att mobba mig (han är 20 år). Hur ska jag våga ta för mig i skolan och stå för vad jag tycker?


Liria Ortiz svarar:

Hej! Mitt intryck när jag läser ditt brev är att du är en intelligent person! Du har en påtaglig förmåga att reflektera över det som händer dig, och se mönster och sammanhang. Det är tydliga tecken på begåvning!

Jag ska strax ge dig några råd utifrån din fråga om vad du kan göra för att få ett bättre självförtroende, och våga ”ta mer plats i skolan”. För det är fullt möjligt. Självförtroende är verkligen inte något som vi har som en given egenskap. Det är något som vi utvecklar och vidmakthåller. Utifrån hur vi tänker om oss själva, men framförallt utifrån hur vi vågar utmana våra rädslor, och lära oss att vi klarar mer än vad vi tror.

Låt mig först resonera helt kort med dig om begreppen självförtroende och självkänsla. Senaste forskning visar att de sammanfaller till del, och påverkar i hög grav varandra. Men det är också en viss skillnad mellan självförtroende och självkänsla som begreppen används inom psykologin. Jag tror att det kan underlätta för dig att bättre förstå de råd jag kommer att ge dig om detta.

Självförtroende beskriver hur man tänker om sin förmåga att klara av något särskilt. Man kan ha stort självförtroende när det gäller att spela ett instrument, men lågt självförtroende när det gäller något annat, till exempel att lära sig ett språk.

Självkänsla är något annat. Det handlar om hur man värderar sig själv som person, något vidare och mer djupgående. Om man är någorlunda nöjd med sig själv, och accepterar sig som man är, på gott och ont, har man goda förutsättningar att ha en bra självkänsla. Vid bra självkänsla kan man lättare acceptera att man inte är bra på allt, att man inte är omtyckt av alla, och man har sina dåliga dagar, och dåliga sidor. Även självförtroendet påverkas både direkt och indirekt av självkänslan och tvärtom. Vid bra självkänsla vågar man göra mer saker, ger inte så lätt upp, och bryr sig inte så mycket om andras kritik om det inte gå så bra i början. Man ser på misslyckande som en del av att lära sig något nytt.

Och som sagt det fungerar åt andra hållet också. Blir man duktig på olika saker, eller bara något, så tenderar det att göra att självkänslan blir bättre. Att bli sedd, uppskattad och efterfrågad för att man är duktig på något särskilt är i hög grad något som både ger självkänsla, och håller den vid liv.

Så vad betyder nu det här för dig? Möjligen kan en del i ditt problem vara att du kanske också har en dålig självkänsla. Du skriver att du trots goda betyg inte litar på att du är begåvad. Vi vet att när man har låg självkänsla är man benägen att bortse från, faktiskt inte riktigt tro på det man får höra eller veta som talar för att man är duktig och har lyckats med något. Medan det negativa som sägs eller bara antyds är man hyperkänslig för, och har svårt att släppa taget om. Känner du kanske igen dig i detta? Jag tänker på det som det din bror säger till dig, och din pappas kommenterar om ditt skolarbete. Det här fenomenet kallas för selektiv uppmärksamhet, och gör att man lätt fastnar i en negativ självbild.

Så jag tror att du ska arbeta på två fronter, både med att få bättre självförtroende och bättre självkänsla. Det du lyckas med först kommer att fungera som draghjälp för det andra!

Låt oss börja med din självkänsla. Mitt råd är att du för tillfället lämnar din oro för att du är obegåvad, och istället fokuserar på vem du är i en mer övergripande mening. Här har du några frågor att svara på för att få ihop en bild av vem du är inom olika områden av livet, de som många skulle tycka är det viktigaste:

• Hur vill du vara som person oavsett vad du kan eller inte kan prestera? • Har du vänner som tycker om dig som du är? • Vill du vara en bra kompis? • Är du älskad av någon? • Är du viktig för någon? • Är du en ärlig person och någon att lita på? • Är du nyfiken och vill utvecklas? • Är du modig ibland? • Hjälper du andra?

Jag hoppas, och tror, att du efter att ha svarat på de här frågorna kan känna att du kan vara stolt och nöjd med dig själv! Att din självkänsla fick sig en boost!

Så till ditt självförtroende. Jag kanske utmanar dig nu, men här gäller handling! Bra självförtroende är något du skaffar dig genom att göra det du är rädd för trots rädslan, och få uppleva att du inte bara ”överlevde” utan också fixade det. Inte perfekt förstås, särskilt inte till en början, men ändå någorlunda, och nästan alltid mycket bättre än vad du i dina oroliga fantasier föreställde dig. Det kallas inom psykologin för att utsätta eller exponera sig för det man är rädd för med syfte att lära om. Här är mitt förslag till hur du kan göra om du vill prova detta:

• Gör en lista över saker du tycker är viktiga att du klarar av i skolan, inte sådant som du tror att andra förväntar sig av dig, utan vad du själv tycker är viktigt. • Sortera sedan din lista i svårighetsgrad. Det som är lättast, medelsvårt och svårast att klara av som du bedömer det. • Besluta dig sedan för att göra något av det som du bedömt som någorlunda lätt. • Välj sedan exakt när du ska göra det, till exempel i en lektion en särskild dag. • Förbered dig inte särkskilt utan bara gör, och lita på din förmåga. • När du gör det, acceptera att du är rädd. • Oavsett hur det går påminn dig att du är modig som tar ett viktigt steg i din personliga utveckling. Det får vara värt några minuters rädsla. Bara gör och fokusera på att du är modigt som gör detta! • Utvärdera efteråt, vad skulle du vilja göra annorlunda nästa gång?

Om du vill kan du ha en kompis som vet vad du ska göra på plats. Som efteråt hjälper dig att utvärdera hur det gick. Nästan alltid har det fungerat mycket bättre än hur man själv upplevt det! Arbeta dig sedan uppåt i din lista, och ha som mål att efter ett tag göra det allra svåraste.

Vill du kan du vända dig till ungdomsmottagningen där du bor, och resonera vidare om detta, kanske få fler förslag på hur du kan göra, och någon som stöttar och uppmuntrar dig i ditt arbete med att få ett bättre självförtroende och självkänsla. Särskilt vid bakslag kan det vara klokt att ha någon som pushar på, och inte tillåter en att ge upp. Fundera också på om det finns någon i din omgivning som kan ha den rollen!

En kram och sköt om dig!