Känner press i skolan

Ingrid Gråberg svarar:

Ja, som du har märkt så är det inte så enkelt att sluta tänka på ett visst sätt. Det skulle ju vara bra om det räckte med att säga åt sig själv att tänka i nya banor, men så enkelt är det sällan. Oftast krävs det att man först blir medveten om varför man tänker och reagerar som man gör. Och sedan kan man börja ifrågasätta sina tankar och beteenden.

Du är medveten om att du har höga krav på dig själv när det gäller skolprestationer, men har du funderat över varför det är på det viset? Hur stor roll spelar dina kamraters resultat? Skulle du ha lättare att acceptera ett lägre omdöme ifall dina närmaste vänner låg på samma, eller lägre, nivå som du själv?

Du förstår säkert vart jag vill komma. De egna prestationerna kan ju framstå som bättre eller sämre beroende på vad man jämför med.

Nu kanske du inte bara jämför med dina kompisars resultat, utan du kanske har en egen målbild som du försöker leva upp till. Och självklart ska man sätta målen högt, så att man har något att sträva mot. Men om du upplever ett enormt misslyckande varje gång du inte når ända fram, så måste du anpassa målen efter vad du rimligen kan uppnå. Eller lära dig att stå ut med att inte nå hela vägen.

Den dagen du kan tänka så här: ”jag gjorde mitt bästa för att få ett MVG/VG och jag är nöjd att jag i alla fall fick godkänt på provet” – ja, då är det inga problem för dig att sätta upp höga mål.

Jag tycker att du ska fundera över varför det är viktigt för dig att få bra omdömen och i slutänden bra betyg. Är det för att du vill komma in på ett populärt gymnasieprogram med höga intagningspoäng? Eller finns det uttalade eller outtalade krav/förväntningar från din omgivning? Eller är höga betyg ett eget mått på att du duger? Hur ser din måttstock ut när det gäller andra? Är höga betyg en förutsättning för att kunna vara en bra vän till exempel? Hur viktiga är betygen i jämförelse med annat? Vad är viktigast nu och i förlängningen, att du mår bra, har tid att göra saker som får dig att må bra och har vänner, eller att du har bra betyg?

Det här var bara några förslag på frågor som du kan fundera kring, antingen själv eller tillsammans med någon. Om du inte inom en rimlig framtid får till en förändring på egen hand tycker jag att du ska prata med någon vuxen och klok person. Det kan vara dina föräldrar, din lärare eller skolkuratorn till exempel. Tillsammans med lärare kan du också få hjälp att sätta upp rimliga mål utifrån dina egna förutsättningar. Mål ska sporra, inte bidra till prestationsångest.

Vänlig hälsning,