Min 5-åring bara gråter på dagis
Min dotter som är 5 år har helt plötsligt från ingenstans blivit fruktansvärt osäker och otrygg på dagis, vad kan ha hänt? Hon gråter hysteriskt vid lämning, hon gråter när hon är på dagis och frågar hela tiden när vi kommer och hämtar henne.
När vi är hemma har hon stenkoll på när hon ska gå på dagis och ställer tusen frågor om det och bara gråter. Detta är otroligt jobbigt för alla inblandade men mest för henne, hon har alltid tyckt om dagis men inte nu.
Hon går mellan 2-3 dagar på dagis, men nu har vi tillsammans med personalen bestämt att hon måste gå tre dagar i veckan. Men hur roligt känns det att veta att när hon väl är där så bara gråter hon och vill hem.
Snälla hur kan vi hjälpa henne? Kommer detta att gå över? Hur hjälper vi henne när hon är hemma? Hur ska vi svara henne? På dagis så säger dom att vi inte ska göra någon grej av det när vi är hemma, men när hon gråter hysteriskt och bara pratar om dagis då är det inte så lätt. Hur ska fröknarna hantera henne på dagis?
Ingrid Gråberg svarar:
Först och främst måste ni försöka ta reda på varför er dotter gråter bara vid blotta tanken på att gå till dagis. Jag tänker att det finns två huvudspår här. Antingen har det hänt något i förskolan som gör att hon inte vill vara där längre eller så har hon drabbats av separationsångest.
Om det sistnämnda är det som stämmer in i ert fall så är det inte dagiset som 5-åringen fruktar, utan skilsmässan från er föräldrar. Det vill säga hon är rädd för att bli lämnad av er, rädd att ni inte ska komma tillbaka och hämta henne, exempelvis på grund av att ni råkar ut för en olycka och dör eller hamnar på sjukhus, eller på grund av att ni av någon outgrundlig anledning väljer att lämna henne för gott. Om det är en separationsångest som ligger till grund för dotterns reaktioner så kanske ni märker det på flera sätt. Att hon gärna vill hålla koll på var ni är och vill vara i er närhet mest hela tiden.
Få 5-åringar kan sätta ord på sin rädsla, men om man ställer frågor av typen ”vad är det värsta som kan hända om vi lämnar dig på dagis?”, så kan man på sikt ofta få lite klarhet i vad som är grunden till den starka rädslan/obehagskänslan. ”Vet inte” är förmodligen det vanligaste spontana svaret. Därför kan man behöva ge olika förslag och ställa slutna frågor som gör att barnet bara behöver svara ja eller nej. Ett exempel på en sluten fråga är: ”Är du rädd för att vi inte ska komma hämta dig från dagis?”
Separationsångest är som sagt var en tänkbar förklaring till osäkerheten och tårarna. Dessutom är det en relativt vanlig företeelse i den här åldern, men innan ni börjar fundera i de banorna måste ni förstås försäkra er om att dottern har det bra i förskolan. Att hon blir väl omhändertagen av personalen och väl bemött av de andra barnen, och att hon inte utsätts för hot, kränkningar, våld eller utfrysning.
Om allt är bra och inga oegentligheter förekommer återstår att fundera över om det kan ha inträffat någon enstaka incident som utlöst rädslan. Det skulle kunna vara allt ifrån en allvarlig händelse till en till synes obetydlig handling som övertolkats och startat en negativ spiral av orostankar och obehagskänslor.
Nu till frågan om hur ni vuxna ska agera när 5-åringen gråter och uttrycker en ovilja mot att vara på dagis. Förskolepersonalens råd att inte göra en stor sak av det hela är något som jag skriver under på, men det betyder inte att ni ska ignorera barnets känslor. Det ni ska undvika är att låta er smittas av känslorna. Försök att behålla lugnet och prata om det här på ett neutralt och samtidigt inkännande sätt. Förklara att ni måste jobba (eller studera) och att det inte är möjligt för barn att följa med till jobbet varje dag. Därför måste ni lämna henne på dagis eller till en dagbarnvårdare tre gånger i veckan.
Gör också klart för henne att det är möjligt att byta till en annan förskola eller till en dagbarnvårdare och att hon självklart får göra det om ni får reda på att det är något som inte är bra på det nuvarande stället.
Är ni säkra på att hon har det bra där hon är så är det viktigt att ni förmedlar till henne att ni känner er trygga med att lämna henne där, vilket förstås inte är så enkelt för er om hon gråter hysteriskt.
Eftersom både barnet och ni föräldrar har ett stort lidande tycker jag inte att ni ska avvakta och vänta tills problemet går över av sig självt. Ni föräldrar kan kontakta BVC eller BUP för att få råd och stöd. Och om förskolepersonalen inte redan har gjort det bör de snarast konsultera förskolepsykologen.
Här kan du läsa mer om:
Mötet förälder - personal i förskolan
Vänlig hälsning,
