Tvångstankar hos 11-åring

Jenny Klefbom svarar:

Att ha tvångstankar och tvångshandlingar kallas ibland också för ”tvivelsjukan”. Just så verkar det vara även för din dotter; att det är hennes eget tvivlande som blir så plågsamt för henne att hon hela tiden behöver era försäkringar om hur världen är beskaffad. Hon litar inte på sina egna sinnesintryck och sin egen bedömningsförmåga.

De här personlighetsdragen som du beskriver i din fråga; att din dotter är kontrollerande, vill ha ordning och reda, och har höga krav på sig själv, det är just sådana personlighetsdrag som man ofta ser hos personer som utvecklar tvångsmässiga drag. De är också väldigt ärftligt betingade, så kanske finns det hos någon av er föräldrar liknande drag? Det kan i så fall vara av både godo och ondo. Av godo är det om ni kommit över era svårigheter, och kan känna empati och förstå er dotter och vad hon behöver för att komma över sitt tvivel. Av ondo är det om ni låter er dras med i hennes oro och ångest, och hamnar i ett ständigt försäkrande utan slut.

För det sämsta man kan göra mot en människa som har de här tendenserna, är att gå med i tankarna och beteendena. Genom att acceptera hennes krav på försäkringar och bedömningar av verkligheten, accepterar ni samtidigt hennes bild av sig själv som otillförlitlig. Din dotter blir förtvivlad om hon inte får er ständiga bekräftelse, men att ge henne den blir samtidigt ett effektivt sätt att hålla henne kvar i beroende och osjälvständighet.

För att er dotter ska kunna acceptera att ni slutar försäkra henne, och att hon själv behöver börja utsätta sig för de känslor av osäkerhet som är så plågsamma för henne, behöver hon först förstå varför allt det här är så viktigt. Hon behöver få utbildning om de psykologiska mekanismerna bakom tvången. Och det behöver förstås även ni föräldrar för att kunna vara ett stöd för henne i den här processen.

Antingen kan ni börja med att köpa en bok om ämnet, t ex Olle Wadströms bok om Tvångssyndrom.

Känns det redan från början nästintill omöjligt att tänka sig att gå emot er dotter och hantera den ångest som det kommer att väcka hos henne, så rekommenderar jag er att söka hjälp hos en psykolog med minst grundutbildning i kognitiv beteendeterapi, gärna en med inriktning på barn och unga. Hos en sådan kan ni tillsammans lägga upp ett program för hur ni ska kunna stötta er dotter så att hon blir fri från sitt tvångsmässiga beteende.

Du tar också upp olika omständigheter i din dotters liv som eventuellt kan ligga bakom debuten av de här problemen, och visst är det så: Att man tenderar att utveckla olika symtom under perioder av osäkerhet och stress.

Samtidigt innebär det inte något trauma att ha ett nästintill jämnårigt syskon, och förhoppningsvis inte heller att ens kompis flyttar (för jag hoppas att ni föräldrar hjälper tjejerna att hålla kontakten ändå!). Det är normala livshändelser, som man behöver kunna klara av. Därför är det verkligen väldigt viktigt att ni ser till att er dotter får redskap att hantera sina tvångsbeteenden med, så att hon inte vid varje motgång i livet återfaller i symtomen.

Här kan du läsa mer om: Tvångssyndrom
Kognitiv beteendeterapi, KBT
Ångest

Vänlig hälsning,