9/1/2015

Vår son har läsproblem och brister i tålamod och motivation

Vi har en son på 9 år. Han är glad och sprallig och omtyckt av kompisar i skolan. Problemet är att han är oerhört bestämd och har ett stort temperament. Det har han haft sedan han var riktigt liten. När han ska lära sig något nytt ger han upp efter en kort kort stund. Om han inte lyckas eller då vi föräldrar försöker hjälpa/ puscha honom blir han jättearg och totalvägrar. Han vill inte delta i aktiviteter utanför skolan. Han har prövat några aktiviteter men har gett upp efter någon/ några träningar. Han gör helst saker med familjen.

Problemet vi står inför är hans läsning. Han ligger efter de andra barnen och vi märker att hans självkänsla börjar bli påverkad negativt. Vi har läst med honom regelbundet i sommar och läser flertalet av veckans dagar. Det blir ofta konflikter om detta som tar hans och vår energi och skapar en negativ stämning. Vi försöker att lägga in läsningen då han är piggast, mätt, för att vi märker att det spelar roll för hur resultatet blir. Många gånger hjälper det inte ändå.

Lärarna påpekar att han ska ta eget ansvar för sitt lärande. Lätt för dem att säga. Vi upplever att han verkligen tycker det är jobbigt att läsa och tröskeln är hög för att öva då.

Han har väldigt svårt för att vara still. Han grejar alltid med något, vadhelst han får tag i, vilket är stressande för omgivningen. Han är smidig och duktig motoriskt, simmar och hoppar studsmatta. Men att sitta still är svårare.

Hur kan vi hjälpa honom?


Ingrid Gråberg svarar:

Du tar upp flera problem som tillsammans gör skolgången till en stor utmaning för er son. Under de flesta teoretiska lektionerna förväntas det att man kan sitta still och lyssna vid genomgångar och diskussioner, och sitta still och arbeta med individuella uppgifter. Detta har er son uppenbarligen svårt att göra. Dessutom har han det kämpigt med läsningen, som upptar en allt större del av studierna över tid.

De första åren i skolan lär man sig att läsa och sedan läser man för att lära sig saker. Ju mer energi du måste lägga på den tekniska delen av läsningen, desto mindre tar du in av innehållet i texten. Och läser gör man som regel sittandes och för att få ut något av läsningen krävs det att man kan koncentrera sig på texten.

Du nämner inget om koncentrationssvårigheter, men den typen av motorisk rastlöshet som du beskriver hänger ofta ihop med svårigheter att styra sin uppmärksamhet och att kunna jobba fokuserat och uthålligt med mentalt ansträngande uppgifter.

Sonens lärare tycker att han ska ta ansvar för sitt lärande, vilket känns som ett överkrav för de flesta 9-åringar och särskilt för dem som har någon form av inlärningssvårigheter eller funktionsavvikelser, till exempel koncentrationssvårigheter. Jag antar därför att påpekandet inte ska tolkas som att man kan lägga över allt ansvar på eleverna. Kan det vara så att sonen uppfattas som påtagligt luststyrd och att det är svårt för lärarna att få honom att samarbeta? I så fall kanske lärarna ”bara” menar att han måste försöka ta sig an de uppgifter han får.

Eftersom du beskriver en temperamentsfull och bestämd kille, som är obenägen att delta i organiserade aktiviteter och lätt ger upp vid motgångar, så är det lätt att föreställa sig att det kan gå åt mycket tid och tålamod för att få er son att genomföra sina skolarbeten. Hemma kan han totalvägra att göra saker och om han gör likadant i skolan skapar det förstås frustration hos lärarna.

Många elever som, av någon anledning, har det kämpigt med inlärningen har naturligt nog också ett motstånd mot skolarbetet och tenderar att hitta sätt att slippa undan – medvetet eller omedvetet. Men alla sätter sig inte på tvären och vägrar. Om det är så att er son inte bara har en hög tröskel som han behöver ta sig över för att komma igång med skolarbetet, utan blankt vägrar att medverka och ta emot den hjälp som erbjuds, så gissar jag att lärarna ser det som ett betydligt större problem än hans lässvårigheter. Det är också ett problem som kan ta lite tid att lösa.

Man måste försöka få en så bra bild som möjligt av hur barnet fungerar, hur barnet tänker, känner och vad som kan fungera som motivationshöjare. Detta kan vara knepigt att komma underfund med. Då brukar det gå lättare och snabbare att utreda arten och omfattningen av lässvårigheterna. Be därför skolan att remittera sonen till en sådan utredning. Vare sig han har en dyslexidiagnos eller inte, så är han och lärarna behjälpta av att få en ordentlig kartläggning av läsförmågan. Kartläggningen brukar också medföljas av råd och tips om övningar och hjälpmedel.

Det kan även vara relevant att titta närmare på hur det ser ut med koncentrationsförmågan. Överhuvudtaget är det bra att göra en ordentlig kartläggning av pojkens förmågor och förutsättningar, så att man kan utnyttja och förstärka hans styrkor och ta hänsyn till eventuella brister/svårigheter och sätta in rätt slags stöd. Även om alla människor behöver anstränga sig och, åtminstone delvis, anpassa sig efter omgivningens krav och förväntningar så kan man inte kräva att alla ska klara av samma saker. Alla kan till exempel inte sitta still 40 minuter i sträck, varför det kan vara befogat med extra raster/möjligheter att röra på sig för vissa elever. Har man svårt att sitta still är det också bra att få utlopp för sitt rörelsebehov på fritiden. Er son är dessutom duktig motoriskt, så här har han goda chanser att få känna sig kompetent och ha roligt på samma gång. Att hoppa och springa så att man får upp flåset är också gynnsamt för koncentrationsförmågan.

Med vänlig hälsning,